Det finns några varumärken som mer eller mindre helt byggt sin framgång kring influencer-marketing. iDeal of Sweden är ett sådant varumärke, Daniel Wellington ett annat och Chimi Eyewear ett tredje och det som är gemensamt för alla dessa företag är att jag blivit negativt inställd till dem, just på grund av deras sätt att marknadsföra sig på.
Stundtals är företagen och deras produkter överallt och ingenstans på en och samma gång, och det gör mig mer irriterad än shoppingsugen, en känsla jag vet att vissa av er håller med mig om.

Företaget Stronger, som säljer träningskläder, använder ofta influencers och sociala medier till sin marknadsföring men deras reklam väcker inte alls samma negativa känsla i mig, vilket i sig är lite märkligt så jag tänkte kolla med er hur NI tänker och resonerar kring det här?
Det borde ju vara samma sak för Stronger som för iDeal of Sweden, DW och Chimi men icke..
Kanske beror det på att jag älskar träningskläder och deras kollektioner ofta är jättesnygga? Fast jag älskar ju både solglasögon och accessoarer också och är trots det inget fan av de andra företagen?

Jag får känslan av att de flesta av er inte alls är lika negativa till Stronger som andra influenciska reklamföretag – stämmer det? Och varför i så fall?

 

Jag läste precis den här kommentaren på en blogg och blev så jävla förbannad rent ut sagt!
Hur fan är man funtad om man ger sig på små oskyldiga barn, för att man vill göra föräldrarna illa?
Konceptet i sig är ju inte nytt utan det här hamnar i samma fack där ogrundade orosanmälningar till socialtjänsten redan ligger och skräpar och detta kan man tolka på två sätt enligt mig.

1. Man ger sig på barnen som en sista nödlösning eftersom man inte har någonting annat att kritisera eller attackera föräldrarna med.
2. Man ger sig på barnen, trots att det finns mängder med saker att kritisera och attackera föräldrarna för eftersom man vet att det gör absolut ondast.

Vad är det för små, patetiska och fega människor som bara vågar skriva sådana här kommentarer så länge de är skyddade bakom en skärm och en anonymitet? 
Jag har i alla fall aldrig sett den här typen av kommentar där avsändaren identifierats sig med namn och bild.
Nej, anonym måste man ju får vara, annars vågar man ju inte…

Till skillnad från exempelvis Celeste Barber, som mer gör parodier på kända människor på Instagram, så försöker Linda-Marie Nilsson verkligen återskapa bilder av svenska influencers.
Allt för att ta reda på hur mycket tid och energi som faktiskt ligger bakom en publicerad bild.
Min favorit måste ändå vara när hon använder sig av ett enormt gosedjur för att försöka återskapa Jocke och Jonnas bild där de återskapar en bild med John Lennon och Yoko Ono.

Vad tycker ni om det här?
Är det roligare att se Celeste driva med kändisbilder eller uppskattar ni den här typen av upplägg mer?

De flesta influencers som har barn inkluderar dem på sina plattformar och har så gjort, praktiskt taget ända sedan förlossningen.
Kritiken som riktas mot föräldrarna handlar ofta om att de kränker barnets integritet då barnet inte själv valt att få hela sitt liv exponerat på mammas eller pappas sociala medier.
Vissa väljer att inte visa sina barns ansikten, men har samtidigt inga problem med att skriva utlämnande texter om barnet. Ni vet, om svårigheter att bli blöjfri, om barnet kissat i sängen eller kanske har problem i skolan/förskolan.
Andra publicerar gärna mängder av barnbilder men är samtidigt förtegna om allt som har med barnets utveckling och person att göra.

Vad är mest kränkande?
Bilder? Eller text?
Och vid vilken ålder (barnets) bör man sluta helt med att publicera personliga saker om sitt barn?

Jag läste nämligen en blogg idag, där den influerande mamman skrev att barnet var sjukt idag och hemma från skolan.
Vidare beskriver hon vilka symptom barnet har, för att sedan avsluta med att informera världen om statusen på barnets bajs, som enligt utsago ska vara precis som vanligt.
Det här barnet är gammalt nog att gå i skolan, vilket gör mammans bajs-avslöjande än mer opassande.
Hur kul är det för barnet den dagen klasskamraterna hittar mammans blogg med allt hon publicerat om sitt barn.
Inte kul alls, skulle jag vilja påstå och här är min anledning till det:

Vill man att kompisarna ska kunna läsa om ens bajs när man går på mellanstadiet?