Nu säljer Elsa Billgren lägenheten vid Mosebacke Torg.
Utropspriset för denna 2,5:a är 9 500 000 sek vilket är en absurd summa, men det är så boendekostnaderna ser ut i vår kära huvudstad. ??♀️?
Ibland går jag in och kollar på vad vi skulle kunna få för samma pris i Emmaboda/Nybro och idiotförklarar mig själv lite för att jag valt att bo här i Stockholm. ?
Nån mer inflytting som känner igen sig?
Dags för ett matigt inlägg om vårstilen! Varje säsongsskifte är det kul att fundera på hur man ska se ut tycker jag. Sen behöver inte så mycket hända egentligen, men något kanske blir av! Här är några ledord för vårstilen som jag kommer klä mig efter. // Elsa Billgren
Varje säsongsskifte är det kul att fundera på hur man ska se ut, skriver Elsa Billgren.
Varje säsongsskifte? Det är fyra gånger per år? Ska man fundera över sin stil fyra gånger per år?
Min stil i år ser ungefär ut som min stil från i fjol. Ingen vanlig människa byter väl ut sin garderob för att passa trenderna, fyra gånger per år?
Jag kommer se ut ungefär som förra året, kanske med lite nya detaljer.
Du också?
Jag har ett par nya Icebugs efter att Sauron tuggat sönder de gamla, men det är typ det.
Ge mig en lång utläggning över hur du väljer att se ut i sommar, jämfört med förra sommaren. 🙂
Dags för barnrumsinspiration! Min favoritsajt för allt som rör barnrummet är Studio Mini. En dansk butik som förutom att sälja allt barnrumsrelaterat också gör inspirerande hemma hos med bilder från rum där barn bor. På det danskaste av vis förstås. Jättefint tycker jag! // Elsa Billgren
Elsa Billgren har absolut satt ihop bilder på helt fantastiska barnrum, där allt går i mjuka toner och leksakerna är gjorda av trä eller i alla fall är rejält retro.
Helst ska alla leksaker vara i trä, och gärna lite retro men så ser ju inte verkligheten ut för (i?) de flesta barnrum, i alla fall om man ska tro hennes kommentarsfält.
På sin höjd kanske dessa bilder kan utgöra inspiration, för som många skriver i kommentarerna – så där ser det liksom inte ut, förutom direkt efter man städat möjligtvis.
Har ni orkat plastbanta eller retro-fiera era barnrum?
Eller alls? Någonting? Alls?
Jag försöker bli vän med min naivitet. Plussa det med att tänka ett varv till kring att alla är såklart inte som jag. Det är fint att vilja ha med alla och komma från en god plats, men man måste också placera sig i en annan människas skor och tänka på hur det kan vara för den.
Men jag kan ändå inte sluta avundas känslan. Vara 23 år och strosa runt på söder en solig augustidag. Inte kräva mer av livet. Ha allt framför sig. Kanske är det vintern som talar, vabbandet och insikten över att jag är mitt i livet nu och det pågår, det där jag längtade efter.
Kan man behålla hoppfull optimism genom livet eller blir den enbart till oklädsam naivitet? Får man vara barnslig eller måste man passa in i mallen som gjorts åt ens ålderskategori? Kan man vara en vettig person utan att känt riktig smärta? Vad tror ni? ❤️ // Elsa Billgren
Det är lite intressant att att Elsa Billgren skriver ett blogginlägg på samma tema som Sandra Beijer postade för några dagar sedan. Eller så är det inte intressant alls eftersom de är nära vänner och givetvis läser varandras bloggar och inspireras. Så kan det va…
Det Elsa skriver om har en annan dimension än Sandras text, där Elsa frågar sina följare om man kan vara ett vettig människa utan att ha känt riktig smärta.
Det tror jag absolut att man kan vara, men den där avgrundsdjupa smärtan gör någonting med en. Man blir aldrig riktigt sig själv igen. Eller så blir man en ny ”självversion” av sig själv?
Man själv och livet blir aldrig som förr, men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå, det blir bara annorlunda.
En sak till från Elsas inlägg:
