Ärligt talat så har jag varit sjukt trött på Instagram över lag senaste veckan. Komiskt med tanke på mitt tidigare inlägg här för några dagar sedan. Men alla filter och alla dessa jävla konton som många gånger bara är tillgjorda och fake är jag faktiskt också trött på just nu. Ja, jag sa det. Och tro mig, det tar verkligen emot att säga det, för jag är ju också en del av det. Befinner mig mitt i djungeln. Men jag tror bara att det är en stor del av varför jag känner mig så vilse och därför blir jag bara irriterad och arg eftersom jag verkligen inte vet hur jag ska hitta ut eller läsa kartan.

Jag kanske får äta upp det här sen. Det värsta jag vet är folk som är dubbelsidiga och vänder kappan efter vinden. Men låt mig bara få känna så här nu. Och skriva det. Jag behöver bara få ur mig det.
[…] Jag är bara lite trött på allt. Precis som alla kan vara kring sina jobb. Så snälla bara låt mig. Vill inte att någon ska ta illa upp. Vill bara skriva av mig för just nu känns bara så mycket tillgjort och det gör mig rädd. //Hannalicious

Ja, det kan kanske framstå som dubbelmoral, som att vända kappan efter vinden eller som lite skenheligt hyckleri för vissa, men för mig inger det en känsla av hoppfullhet att den här filtrerade, selektiva pseudo-verkligheten börjar ifrågasättas av någon som faktiskt är mitt inne i den.
Det är inte det enklaste. Står man i stillheten i orkanens öga så kan det vara svårt att förstå och ta in hur mycket det faktiskt stormar omkring en och att man faktiskt står mitt i det.

Jag önskar att fler vågade vara så här ärliga som Hanna, för jag tror verkligen inte hon är den enda influencern som känner så här. 
Många av de allra största profilerna har varit med och skapat den här branschen, vad är det som säger att de inte också kan vara med och ändra på den?

Skönt att se att hon drog upp dragkedjan till hakan innan hon gjorde sitt första svanhopp ner i närmaste snövall.
Bland det värsta som finns är att få in snö i nacken, som sedan smälter och rinner längs med ryggraden.
Jag kan tänka mig att frostskador i dekolletaget ligger någonstans på samma nivå. 🙂

Det finns bara en annan influencer som jag tror skulle rida kamel i öknen iförd en hellång festklänning, och det är Hannalicious vapendragare Molly Rustas. 
Hon skulle förmodligen ligga på marken och åma runt för att sen kanske avsluta det hela med att göra sandänglar – don’t mind the festblåsa.

Men nu är det alltså Hannalicious tillsammans med sin mamma och någon typ av ”manager” som vaggar ut i öknen med väskorna fulla av outfits att byta om till. Content, content, content.
Att de sedan håller på att frysa tuttarna av sig efter att solen gått ner är en helt annan femma.
De missade alltså instruktionen att packa ner varma kläder för kvällen, men fick med sig outfit-bilder till Instagram?

Och varför inte?
För vill man vara Carrie Bradshaw från Sex and the City, så vill man det, och hon har minsann ingen täckjacka på sig i öknen!
Och kan Kim Kardashian rida kamel i skyhöga klackskor med platå, så kan Hanna minsann se ut som att hon teleporterats till Dubai direkt från Nobelfesten i Stockholm.

Nästa utmaning för alla som känner sig manade:
Åka hundspann i bikini. Ja, på snö…
Why not, liksom?

När jag var 8 år så red jag ut i öknen på en kamel tillsammans med resten av familjen.
Det var en utflykt vi gjorde på semestern och jag har inte funderat över det särskilt många gånger förrän den här typen av ”underhållning” öppet började kritiseras.
Givetvis är det skillnad mellan att rida på en kamel och att droga tigrar för att turister ska kunna fotograferas med dem, men eftersom det här inte är en tävling där det är okej att använda vilda djur i underhållningssyfte så länge det finns minst ett djur som används på ett värre sätt än det man själv vill exploatera.
Alexandra Nilsson anklagades för djurplågeri när hon var i Dubai pga att hon fotograferades tillsammans med en kamel, och den här gången är det Hannalicious som postar bilder från kamelryggen.

Mycket tror jag handlar om tanklöshet och okunskap snarare än ignorans.
Jag tror ingen (eller i alla fall ett fåtal) som bidrar till exploateringen av vilda djur gör det med vetskapen att djuret far illa, men att de högaktningsfullt skiter i det.
Ta djurparker till exempel. Eller cirkusar?
De har funnits sedan jag var liten och besöken dit var alltid både spännande och lite läskiga. Det är inte förrän på senare år som jag börjat ifrågasätta den här typen av underhållning, och det är helt tack vare att djurrättsorganisationer och liknande lyft frågan.

Det här är nog en av de saker i vårt samhälle som behöver ”avnormaliseras”.
Bara för att man tidigare gjort på ett sätt så innebär det inte att det är ”rätt”. Det viktigaste tror jag är att informera, i både bild och text så att folk själva börjar fundera och ifrågasätta den här typen av djurhållning.

Källa: World Animal Protection Sverige