Årets Kristallen-galan 2024

Igår kväll prisades Sveriges tv-stjärnor, och det blev vinster för några av våra kära influencers.
Kristallen ägde rum på Cirkus i Stockholm, och galan leddes av Arantxa Àlvarez och vinnarna presenterades av Tilde de Paula i ett specialavsnitt av ”Efter fem” i TV4.
Här är de relevanta – för Bloggbevakning – vinnarna, samt de mest relevanta röda mattan-looks från gårdagens gala.

Jag hittade ingen röda mattan-bild på Jessica Almenäs, så den här kommer från hennes Instastory

Är det en trend att uttrycka sig antisemitiskt?

Bildkälla: Stella Pictures

Jag har tidigare tagit upp att Sanna Guidetti och Rosanna Charles klippte om ett avsnitt av sin podd ”Högt till tak”efter att ha uttryckt sig antisemitiskt.
Duon publicerade även en offentlig ursäkt på Instastory:

Vi vill be om ursäkt för att vi förde samtal i det senaste avsnittet av Högt till tak som kan misstolkas. Vi inser att våra ord och ljudklippet om judiska ägare av stora bolag kan uppfattas som antisemitiska.

Vi förstår att vi kan ha spätt på en fördom om judisk makt och inflytande. Det var aldrig vår avsikt och vi förstår hur problematiskt detta kan uppfattas. Vi tar avstånd från alla Kanyes antisemitiska påståenden. Vi borde ha varit nogrannare.

Efter det stötte jag på en kommentar från Monas Universum som berörde en stereotyp hon uppenbarligen inte insåg var just det. Igår fick jag också ett tips om influencern Bente Schramm, som återigen har hamnat i blåsväder, denna gång för en kommentar i en Sims-video. När hennes karaktär får en stor näsa säger hon: ”Vill du komma på min bar mitzva?” vilket har väckt reaktioner bland mina följare.

Så här skriver tidningen Expo om just den här antisemitiska stereotypen:

Den ”judiska” näsan, den så kallade ”kroknäsan” eller ”judesexan” är den viktigaste markören när ”judiskhet” ska framställas på ett negativt sätt.Det är även den mest iögonfallande symbolen för ”juden” som annorlunda. Dessutom kan den ensam, utan ytterligare attribut, utgöra den stereotypa och rasistiska bilden av ”juden” och av ”judiskhet”.
Bildkälla: Tidningen Expo

Är detta ett exempel på att göra en höna av en fjäder, eller handlar det om ren ignorans och okunskap och därigenom antisemitism, även om den är omedveten?
Kanske är jag helt ute och cyklar som reagerat på det här?
Jag har försökt kontakta flera offentliga personer med tolkningsföreträde, särskilt vad gäller Monas kommentar, men utan framgång. Alla mail har tyvärr studsat.

Om du vill höra och se alltsammans så hittar du det i videon här ovan.

Sarah Tjulander besvarar kommentar om egentid

Bildkälla: Jari Kantola/STELLA PICTURES // Instagram.com/ssarahtjulander

Under detta inlägg dök det upp en låååååång kommentar om Sarah Tjulander och hennes sätt att uttrycka sig på sociala medier – om barn, föräldraskap och utmaningar som kan förknippas med det.

För den som inte är bekant med Sarah Tjulander, kan jag berätta att hon är en riktig veteran inom bloggvärlden. Sarah började blogga redan vid 12 års ålder och har idag, vid 29 års ålder, fortsatt sin karriär som influencer.
På senare tid har Sarah fått mest uppmärksamhet för beslutet hon och hennes sambo, Oskar Tornell, fattat kring att skaffa ett tredje barn. De hoppas nu på att få en flicka, eftersom de redan har två söner. För att uppnå detta har de vänt sig till en IVF-klinik på Cypern, där de kan välja könet på sitt tredje barn, något som inte är tillåtet i Sverige.

Sarah är även aktuell med podden ”Bubbel och barn”, som hon driver tillsammans med Jannice ”ByJannice” Stenberg.

Men åter till ämnet…
Kommentaren om Sarah och som Sarah svarar på lyder som följer:

OT OT men blir så störd på detta…

Sarah Tjulanders senaste inlägg att hon är på date å ”är glad att vi från dag ett vågat ta hjälp med barnen” och att hon är tacksam att de har föräldrar på båda sidor som hjälper till å VILL hjälpa till

Det är SÅ många influencers likt Sarah som har hjälp av sina föräldrar/syskon hela tiden och att det möjliggör deras sätt att leva. Vilket såklart är TOPPEN! Men det finns liksom ingen insikt i att alla inte har det och att det är en jäkla fördel. Många influencers klagar hål i öronen på sina följare att de har det såååå jobbigt(host Forni) men sen har de hjälp av släktingar typ konstant eller så lever de väldigt härligt och får höra konstant att de är ”power moms” å ”huuur hinner du” och de tar gladeligen emot komplimanger å ger lite ”råd” till följarna meeen så egentligen har de hjälp med barnen varje dag och en kille som jobbar i tjejens influencerbusiness å kan schemalägga hela livet kring det-man är alltid typ 3vuxna med barnen.
Samtidigt kämpar följarna på med lågavlönade skiftjobb å sliter sitt hår för att få ihop det.

