Å andra sidan tycker jag mig se en trend i att använda sina tillkortakommanden som stoff för att få poäng, speciellt på sociala medier. Den som berättar det mest privata om sig själv får skratt och är därför cool. Det blir en distans från det verkliga. Gränslöshet som gräns.
Det är modigt att våga visa när det inte går som man tänkt sig, det är älskvärt att skratta åt sig själv men man behöver aldrig tumma på sin integritet för att få kärlek. <3

Var ligger ni själva på skalan? Lutar ni åt oversharing eller har ni också svårt att vara sårbara för andra? Puss! // Elsa Billgren

Enligt Elsa Billgren själv så har hon varit duktig på att dölja sina svagheter och misstag för folk, men att hon på senare tid, och med en förbättrad självkänsla, börjat se på sina tillkortakommanden, fadäser eller nederlag med nyfikenhet. Som någonting att nyfiket betrakta, snarare än gräva ner bakom närmsta knut.
Hon frågar sina följare om de sällar sig till gruppen som delar med sig lite för mycket av allt eller den grupp som aldrig pratar om sådant här?

Elsa får flera långa och insiktsfulla kommentarer, men den här tyckte jag var lite extra bra.

Kanske är det en generationsfråga? 
Vad har vi i så fall missat att lära denna efterkommande generation om de ser på integritet på ett annat sätt än vi gör? Eller är det bara en naturlig utveckling i den nya tiden med teknologi som inte fanns förr?

Visa det här inlägget på Instagram

Jag postade det här tidigare idag, och lyfte fram faktumet att det inte ens tog lång tid innan Elsa Billgren började posera och publicera bilder på sin – nu – smala kropp i likadana poser som kritiserats för ”rib cage bragging” och liknande.
Vad är ett bättre tillfälle att på riktigt framhäva sin ”mager-het” än på årets och Sveriges mest påpassade röda matta-event?

Visa det här inlägget på Instagram

Karin ”Kajjan” Andersson tillägnande den här typen av poserande i ett inlägg för bara tre dagar sedan, och med det i åtanke ser det mest ut som Elsa använt det som manual för det egna poserandet i det här inlägget. 

Jag fattar inte? Är det sant, som de säger?
Att tjocka människor är kroppsposivtiva, enbart för att de inte orkar gå ner i vikt. Att deras högsta dröm är att bli smala och när eller om det väl händer så kastar man alla andra ”tjockis-värderingar” i sjön för man menade ingen av det egentligen?
Jag tycker man ser det gång på gång på sociala medier. Att människor som skapat sig ett namn på att vara just kroppspositiva, helt plötsligt rasar en massa i vikt samtidigt som de lägger locket på och vägrar prata om det som skett, trots att deras agerande går emot allt de sagt och gjort tidigare, men vem behöver trovärdighet när man kan få en tight midja?
Är det egentligen alla tjocka människors dröm att bli smala, och att de bara kör på det idag ganska lukrativa kroppspositiva spåret så länge, till de kan operera sig eller liknande?
Eller varför börjar en tidigare så kroppspositiv profil, benknote-posera så fort hon gått ner tillräckligt i vikt.

Kritiken handlar alltså inte om att en känd profil gått ner i vikt, utan om att en influencer som profilerat sig som inkluderande och som skrivit mängder av inlägg om just det här, poserar på det här utstuderade viset så fort det bara går.
Varför? Var det egentligen drömmen hela tiden? Att kunna publicera en sån här bild? Var smal allt du vill, det handlar inte om det, utan jag undrar varför man väljer 1, att posera så här, och 2, väljer en bild med just den posen. Elsa har arbetat framför kameran i hur många år? Tror du verkligen att hon inte vet exakt vad vad den här posen framhäver?
Jag hade tänkt ställa frågan till Elsa, men jag hann inte göra det innan hon blockade mig på Instagram.

Återigen, handlar inte om att smala kroppar inte får synas, utan det handlar om vad en sådan bild skickar för signaler.
Det är inte olagligt att vara en dålig förebild, men lika lite som det är olagligt att vara en sådan, lika lite är det mobbning att påpeka detta.

Hej och välkomna till flyttbloggen! Bland det roligaste med att flytta till ett nytt hem är att skapa inredningsidéer, bygga moodboards och drömma om hur det kommer bli att leva på denna nya plats. Jag har självklart gjort det för Swedenborgsgatan och idag tänkte jag att ni skulle få hänga med i mina tankar. Detta är ju initiala idéer och massa kan ju hända längs vägen. // Elsa Billgren

Elsa Billgren kommer lämna lägenheten vid Mosebacke bakom sig, och ska slå ner bopålarna på Swedenborgsgatan istället.
På självaste födelsedagen fick hon och Pontus möjligheten att gå på förhandsvisning för det som visade sig av bilderna att döma, var deras DRÖMLÄGENHET, som de tydligen varit i tidigigare när deras vänner bodde där.
Samma dag som de var på visning var de även på spa, därifrån la de ett bud, fick veta att säljarna accepterat det och skrev papper innan de mötte upp Elsas familj på Teatergrillen för fortsatt firande. BAM, BAM, BAM! Snabba ryck!
Nu visar hon följarna sin ”mode board” och jag måste säga att det är en smula uppfriskande att se någoting annat än generiska flunsbostäder, som alla ser likadana ut.
Vill du se fler bilder från lägenheten, planlösning eller hur Elsa tänker kring de olika rummen så kan ni bara klicka här. 
Kakelugnen är förresten en av de vackraste jag sett! WOW!

Nu tänkte jag att vi skulle kika lite mer på lägenheten! Vårt nästa hem är tre rum och kök på 100 kvm på Swedenborgsgatan vid Mariatorget på Södermalm. En lägenhet som vi alltså varit i tidigare en gång, när våra vänner Christian och Anders bodde här och vi blev hembjudna på middag. Pontus och jag har alltid pratat om den här lilla snutten av Swedenborgsgatan som vår drömplats att bo. Det är en gata full av ginkoträd, caféer och mysiga små butiker som dessutom är gågata på sommaren.  // Elsa Billgren

Jag älskar att Elsa redan givit den här lägenheten en egen kategori för då är det ju mycket enklare att hitta just dess inlägg, om man är extra intresserad av just detta. 
Tumme upp!

Hej! Man brukar ju prata om livet i femårsmål. Var vill man vara om fem år? Jag är nog inte så uttänkt, kanske för att jag varken vet eller vågar tänka på om hur livet är om fem år. Erfarenheten är ju snarare att livet blir som det blir, de utmaningar man får kan man nästan aldrig förutse och den plats man hamnar på är en blandning av slump, arbete och ödet. Fast vissa saker drömmer jag om och har alltid önskat mig och så är det nog för de flesta. Det bästa med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka i tiden och se livet femårsvis, det tänkte jag att vi kunde göra nu! Mars var femte år, vi börjar i begynnelsen: // Elsa Billgren

Jag älskar när influencers gör den här typen av återblickar, som Elsa gör här. Det får en verkligen att inse hur långt de kommit, och vad mycket branschen utvecklats. Eller så här…det har blivit en bransch av någonting som inte var en tidigare.
Vem vill man egentligen vara om fem år? Den man är nu?
Eller vill man vara någon helt annat?
Elsa gör nerslag i åren 2009, 2014 och 2019.

Elsas återblick är i alla fall väldigt underhållande, så du hittar hennes inlägg HÄR.