Det här MÅSTE vara en sån där ”de som vet, vet..” för Lojsan vet uppenbarligen och jag vet alltså inte…
VAD kan man – i klackar – handla i mataffären förutom varor?

Här kommer en lista på några saker du förmodligen inte kan handla i en svensk mataffär, men tar du dig över Atlanten så kan jag inte lämna några garantier för att samma sak gäller där:

• Hundvalpar
• Tequila
• Kryckor och rullstolar
• Kundvagnar – du kan stjäla en kundvagn men ha svårare att köpa en
• Karma
• En bebis
• En straffspark i fotbolls-VM
• Berts dagbok
• Anne Franks dagbok
• Bridget Jones dagbok
• Prästmans dagbok
• Anna Book – hon kan dock hittas i närheten av eller rent av inne på handikapptoaletten om man har riktig otur

Herregud!
Klockan är 21.19 och jag skriver det här inlägget för att tidsinställa till nu är ni läser det och jag är så trött att ögonen går i kors och jag hittar ingenting roligt att skriva om.
Stod Sverige helt still efter förlusten i fotbollsmatchen idag eller är det bara min hjärna?

Nu ska jag hoppa i säng och lyssna på klart på min senaste bok som jag STARKT kan rekommendera om man – som jag – fortsatt undra vad som egentligen hände på Kolmården när en av vargskötarna blev dödad inne i varghägnet och hur det kom sig att man från första början började gå in till de vilda djuren.

Den 17 juni 2012 klockan 11.18 på förmiddagen hittas en ung kvinna död inne i ett av varghägnen på Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden hade tidigare samma morgon gått in ensam när vargarna plötsligt attackerade henne. Vad som egentligen inträffade i varghägnet på Kolmården i juni 2012 är en gåta.
Likaså hur den utrotade svenska vargen plötsligt kunde återvända till de svenska skogarna i mitten av 1980-talet.

Vargattacken är inte en naturvetenskaplig bok. Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen. En djurpark och det som händer där säger betydligt mer om oss människor än om djuren som hålls fångna i dess hägn. De är, när allt kommer omkring, inget mer än djur. Djur som följer sina instinkter.Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske.

Givetvis inte reklam, utan som den textmissbrukare som jag är så har jag bara tröttnat lite på crime poddar och återgått till ljudböcker ett tag igen och det här är min senaste rekommendation för den som är intresserad.
Har det mycket med sociala medier att göra?
Nä, men kanske att man kan handla den här boken i en välsorterad mataffär om man har tur.
🙂
 

Efter att jag publicerat mitt inlägg om Hannalicious och hennes signaturpose så lös den med sin frånvaro på hennes Instagram.
Åh nej! Precis när jag började få in knixen på balansakten på den så skulle jag behöva byta?
Det får väl finnas måtta!?!?!?
Och det fanns det..
Som tur väl var så verkade hon ha tröttnat på att stå upp för som ett regnmoln i Sahara så dök den upp!
Hannis goes Gollis!
All min klackisövning var inte förgäves…

https://www.instagram.com/p/Bkldb19lzmj/?taken-by=bloggbevakningscamcam

Klackhöjd kan även användas som en mätsticka för influenciskt engagemang men på två sätt – insåg jag när jag testade.
Som en vandrande influencer är platt klack indikator på lågt engagemang. Du får oftast varken blåsor, remmar som skär in eller ömma trampdynor, oavsett hur länge du klonkar runt i sina skor.
Smärta längst ut i det sprättbenet som – oavsett om blodvite uppstått eller inte – ska sträckas fram mot kameran måste väl ändå visa på engagemang?

Men..det är tvärtom när man sitter så där naturligt på Hannalicious-huk för att trycka ihop outfitten i bilden lite.
Ju högre klack, desto enklare att hålla balansen.
I Forni-flatsen höll jag på att ramla baklänges så fort jag försökte räta upp mig och inte satt i bajsposition och då är jag ändå framtung.

Vad tror ni om min teori?

Notera även hjärtglasögonen!
De köptes för flera år sedan och glömdes sedan bort i en låda inne på kontoret.
Herregud, SÅ långt före min tid! 🙂

En gång är ingen gång för den som vill etablera ett signum som influencer.
Det gäller att nöta in en min eller ett sätt att posera och i Hannalicious fall så är det en stil jag valt att kalla ”kissande influencer med imaginär sol i ögonen”. Gollum-huk och solisar – ett vinnande koncept.

Men…
Får man inte väldigt mycket mjölksyra av att sitta så där?
Att en influencer skulle nöja sig med att ta en, två eller tjugotvå bilder för att få en att slänga upp på Instagram är nästan lika dumt som att kissa i motvind – Hannalicious och hennes squad erkände ju till och med att de spenderat en hel dag en gång med att ta bilder av varandra men att ingen endaste blev tillräckligt bra för att publiceras.
Så ni kan ju tänka er hur länge Hannalicious suttit där på huk. Jättelänge!
Jägarvilan i Mästarnas Mästare skulle förmodligen vara en promenadseger för henne i nuvarande form.

Men erkänn att det kan innebära en viss fara med att sitta och huka i olika gathörn och utanför portar. Människan går nu för tiden med blicken i telefonen med samma självklarhet som att det minst kommer visas fyra olika reklamfilmer med Zlatan i varje reklampaus i fotbolls-VM, så snubbelrisken är överhängande.
Vem vill vara orsaken till en blåtira på Hannalicious, åstadkommen av ett knä i ögongloben? Ingen! 
Därför har jag skapat upp de här skyltarna åt Hannalicious som hon kan sätta upp i kvarteret och även ha med på resor om hon på förhand vet med sig att det kommer förekomma mycket hukande.

You are welcome!

Paraplyet köpte jag i ett litet turiststånd… Tycker det var så himla fint. Kommer garanterat ha med det på en liten picknick jag tänkte ha med några av tjejerna nästa vecka. Så mysigt att ha med sig i parken liksom för att kyla bubblet typ.//Hannalicius

Givetvis är paraplyet det självklara ”go to-verktyget” när det kommer till Champagnekylning, men är du inte lika kittad som Hannalicious så finns det andra knep att tillgå, med risk då att du kommer framstå som lite av en anti-influencer. En vanlis liksom…

I brist på Venedigska paraplyer – look no further!