Smygreklam eller systemfel? Därför är KO:s varning till Bianca missriktad

INLÄGGET INNEHÅLLER REKLAM FÖR PODDEN

”SANNING OCH KONSEKVENS”

 

Bildkälla: KOs hemsida // CAIA Cosmetics hemsida samt Instagramkonto

I gårdagens poddavsnitt av Sanning & Konsekvens tar jag upp hot om vite (böter) som Konsumentverket utfärdat mot Bianca Ingrosso AB och Beauty Icons AB, där de förbjuds göra smygreklam.
Jag vet att det här inlägget innehåller mycket text men jag LOVAR att den är
matnyttig, särskilt för dig som reklamgörande influencer.

Att Konsumentverket väljer att fokusera på Bianca Ingrosso är förståeligt – hon är en av Sveriges största influencers och utövar en enorm konsumentmakt – men det väcker också frågor: varför väljer myndigheten att rikta strålkastarljuset just hit, när problemet i praktiken omfattar hela branschen.
Det finns nämligen en grundläggande problematik i hur reklamidentifiering fungerar på exempelvis Instagram. Så fort en (reklam)video delas vidare – av influencern själv eller någon annan – så försvinner allt text, även om du skrivit ”Reklam för…” i din caption..
Detta innebär att nästan alla som publicerar reklamfilmer på Instagram riskerar att bryta mot marknadsföringslagen, oavsett intention. (Jag kommer visa exakt vad jag menar längre ner.)

Men det här är ingen nyhet…
Redan i domen mot Katrin Zytomierska och Clean Eating som kom den 24 oktober 2023 slogs detta fast. Domen borde ha blivit ett prejudikat för hela branschen, men problemet är bara att nästan ingen känner till den och det är Konsumentverkets fel enligt mig, som jag menar inte har gjort sitt jobb med att sprida kunskap om vad domen faktiskt innebär. Att nöja sig med en kort notis är långt ifrån tillräckligt. Vill ni hjälpa, eller vill ni själpa?
Men motsatt till det KO verkar vilja kommunicera ut, så visar faktiskt två av de mest tongivande profilerna – Bianca Ingrosso och Katrin Zytomierska – att de förstått problematiken. Bianca markerar oftast sina CAIA-videos med “reklam”  och förlitar sig inte den missvisande “branded content”-funktionen (som för övrigt aldrig haft ett reklamidentifierande syfte).
Absolut, Bianca missar någon gång ibland men man behöver snudd på punktmarkera henne för att snappa upp det. Det går i vågor beroende på vad hon har på gång. 🙂
Därför är det en smula anmärkningsvärt att Konsumentverket nu fäller just henne, men, men…

Jag förstår att det blir en liten fjäder i hatten för KO att sträva efter att fälla Bianca, men enligt mig är det här varningen ett resultat av att KO är katastrofalt dåliga på att informera branschen om vilken ny praxis som kommit.
Myndighetens handledning är inte bara svår att hitta – den är dessutom otydlig och föråldrad och har inte uppdaterats sedan Sundsvall brann, så jag ser dessa fällningar mer som ett resultat av Konsumentverkets kroniska inkompetens vad gäller den här enorma branschen, än adekvat kritik mot Bianca Ingrosso AB och Beauty Icons AB.

Vad jag menar med att alla influencer som publicerar reklamvideos på Instagram bryter mot marknadsföringslagen (som är den plattform jag valt att fokusera på här.)
När du publicerar en reklamvideo på Instagram så är du – i egenskap av kontoinnehavare – ansvarig för att det ska framgå att inlägget är reklam, oavsett om inlägget delas på story eller bäddas in.
Det som slogs fast i domen mot Katrin – som alltså kom i slutet av 2023 – är att du måste skriva PÅ din video eller på annat vis reklamidentifiera inlägget – eftersom reklamidentifieringen på videos försvinner när de bäddas in. Hur den här otroligt tydliga domen inte fått ben i branschen är fascinerande, och sannerligen inte på ett positivt sätt.

Här kommer en demonstration, en gång till:
(Alla skärmdumpar kommer från, och tillhör respektive kontoinnehavare)

Här kommer några fler exempel:

 







Om någon fortfarande inte förstår så kommer jag ha en sockteater i Konsumentverkets lobby kl 14 idag för att räta ut eventuella frågetecken.

Är det här Sveriges framtid?

@carolinesterner

9/11❤️ #carro #swedishgirl #911

♬ original sound – flckrnialler

 

Jag vet inte vad som är värst – den dansande ”plut-Fian” med 100 000 följare på Tiktok vars video verkar vara någon form av hyllning till offren som dog i den 11 september 2001** , eller tomtarna i hennes kommentarsfält?
Det mest fascinerande är ändå att den här generationen går runt med Google i fickan, men hellre ägnar sig åt kollektivt gissande än att använda det. En snabb sökning hade gått betydligt snabbare än det här… utbytet av, tja… “information”.

