Den religiösa stollen Tomas Kaya – som fram till alldeles nyligen var öppet homosexuell och, baserat på sitt eget flöde, en rätt trevlig prick – håller numera bibelskola. Där uppträder han alltså som någon form av auktoritet i ämnet.
.
.
.
.
NOOOOOOOOT!!!!! (Som Borat skulle sagt)
…ja, ni hör ju själva.
Man skulle kunna säga att Tomas Kaya är ungefär lika mycket auktoritet på kristendom, Jesus och Bibeln som när han föreläste för blivande förskolepedagoger – utan att själv vara en. Fake it ’til you make it, antar jag…
Numera verkar han se sig själv som en moraliskt oantastlig förebild. En Guds förkämpe. En ledstjärna för hur man lever “rätt” och säkrar sin plats i himlen – gärna placerad strategiskt nära fadern. Eller, som jag kallar det:”The Tomas Kaya way, it’s this way or no way at all”.
Så… vad exakt kvalificerar honom att undervisa i kristendom?
Var det inte alldeles nyss han gjorde en helomvändning och plötsligt deklarerade att homosexualitet är fel – trots att det var så han själv levde fram till den där berömda kvarten av uppenbarelse?
Idag spenderar han sin tid till att uteslutande och offentligt kritisera, döma, klandra, förkasta och döma ut människor som han – på ett eller annat sätt – är fel, fel, fel (notera likheten till retoriken i Knutby när stolleriet var som allra mest intensivt) .
Och vet ni?
Effekten blir ungefär densamma som när vissa småbarnsföräldrar försöker “sälja in” föräldraskapet – och råkar göra ett bättre jobb som preventivmedel än fjorton kondomer, tre spiraler och ett livslångt celibat tillsammans.
Jag misstänker att Tomas Kaya gör exakt samma sak, fast för Jesus.
Håller ni med – eller är jag helt ute och cyklar?
Är det bara att vända andra däcket till, liksom?
Jag gjorde ett stort ingrepp i munnen igår och kan inte garantera att antalet inlägg är som vanligt – det beror helt enkelt på hur jag mår.
