Elsa Billgren kritiseras av vissa läsare för att hon är inne på soffa fyra på fyra år, något de inte tycker rimmar med det hållbarhetstänk Elsa blivit lite av en profil för.
Elsa själv svarar på kommentarerna och skriver att hon nu inte kommer köpa en begagnad soffa då deras förra var betydligt mer nedsutten än de först trodde, utan de kommer satsa på en ny kvalitetssoffa som kommer hålla länge.

Det kan ju vara lite av ett lotteri att handla möbler på second hand, ibland blir det bättre än man hade kunnat ana och ibland blir det lite av ett magplask. 
Jag kan förstå att fyra soffor på fyra år är ganska mycket, men borde man inte ta med i beräkningen vad som hänt med sofforna när de lämnar Elsas ägo.
Har de kastats på tippen eller har de sålts eller givits bort till någon annans hem?
Om Elsa tidigare köpt en begagnad soffa och samtidigt sålt eller donerat sin gamla så har ju sofforna egentligen bara roterat. Begagnade soffor som byter hem, mer än konsumtion, tänker jag.
Eller tänker jag helt fel?

Elsas gröna sammetsoffa är min absoluta favorit och hade jag sett inlägget där hon sålde den så skulle jag omedelbart lagt ett bud. SÅ fin, även fast jag egentligen inte gillar sammet. 🙂 Nu blev det en annan soffa till gästrummet, även den begagnad –  köpt på Blocket.  (pluspoäng till mig *blink blink*)

Hur tänker ni om möbler, hållbarhet och konsumtion? 

Tack för tips!

Den där när man sitter i godan ro och skrollar igenom bloggar och plötsligt ser någonting som får en att hajja till.
Någonting som sticker ut så pass mycket att man behöver dubbelkolla vilken blogg det är som man faktiskt är inne och läser på.
Tidigare idag skrev jag ett inlägg om hur potensmedlet Cialis verkar ha marknadsförts och sålts på Löwengrip Invests svenska sida – ett något otippat innehåll om du frågar mig, men inte lika otippat som det här. Vi får se om ni håller med mig…

Det är löning, fredag och jag är i Köpenhamn. Kan bli farligt hehe. Såg en klänning igår som har allt jag önskar, men den kostade 3000 danska och där sätter jag nog stopp. Att Acne-byxorna kostade så kan jag leva med, men klänningar har jag ju en miljard av. //Elsa Billgren

Byxor? BYXOR?
Nu har det alltså skett? Elsa Billgren har köpt ett par byxor, det första paret på 15 år och någonstans känner jag att det här är ett statement, så mycket större än bara ett klädesplagg där benen hålls åtskiljda i två tygrör istället för att samsas under en kjolen som vore den ett paraply på en regnig dag.

Vem är hon ens längre, den där Elsa?
Jag känner att grundfundamenten i det jag trodde mig veta om människorna jag skriver om inte känns alls lika solida längre, för om kan Elsa Billgren köpa byxor så finns det ingenting som säger att Therese Lindgren inte kommer beställa in en råbiff när hon går på lokal nästa gång.
Ingenting känns längre som FÖR osannolikt, så innan vi vet ordet av har kanske Bonnier/Tailsweep offentliggjort Isabella Löwengrips statistik på Ocast som utlovat?
Fast nä, det är fortfarande FÖR osannolikt.

Jag spår en Lindgrensk råbiff före en Löwengripsk statistiktransparens alla dagar i veckan.

Det kom ett mail…

Hej Camilla!

Jag har en fundering angående reklammarkering på bloggar. Jag läser bloggar via Feedly, en RSS läsare, vilket inte läser in annonser och liknande från bloggar. Nu får tiden brukar annonssamarbeten (i alla fall på Elle) få en egen liten banner ovanför inläggen som är sponsrade men detta läses ju inte in i Feedly (och troligen inte i ex Bloglovin och liknande). Så hur fungerar lagstiftningen där? Är det bloggarens ansvar att se till att sådan markering även syns i själva inlägget? För det kan väl inte vara läsarens ansvar att syna inlägget, även om det inte läses direkt på bloggen?

Bifogar bilder, från Elsa Billgrens blogg, för att visa hur jag menar.

Fortsatt trevlig kväll!

Vänliga hälsningar, NN