GabJoss:

GabJoss om SuperJ’s stundande kalas:

Som jag har nämnt förr så vill jag ha sockerfritt! Iallafall så gott det går. //GabJoss – 23 augusti 2016

Det sockerfria kalaset verkar ha gått helt enligt plan. =)

https://www.instagram.com/p/BL35GnHD6sf/?taken-by=gabriellajoss

GabJoss:

https://www.instagram.com/p/BLtIDM5jkr5/?taken-by=gabriellajoss

Nu har GabJoss och Fjordingen varit på sin ”Smash the Cake-plåtning” med SuperJ och nyfiken i en strut som jag är så kikade jag lite på vad en sån här sak kostar.
På hemsidan framgår det var själva fotograferingen kostar men att man måste kontakt den för prisuppgifter för bilderna.
Sagt och gjort – jag kontaktade dem för prisuppgifter och fick ett väldigt snabbt och trevligt svar.

Hej Camilla!

Tack för ditt mail!

Våra produkter har olika priser. Vi har enklare inramade porträtt från 695:- och små fotoalbum från 650:-. Sedan har vi givetvis mer lyxiga och exklusiva produkter också. Är du intresserad av att boka en fotografering?

Önskar dig en fortsatt bra dag,

Varma hälsningar

Kontorsassistent

Malin Andersson

GabJoss:

GabJossan ser ungefär lika avslappnad ut här som jag gör i en gynekologstol..

GabJoss:

”Swish” sa det så drog Gabriella undan draperiet och blottade sitt innersta riktigt ordentligt.
Att hennes pappa dog när hon var yngre har hon tidigare nämnt i bloggen men aldrig gått in på närmare men nu fyller hon ett helt inlägg med gamla dagsboksanteckningar och hur hon mådde strax efter han gått bort.

”Jag grät. Jag var arg på min far för att han hade lämnat oss. Hur kunde han? Jävla förbannade skitpappa. Det var hans fel alltihop. Han var en svikare, en ynklig och svag människa. En egoist. Jag skrek, svor och slog i väggar. Som om det skulle hjälpa mig. Som om pappa skulle komma in genom dörren och be om ursäkt för att han hade varit borta några veckor. Som om verkligheten skulle ge sig iväg. Ilskan över att han hade lämnat oss gick snabbt över till sorg och skuldkänslor. Det kanske var mitt fel? Jag kanske borde ha hjälpt honom mer, varit vänligare eller inte utnyttjat hur snäll han var genom att tvinga honom att köpa det där dyra dataspelet till mig? Jag misshandlade mig själv. Slet mitt hår, bankade huvudet i golvet, rev mig i ansiktet med det jag hade till naglar.

Jag har varit nära att ge upp många gånger men jag kommer aldrig bryta det löfte jag gav honom: att vara stark och aldrig ge upp. Så här står jag idag, åtta år senare, formad av allt som har hänt mig genom åren. Trots alla inre sår och det krossade glas som skurit in i hjärta och själ så är jag starkare än någonsin. Jag har plockat undan min anteckingsbok nu och pennan har slut på stift, så nu är jag är redo för dig verkligheten. Kom och ta mig.”

Jag låg och tänkte på det häromdagen att jag faktiskt inte vet hur jag skulle överleva när någon i min familj går bort.
Jag kan ju inte skriva ”om” för det är ju någonting som kommer hända förr eller senare – om inte jag är den som lämnar först så klart – och jag läser hennes text med tårar i ögonen för hennes smärta går rakt ut genom skärmen.
Vad gör man?
Hur gör man?