Julen beskrivs ofta som årets mysigaste tid, men för någon som lever med en ätstörning kan den kännas som ett enda långt stresspåslag. Allt kretsar kring mat: planeringen, förberedelserna, samtalen runt bordet och de sociala reglerna kring ”ta lite till”, ”smaka det här” och ”det hör ju julen till”. Där andra ser traditioner kan du känna krav, press och en ständig bevakning av vad du gör eller inte gör. Julbordets överflöd, som ska symbolisera trygghet och gemenskap, blir istället en plats där du måste navigera mellan ångest och förväntningar samtidigt som du försöker hålla ihop inför familjen. Det är utmattande att behöva vara ”glad” när hela rummet är fyllt av det du försöker hantera varje dag – och när ingen riktigt ser att kampen pågår mitt i allt det röda glitter och pepparkaksdoftande lugn.
Därför vill jag lyfta fram det här inlägget av Dr Klara Edlund, som är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, klinisk handledare i KBT och docent i psykologi vid Uppsala universitet.
1993 startade hennes forskningsarbete på området ätstörningar vid Uppsala universitet. Under sju års tid följdes över 1000 skolflickor i olika åldrar runt om i Uppland för att försöka identifiera risk- och skyddsfaktorer för utveckling av ätstörningar. Arbetet ledde fram till en doktorsavhandling år 2000.
Man kan alltså säga att hon är mer än en expert på ämnet, och hon använder sig av sociala medier för att kommunicera och diskutera det här känsliga ämnet.
Tyvärr var den här föreläsningen med Dr Edlund och Tjejzonen igår, men jag vill ändå rekommendera hennes Instagramkonto och hemsida om man vill veta mer om hur man kan hjälpa och stötta sina nära och kära som kanske lider av ätstörningsproblematik.
Tycker du att julen är jobbig av den här anledningen, eller vet du att du har någon i din omgivning som du tror kanske mår dåligt av att det här?
