GabJoss:

Nej, den här gången är det inte bomullsrondeller som GabJossan investerat i utan nya lösögonfransar.
Hur överlever man utan det liksom? 🙂
Jag vet inte hur det är med er men jag kan för mitt liv inte få dit lösögonfransar. Det slutar alltid med att jag har lim på hela ögonlocken och ett par fransar på sniskan.
Så… Jag har gått på reklam som jag sett på sociala medier – närmare bestämt på Instagram.
Magnetiska lösögonfransar.
Jag har ingen aning om ifall de fungerar eller ens ser naturliga ut – den enda jag vet är att de var svindyra – men OM de funkar så kommer hela mitt skönhetsliv revolutioneras.
Jag återkommer med recension, och tills vidare får ni hålla till godo med GabJossans tips om tillfälliga fransförlängningar.

Någon som har testat dem? Har jag blivit totalt blåst?
Det skulle nämligen inte förvåna mig… 🙂

GabJoss:

GabJossan fick in mig på en blogg som handlar om en familj vars första barn är en änglabebis och min första reaktion var att ”fan så onödigt att skicka det till en gravid kvinna” men sen ändrade jag mig.
Jag har själv två vänner som är änglaföräldrar till världens finaste pojke och i början hade jag svårt att förstå vissa saker som de gjorde men jag insåg snabbt att jag kan aldrig förstå… Jag kan aldrig förstå hur det är att förlora ett barn. Ett barn som man längtat efter så mycket längre än de nio månader som de är i magen.

Den här bloggen är så fin! Så himla känslosam och underbar på en och samma gång. Att förlora sitt barn i magen när det är redo att födas, fy fan alltså!

❤️❤️❤️

GabJoss:

Alltså jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg. Det är ju VÅRT fel som hundägare att det är såhär då vi ska kunna uppfostra våra hundar men detta har spårat ur totalt nu. Är så otroligt ledsen och vet knappt var jag ska vända mig då hundarna är som små barn för oss. Vår ena hund Dexter ÄR väldigt speciell.
[…] När Jason kom så var han väldigt avvaktande som jag skrev förut. Han har alltid varit det och det har liksom aldrig släppt. Vår andra hund Zelda har alltid varit ”normal” och lugn. Hon skulle aldrig bita eller göra illa eller ens agera aggressivt. Väldig stabil i psyket och ja, en ”vanlig” hund. Men återigen tillbaka till problemet.. Dexter har börjat hugga allt mer mot Jason. Även mot Jasons vänner – andra små barn som är på besök. Nu ikväll när vi kom hem så bet han honom över fingrarna helt från ingenstans. Jason gick bara in i rummet och började leka med sina leksaker.. Jag blir så himla ledsen. Jag är så stressad över detta då det blir värre och värre hela tiden. När Jason var liten så var han som sagt mer avvaktande men har blivit mer och mer aggressiv med tidens gång.//GabJoss

GabJoss ena hund – och Lilla Snöbolls namne – Dexter har enligt hennes blogg bitit deras son och hon är nu förtvivlad över situationen.
Hon inser att det är deras fel som hundägare som inte tränat sina hundar och ber läsarna om hjälp hur de ska agera i den här situationen.
Dressera säger vissa, omplacera säger andra och avliva säger några få.
Ja, vad gör man?
Ingen av oss är Ceasar Milan så…
Jag har inga goda råd att ge förutom att kontakta en expert och sen göra vad än de säger. Säger de att omplacering är det bästa så skulle jag göra det. Dexter kanske helt enkelt inte är en hund som ska bo med barn och som skulle må bäst i en familj utan barn? Kanske kan de omplacera honom till en vän eller familjemedlem så de fortfarande kan träffa honom.