Bild 1: En liten uppdatering från en extremt höggravid person. Jag var nyss hos specialistmödravården och fick tid för igångsättning. Fick träffa en så himla fin läkare och jag bara bröt ihop framför honom och han såg mig, hörde mig, förstod mig. Är så tacksam idag och att kunna se ljuset i tunneln såhär nära.

Bild 2: Snart är jag ute på andra sidan och har en sån här tuss i min famn, kommer vara så lycklig och stolt över mig som gått igenom detta och klarat det. Ni som blivit igångsatta som omföderskor får gärna dela era historier, tips, erfarenheter för vet att det är förknippat med risker men han sa att man väger min hälsa mot riskerna och min hälsa kommer först i detta fall. Och att jag ska få må bra igen.

Bild 3: Även fått morfin då jag sover kanske 2-3 timmar per natt nu. Riktigt dåligt med andra ord och bara det gör en psykiskt sjuk känner jag. Sömn är så extremt viktigt. Men fick dessa för att få bort smärtan på som förvärrar jag har konstant på nätterna, känns så skönt. Känns dock läskigt att vara gravid och ta morfin men läkaren försäkrade mig att det inte är någon fara och jättevanligt i slutet mot foglossning och liknande.

Gabriella Joss Posslers avsky för att vara gravid kan ingen som läser här inne har missat, och nu kommer det en liten uppdatering från henne. 
Hon berättar att hon nyligen varit på specialistmödravården och fått tid för igångsättning. Hon är tacksam över att ha fått träffat en läkare som verkligen lyssnade på henne. Gabriella ser fram emot att snart få hålla sitt barn i famnen.  Hon berättar även hur läkaren har resonerat kring riskerna med en igångsättning, men att man väger hennes hälsa mot riskerna. och bedömer att hennes hälsa kommer först i detta fall.
Hon har även fått morfin för att lindra smärtan från de för-värkar hon har, särskilt på nätterna, och som gör att hon bara sover 2-3 timmar varje natt. Läkaren försäkrade henne om att det inte är farligt att ta morfin i slutet av graviditeten, och att det är vanligt att man får det i samband med exempelvis foglossning.

Tror ni det blir en femte bebis för Gabriella efter det här eller is this it?
Jag önskar henne sömn och smärtfrihet, eller… det önskar jag alla, inte bara Gabriella. 🙂

Bild 1: Saknar mig extra mycket idag ? offrat allt med mig själv för denna graviditet och kan liksom inte ens träna längre som är bland det viktigaste jag gör för mig och mitt mående. Så ikväll saknar jag mig. Min känsla i mig själv, min kropp, min energi – allt med mig ❤️.

Bild 2: Försöker kolla på gamla bilder, gamla outfits och bara komma ihåg att jag snart är i mål och får vara just jag igen, med allt vad det innebär. Och när jag också inser att jag motiverar mig själv så inser jag också hur långt jag kommit i min personliga utveckling gällande att vara sin egna största inspiration och att bara jämföra sig själv med just sig själv. Känns fint med den insikten med ❤️.

Bild 1: Snart ses vi igen ??.

Bild 2: Vet inte vad som hänt senaste dagarna men jag är slut på ett sätt som jag aldrig varit tidigare, verkligen helt golvad ? vill sova precis hela tiden och kroppen är helt slut den med, bara att gå är så sjukt jobbigt ? hur mår ni andra höggravida just nu? ❤️.

Kan man säga att graviditeter är som förlossningar?
Att man glömmer bort hur kämpiga de är, för annars hade väl ingen fött barn mer än den där första gången?
Missförstå mig inte här, som den barnfria Bloggbevakare som jag är, det är klart jag förstår att graviditeter och förlossningar kan vara underbara och så, men för oss som följt Gabriella i flera år vet hur mycket hon avskyr att vara gravid. Alltså verkligen AVSKYR!
Och ändå är hon gravid för fjärde gången, men hon kanske ville beta av det snabbt, lite som att rycka bort ett plåster, för att få det överstökat?