Jag tycker såklart det är toppen att man har hjälp. Det jag vänder mig mot är transparensen och icke-insikten. Tjulanders uttryck ”så glad att vi vågat”. Som att det är stort av henne att ta emot ovärderlig hjälp av sina föräldrar???? Eller som jag sett hela sommaren hos olika influencers ”är själv med barnen” i flera veckor-vilket inte betyder att de är själva utan att mannen är på jobbet eller bortrest och att de då istället hänger med sina föräldrar/syskon som hjälper dom varje dag men det är ”sååååå tufft” för de har aldrig någon varit själv med sina barn(och är det inte då heller men vill ha nån slags medalj). De frågar ”är det fler ensamstående här/ni som är ensamstående alltid hur gör ni xx och xx (fast att dom absolut inte är ensamstående och absolut inte varit själva med barnen, flertalet har bott tillsammans med föräldrarna i deras sommarhus eller haft barnflicka)

Nu blev det långt men jag blev galen, tänkt på detta tusen ggr sen jag själv blev förälder å det är så skevt, för många av de som följer är ju de där kämpande morsorna ute i landet som vänder å vrider på kronorna och lämnar tidigt och hämtar sent för det inte går på annat sätt.

Hon skriver att hon fick kommentaren skickad till sig och att hon vill svara på den, samtidigt som hon vet att hon inte behöver göra det.
Men det här gången ville hon det.
Eftersom Sarahs svar är minst lika långt som kommentaren hon svarar på, så även här kommer hela texten – transkriberad av AI:

Bild 2: Jag kan ha formulerat mig lite fel men det ligger ändå något i att ’våga’ ta hjälp, iallafall för mig. Oavsett vem som tar hand om barnet så lämnar du ifrån dig det absolut dyrbaraste du har. Ibland har vi känt ’äh vi behöver ingen dejt nu vi myser bara hemma familjen’ – men vi vill ju inte heller komma dit att det blir för sent för att dejta varandra och helt plötsligt har det gått några år och känslorna svalnar. Därför skrev jag så, men med ett förtydligande nu då att vi vågat ta tid att satsa på oss mitt i allt annat som händer i livet.

Bild 3: Något annat jag också vill belysa som gjorde mig lite upprörd var att – jag är också en kämpande morsa som försöker få ihop det? Jag tycker ändå att jag delar relativt ofta arbetet ’bakom’ alla fördelarna som kommer med detta jobb. Sedan förstår jag med att det är ett otroligt tacksamt jobb men det är inte så att det kom över en natt, jag började blogga 2008 och har hållit igång sedan dess.

Bild 4: Och det sista. Du som skrev kommentaren stör dig på att influencers kan uttrycka att det är jobbigt att vara själv med barnen. Det är väl jättebra att vi inte bara slätar över allt och låtsas som att allt är toppen om man inte känner det? Och det är inte så att det blir mindre jobbigt för att någon annan har det jobbigare? Man kan ju bara utgå från sig själv och vad man varit med om och inte. Tack för mig!

Vad tycker ni om kommentaren, Sarahs svar och resonemang?

Måste man verkligen älska allt med sin kropp?

Bildkälla: STELLA Pictures/Peter Grannby

Ibland stöter jag på klipp på olika plattformar som jag tidigare inte har sett eller uppmärksammat, som detta klipp av Alexandra Nilsson från TikTok.
Trots att inlägget publicerades i juni, tycker jag att det hon resonerar kring är både tidlöst och viktigt. Det är något jag gärna delar här, även om det är några månader gammalt. Jag undrar hur ni ställer er till den typen av inlägg?

I videon pratar Alexandra om alla komplex hon hade som yngre och om händelser i hennes liv som ledde till att hon utvecklade en ätstörning och beslutade sig för att lägga sig under kniven. Jag minns när allt detta utspelade sig. Det var på den tiden då det som idag är sociala medier var lite av ett laglöst land, där Alexandras utseende kölhalades både en och två gånger, av både bloggläsare och etablerad media.

Det som verkligen fastnade för mig i den här videon är när Alexandra pratar om det här med att alla säger att ”man ska älska sin kropp”.
Måste man det? Jag håller med Alexandra – man måste inte älska sin kropp eller allt med sin kropp. Ibland räcker det med att man inte hatar den, kanske accepterar man den och i vissa fall så är man helt okej med den och det är också – helt okej. Älskar du din kropp så är det helt fantastiskt, men gör man inte det så är det också helt okej.

Man går inte från soffpotatis till maratonlöpare med ambitionen att springa under tre timmar från en dag till en annan. Det vore en omöjlig och orättvis målsättning. Men om man bara börjar någonstans, på en nivå som känns rimlig, så är man ett litet, litet steg på väg.
Alla steg som innebär att man är lite snällare mot sig själv är värda att fira tycker jag, fysiskt som psykiskt. Kanske slår jag in öppna dörrar här, men det kan vara värt att sägas igen. 🙂

Jag tänker att det är som med kollegor på jobbet eller tjocka släkten om du så vill.
Man behöver inte älska dem alla, men man kan acceptera dem, respektera dem, vara okej med dem och kanske till och med gilla några av dem. Steget från att hata till att älska kan kännas omöjligt att ta, men om man kanske kan närma sig en känsla som inte enbart är hat, så är det en utveckling att vara stolt över.