Är det bara jag som är en informationsknarkande samhälls- och historienörd, eller hade ni också fått hjärnkramp av det här?
Okej, de har förmodligen inte ens hunnit stappla ut från gymnasiets korridorer än – men det är ingen frisedel för att vara fullständigt faktaresistent.
Det är 2025, inte 1925.
Google finns som sagt.


**Den 11 september 2001 kapade terrorister från al-Qaida fyra passagerarflygplan i USA. Två flögs in i World Trade Centers tvillingtorn i New York, ett kraschade in i Pentagon utanför Washington D.C., och det fjärde störtade på ett fält i Pennsylvania efter att passagerare försökt övermanna kaparna.

Ny bok: ”Ur vägen gubbe (I can buy myself flowers)”

Nej, hon har inte reklamidentifierat sitt inlägg men det kan ju inte varje inlägg handla om för det är ju inte så kul för någon. 

Fi Lindfors har skrivit en ny bok som ges ut av the Book Affair förlag. Boken heter ”Ur vägen gubbe (I can buy myself flowers)”  Put your hand up for Miley Cyrus!
Hon beskriver den så här:

”Är du trött på oskrivna regler, orimliga krav och ouppnåeliga ideal som följer med att vara kvinna? Vill du stärka dig själv – eller en vän, syster eller dotter, i kampen för rättvisa, i klassrummet, på jobbet, i relationer och ända in i sovrummet? Oavsett om hon är 17 eller 55 är den här boken ett måste.

Ur vägen gubbe! är en uppgörelse med den ojämställda vardag vi fortfarande lever i. Den ger bränsle åt kvinnors vrede, erbjuder konkreta verktyg för förändring – och framför allt inspiration och tillåtelse att njuta mer av våra kroppar, oss själva och våra liv.

Med humor, skärpa och rejält med jävlar anamma granskar samhällsdebattören Fi Lindfors de strukturer som ställer kvinnor mot varandra och håller oss tillbaka. Hon slår träffsäkert hål på gamla myter, ifrågasätter den mansskrivna historien om kvinnan – och uppmanar oss att ta pennan i egna händer.

Det här är boken för dig som är redo att bryta dig fri och skapa dina egna spelregler. Så ladda upp med något gott, sätt dig bekvämt – och gör dig redo för en snabbkurs i civil olydnad mot osynliga normer.”

Det här är Fis tredje bok så nu kan hon väl presenterar som en faktiskt författare.
Är inte där gränsen går, eller är det månne vid två?
Hennes tidigare böcker är i alla fall ”Big Dick Energy” och ”Handbok för kvinnor med (eller utan) ADHD : En radikal guide till en bättre vardag och hur du får din inre kritiker att hålla lite mera käft” som hon skrev tillsammans med Ann Söderlund.

Intresserd? Not so much?

Gränslösa Pappapappadotter för UNHCR

Kan någon förklara för mig varför de sitter och pratar om uppsopade barn på stränder – inför sina egna barn?
Ansiktsuttrycket på deras äldsta dotter, till vänster, säger egentligen allt, men det verkar man noll hänsyn till eftersom kameran rullar vidare. Eller motiverar man att skaka om det egna barnet rejält för att få till en riktigt ”effektiv” reklamfilm för UNHCR.

Jag avskyr att behöva lyfta barns reaktioner som exempel – dessa barn är redan så sönderexponerade av sina båda pappor att det nästan inte går att tala om en privat sfär längre. När gränsen flyttas så pass långt att man till och med delar traumatiserande samtal om döda barn på en strand med sina egna barn i bild, då är det inte längre bara ”vardagliga ögonblick”. Det är ren exploatering.
Barnen får ingen chans att välja, de får ingen möjlighet att värja sig – och vi som tittar förväntas bara svälja det som ”content”. Men vad gör det med dem? Att tvingas sitta bredvid, bli filmade, och samtidigt höra de mest fruktansvärda beskrivningarna. Det är inte bara obehagligt, det är vidrigt.

Och kanske är det just det som är mest talande: när ens barns integritet blivit så förbrukad att till och med döda barn på en strand kan klippas in i samtal som sker inför barnen utan att någon ens höjer på ögonbrynet. Fast å andra sidan – varför sluta vid döda barn på stränder, när nästa avsnitt säkert kan bjuda på en live-reaktion från BUP?”
Hur kan UNHCR tycka att det här är en okej reklamfilm? Traumatiserade barn?

Och vad är det för jävla dårar som följer dem, och som uppmuntrar till det här beteendet?
Kolla bara på den här kommentaren:

Och så orosanmäler folk Nicci Hernestig för att ha tränat på gym i sin graviditets 23:e vecka?
Make that make sense, please!? Anmäl ingen, mmkay!?

Tack för tips!