Jag lider mest av ett envist skoskav och vet ingenting om hur det är att vara gravid, men kan givetvis ändå sympatisera med Gabriella och hennes dåliga mående.
Snart är bebisen här, och livet kommer vara så där bebisbubbelrosa igen och Gabriella kommer få sitt gamla jag tillbaka.

Wow, jag har verkligen NOLL goda råd att komma med, så vad tror ni om en styrkekram? 

Jag kommer testa att tidigarelägga Öppet Spår till 18:30 efter önskemål. ?

La upp denna lista på instagram som min variant på vecka 30 och alla andra preggos feelade mig verkligen vilket var så skönt. Det är alltid skönt att känna sig mindre ensam. Så tack till er som kunde stämma in på några eller alla punkter. Vi får kämpa vidare! Och det gör så mycket att känna att man verkligen inte är ensam.

Sedan fick jag ETT dm från en kvinna som tyckte att det var konstigt att skriva en lista där allt var negativt och att även hon hade det tydligen tufft i slutet av sin graviditet men att hon hade tyckt att det var ännu värre om hon skrev ner det.. Så det tyckte hon var så konstigt att jag hade gjort.
[…]

Jag kommer aldrig ljuga för att behaga någon annan. Speciellt inte när jag vet att jag faktiskt hjälper tusentals genom att vara just ärlig och att man kan få känna sig mindre ensam. // Gabriella Joss Possler

Gabriella Joss Possler har postat en lista på allt som hon hatar med att vara gravid, och det var sannerligen ingen kort lista.
Enligt Gabriella så var det många som uppskattade hennes lista när hon delade den på Instagram, men inte alla.
En kvinna skrev till Gabriella att hon tyckte att det var konstigt att skriva en lista där allt var negativt. Hon hade tydligen också haft det tufft i slutet av sin graviditet men ponerade att det hade blivit ännu värre om hon satt sina tankar och känslor på pränt.

Gudars skymning, jag har aldrig känt mig mer övertygad i mitt val att leva barnfritt (biologiska barn då alltså.)
Jag tycker det enda man hör om barn levereras med både gråt, klagan och tandagnisslan.
Man får aldrig sova, småbarnsåren tar knäcken på relationen, det är stökigt och rörigt överallt, man längtar efter egentid eftersom man aldrig får det och det enda man pratar om är blöjbyten, hur ofta man behöver tvätta, kaosartade mornar när barnen ska till förskolan mm mm mm.
Det är ju inte som att det säljs in som särskilt lockande om jag ska vara ärligt, utan det låter mer som att småbarnsåren förstör ens liv typ. Frågar man någon hur det är att vara förälder så är det alltid det här negativa man får höra. Varför kommer det alltid först? Varför inleder aldrig en småbarnsförälder med allt som är ”maaaaagiskt” med att ha barn?
Jag tror jag håller mig till hundar. Om någon frågar mig hur det är att ha hund – eller bonusbarn för den delen – så inleder jag inte med det påfrestande i att ha hund, utan berättar ju istället alla fantastiska och härliga saker som det innebär att ha hund, men så gör fan inte småbarnsföräldrar.
Ja ja – ”INTE ALLA SMÅBARNSFÖRÄLDRAR” men tame fan många av dem!

---

Texten på bilden om den är svår att läsa:

Anteckningar vecka 30

• Blir akut kissnödig hela tiden och måste även gå upp på nätterna och kissa konstant ?
• Kan inte ligga på rygg, blir helt kvävd och yr direkt (trycker mot kroppspulsådern).
• Kan inte sitta skönt då bebisen trycker sönder magsäck, revben och allt annat uppåt ?
• Och på tal om det – äter jag lite för mycket så får jag andnöd i min egna kropp. Blir liksom helt fullt i magen och kan knappt andas.
• Ligger eller sitter jag lite fel eller för länge i samma ställning eller är igång för mycket, bär Kenzo för mycket osv så kan jag knappt gå sen på grund av foglossning.
• Smärtor i blygdbenet konstant oavsett om jag står eller ligger, ilar och strålar och gör så ont ?
• Då ska vi inte ens prata hemorrojder, svamp i underlivet osv ? har inte jättestora problem men allt är bara svullet, ont, ömt och är ett rejält tryck nedåt från bebis.
• TRÖTT, skulle kunna sova dygnet runt men går ju inte med tre barn, jobb osv ??‍♀️
• Så ömma bröst och bröstvårtor + brösten har blivit ENORMA ??
• Är så svullen i ansiktet, speciellt på morgonen.
• Vägar nu 78 kg, bryr mig inte om vikt och tycker inte det syns heller då jag bara fått mage typ MEN känner av dessa 17-18 extra kg rätt mycket om man säger så. Är så tungt att bara vara i min egna kropp just nu ??‍♀️
• Inga bristningar fortfarande, men fått några celluliter på rumpan, bryr mig inte alls men…

Gabriella Joss (Nu Possler) träffade sin man, gifte sig och blev gravid med sitt första gemensamma barn innan jag ens hunnit byta namn på hennes kategori här inne, så det svänger sannerligen fort i Umeå. (Ni vet staden där Isabella Löwengrip hade 600 000 bloggläsare)
Gabriella har flera gånger delat inlägg om deras relation, vilket vissa har kallat ärligt och andra lite väl utlämnande.
Men så länge båda parter är bekväma med vad som läggs upp, ser jag inget problem med det. Man får så klart tycka motsatsen. 🙂

Nu har Gabriella postat en frågelåda på Instagram där följarna får fråga om vad som helst och jag har valt ut två stycken (tre bilder)  som jag tyckte var intressanta. 
De första två bilderna handlar om vilka tre egenskaper hos partner som man uppskattar, och vilka tre man gärna skulle kunna vara utan.

Så här svarar Gabriella om Zebastian:

Positiva egenskaper: Han är världens bästa pappa och bonuspappa, jätterolig, uppstyrd och har koll på saker oavsett om det är planering, fakturor, saker som ska göras hemma, saker som rör barnen osv. Finns massor med bra att skriva men om jag bara får skriva tre så var det bland det första som kom upp! Men skulle kunna skriva en lång lista.

Negativa egenskaper: Tre dåliga: hett temperament (har jag med), kan inte läsa mina tankar alltid och kan sitta på toa i evigheter med mobilen (men verkar ju vara väldigt klassiskt för alla män).

Zebastians svar om Gabriella presenteras via sms:

Positiva egenskaper: Rolig, omhändertagande, en grym mamma, du är jäkligt energisk och duktig på att ta tag i saker, givmild, snäll – ibland.

Negativa egenskaper: Kort stubin och dålig stresshantering, otydlig med hur du vill ha det ibland och sen förväntar dig att jag ska läsa dina tankar – när jag inte gör det blir du då arg.

Den andra frågan handlar om graviditet och känslorna i det tidigare skedet av den.
Personen skriver: Planerad gravid v8 bara. Men känner ingen lycka. Är mer deppig & mår dåligt. Normalt?

Jag tänker spontant att det kanske är bättre att fråga någon som är utbildad för det här, men kanske vill den blivande mamma mest höra från någon de har förtroende för – som Gabriella?
Hon svarar i alla fall så här – ganska brutalt ärligt:

Jag har velat göra abort varje gång för att jag tappar ALL livsglädje på grund av mitt mående. Så du är inte ensam, och många har skrivit samma sak till mig genom alla år med. Det är alla hormoner som plötsligt tar över kroppen och mår man dåligt (typ illa) på det så blir det en extrem törn för ens psyke. Man hamnar i ett läge där man är redo att göra allt för att överleva och bara få må bra. Mitt bästa tips är att verkligen tänka att det kommer att gå över. Och tillåt dig själv att känna allt. Du kommer ut på andra sidan till slut. Lovar.

Vilka positiva och negativa sidor har din partner?
Kan hen heller inte läsa tankar? 😉