
Det finaste inlägget någonsin…
Grät faktiskt en skvätt…
Blev alldeles rörd…
Tack för denna fina intervju…
Så fint, vilken hyllning…
Vem tror ni har skrivit ett inlägg med titeln ”Hur vanliga människor är extraordinära” och fått det här kommentarsfältet? Det är någon som tillägnar texten till sin mamma, som hon är stolt över och vill hylla.
Om det var jag som skrev det här inlägget så hade jag velat hylla min mamma. Jag hade också velat kalla henne extraordinär. Jag hade skrivit att hon är min klippa, som jag alltid kunnat luta mig mot – oavsett om jag är fem eller 45 år gammal. Så hade jag skrivit, men nu handlar ju det här inte om mig.
Om man inte har listat ut det, så är det Paula Rosas som skrivit inlägget till sin mamma Tanja. Av det jag sett och läst på Paulas blogg verkar hennes mamma vara helt fantastisk i sitt jobb. När andra kanske jobbar tillfälligt inom äldrevården – under studier eller för att spara till en tågluff genom Europa – ser Tanja det som sitt kall. Det är det enda hon vill arbeta med.
Paula har berättat om många tillfällen där hon och hennes barn hälsade på en påskhelg, utklädda till små påskharar. Andra gånger har de kommit dit och pysslat tillsammans med de äldre.
När jag blir gammal hoppas jag att jag får en Tanja på mitt äldreboende.
Min mamma är min extraordinära person.
Vem är din?






