GabJoss:

När F kommer hem om ett par veckor så ska vi köra all in med potträningen. Det känns rätt och både vi och Jason är redo.  Vi kommer dock inte att använda potta då Jason inte alls har intresse av att sitta där. Han leker bara med pottan när vi tar fram den, haha.. Han är ju så van vid att vi håller honom på toaletten bara. Vi har beställt hem både en liten pall och en extra ”toasits” så att han enklare kan gå på toa själv.//GabJoss

Det är dags för potträning i det GabJoss/Fjordiska hemmet!
Fan, det är drömmen – att kunna potträna katterna för att slippa den äckliga kattlådan – men eftersom de är inavlade och dummare än en påse gråsten så tvivlar jag på att min dröm någonsin kommer slå in.
Det finns ju ett kit man kan köpa för att läsa sin katt gå på den vanliga toaletten men mitt hopp släcktes snabbt när jag såg den här texten:

Litter Kwitter är utvecklad i samarbete med veterinärer och specialister på kattbeteende. Anledningen till att katter skrapar sand över sin avföring är att de vill dölja lukten. Eftersom avföringen inte luktar när den ligger i toalettvattnet försvinner även kattens behov av att skrapa sand.

Nästan alla katter, både yngre och äldre, kan lära sig gå på toaletten med Litter Kwitter, men är din katt äldre än 5-6 år bör du räkna med något längre inlärningsprocess. Kattungar under 3 månader ska inte använda Litter Kwitter.

Tjocka Hetsätarkatten har under sin tid hos oss aldrig lyckats täcka över så mycket som en klutt bajs trots ihärdigt krafsande och hur lång hans inlärningskurva skulle vara orkar jag inte ens tänka på. Jag får nog vackert fortsätta tömma den där jäkla kattlådan ändå…

GabJoss:

Vi har pratat fram och tillbaka, jag och F. Vi kommer nog inte att kunna ha kvar hundarna så som det ser ut idag. Vi får inte ihop det. Samtidigt så tar det emot att omplacera dom. Dom är en del av vår familj och har varit under så många år. Vi älskar dom båda så otroligt mycket. Helt oerhört mycket.//GabJoss

I september skrev GabJoss om att deras hund Dexter gjort utfall och bitit deras son och nu verkar det som att hon hon Fjodor bestämt sig för att omplacera hundarna.
Sannerligen inget lätt beslut och i kommentarerna berättar hon att de tagit hjälp av både hundtränare och veterinär för att få hjälp men ingenting verkar fungera.

Jag skulle själv gå sönder om vi var tvungna att omplacera missarna – de är ju mina bebisar ju – men vad ska man göra? Om hunden, i det här fallet,  inte mår bra av att vara i en familj med små barn är det ju extremt själviskt att behålla den för sin egen skull, särskilt om den utgör en fara för barnen.
Vem skulle våga riskera något sådant?