Fint eller minnesstund?

Hugo/Paula:


Blev det bättre?

Kommer ni ihåg min battle med Paula med den bisarra minnesstunden hon gjort för barnen i matdelen Ser framför mig hur askan av barnen ligger i den där urnan och vi tänder ljus och gråter varje kväll. Riktigt sjuk tanke.
Hur som gjorde det mig glatt överraskad att de flesta av er höll med mig om att det här var ett bottennapp. När det kommer till inredning brukar Paula av någon anledning alltid vinna. Men Paula är inte hen som är den, eftersom ni sågade hennes flitiga fingrar vid knogarna ser det nu ut såhär istället://Hugo

Huggson och Pulkan har haft lite av en huggsexa där hemma över hur man ska inreda med familjebilder.
Hugo anser att bilder på familjen enbart ska finnas i sovrummet medan Paula satte upp en enorm bild på barnen ovanför den öppna spisen på ett sätt som gav honom intrycket av en minnesstund över deras barn.
Hon fick hur som haver se sig besegrad då de flesta av Hugos läsare höll med honom gällande minnesstunden och har nu rumsterat om lite så att det mindre ser ut som dyningarna efter en begravning.

Men familjebilder endast i sovrummet?
Håller ni med honom? Jag gör det inte, samtidigt som jag inser när jag tittar mig runt i vårt hem, att vi faktiskt inte har några familjebilder i vardagsrummet. Är det lite av en oskriven regel – ungefär som att man inte lämnar bajsränder i toalettstolen om det struttat på ordentligt?

Vem har egentligen rätt?

Hugo Rosas:

Igår: Åkte jag bakom en bil och vi närmade oss ett övergångsställe. Kanske 2 meter innan bilen framför mig passerade övergångsstället så kom det en cyklist från ingenstans. Cyklisten blev påkörd och drog sedan därifrån. Det måste garanterat ha gjort ont och det måste garanterat ha blivit märken på bilen. Alla åkte alltså därifrån som ingenting hade hänt. Jag kan inte sluta fundera på vems fel det egentligen hade varit om det hade blivit en grej? Hjälp mig, jag kan inte komma till ro innan detta är utrett.//Hugo

Vems felet är kan jag så klart inte vara säker på men en sak som jag känner mig relativt säker på är att den påkörde cyklisten med största sannolikhet var medlem i spandexklubben.
Ni vet, de där nyfrälsta kontorsnissarna som klär sig och köper cyklar som om de skulle vara med och tävla i självaste Tour De France. Gärna med en strömlinjeformad hjälm på huvudet för att det hela ska gå lite fortare.
Denna grupp rör sig helst i flock och anser sig ha företräde mot det mesta där ute i samhället.
Helt hänsynslösa är de där de susar fram på gatorna och om man inte passar sig så kan man få knäleden avslagen av en vildsint pedal, för dessa spandexmän stannar inte för någonting. Inte ens när de blir påkörda av en bil stannar de, av Hugos inlägg att döma.
Själv cyklar jag helst på skyddade cykelbanor och gärna med stödhjul. En enda gång har jag cyklat på Hornsgatan och höll på att skita på mig när cykelbanan helt plötsligt låg mitt bland all biltrafik. Då ville jag göra som Phoebe och leda min cykel överallt. Rent livsfarligt!

Men vem har egentligen rätten på sin sida? Bilisten eller cyklisten?
Och vad kom först? Cykeln eller spandexmannen?

Man kan inte vinna…

Hugo Rosas:

Jag såg att jag blivit taggad på Instagram med att jag borde sprida det som händer i Libyen just nu. Att svarta människor säljs som slavar på auktion. Det är så vidrigt så jag vet inte ens vad jag ska säga. Fatta hur sjukt det är att folk säljs som att dom är saker. Jag är inte så insatt men tänker att jag kan hjälpa till genom att lyfta det som händer här på min plattform. Jag vet att det är massa demonstrationer runt om i Sverige kl 13 idag som man kan gå på.
Här kan ni läsa om det som händer.
Här kan ni skriva under en namninsamling mot slavhandeln.//Hugo

Om man inte skriver om det – som Cissi – så får man skit för det, och skriver man om det – som Hugo – så får man skit för det eftersom man då inte gör tillräckligt.
Det är märkligt det där…
Det är väl jättebra att Hugo använder sin plattform för att sprida till sina läsare om vidrigheterna som skrev i Libyen, även om han själv inte står på barrikadens främsta led?
Jag undrar lite stillsamt vad den här ”Usch” och ”Felicia” som lämnade kommentarerna själva gör för människorna som drabbats i Libyen?
Och jag undrar vad de skulle ha att komma med ifall Hugo nu faktiskt gick på demonstrationen och la upp en bild på det.
Kanske skulle ha kritiseras för att försöka slå mynt av andra människors tragedi för att få fler läsare till bloggen så att han kan tjäna mer pengar?
Det går nog helt enkelt inte att vinna när människor väl bestämt sig för en sak.

Är samma kul?

Hugo Rosas:

 

Paula: Ska göra en challenge på mig och hennes mamma idag? Vi ska stoppa ner våra händer i några lådor och gissa vad som befinner sig i lådorna. Självklart att detta något som Paula ska spela in. Jag antar att hon tror att jag kommer bli rädd, men jag har bestämt mig för att vara iskall och inte rädd för något idag.//Hugo

Tydligen ska Hugo och Paula spela in en video där de ska sticka in händerna i en låda med en massa äckligt i och så ska de gissa vad det är.
Exakt samma challenge som jag redan sett massor av Youtubers göra i videos vilket fick mig att spontant känna – men är det kul? Om andra redan gjort det? Var lite originella liksom…

Sen kom jag på att jag själv älskar att sitta bänkad framför Fångarna på Fortet där kändisar gör samma celler om och om igen, år in och år ut. Hur originellt som helst ju.
#touché