Elaine Eksvärd:

Gustav och jag kom på att vi behövde lite tid ifrån varandra denna helg. Man kan säga att vi båda gick in i kaklet av stress innan semestern och började bråka. Ingen biggie alls. Vi tar väl en weekend lite längre fram. Vi bråkar som alla andra, såklart. Men det är väl första gången jag berättar det. Jag har mindre tålamod, mer hormoner, sjukskriven men har jobbat på. Jag behövde en helg med vänner. Och det fick jag. Gustav behövde nog en helg med att åka motorcykel och annat som han gillar. Vi kommer vara bra föräldrar och bra make och fru efter detta.❤️//Elaine

”Åh, vi är ett sånt team!”
”Pepp på oss liksom!”
Vi är verkligen äktenskaps-goals som sjunger tillsammans i bilen!”
”Åh, allt är verkligen bara SÅ himla bra och vi är superduperlyckliga hela tiden, bara så ni vet!”

Så lät det på Blondinbellas blogg innan hon med dunder och brak basunerade ut sin och Oddans skilsmässa följt av powerringar, vindrickande med väninnorna, inlägg om sin nyvunna frihet och om hur braaaaa hon nu mår och allt annat som hon tydligen ljugit om på bloggen.
Därför tycker jag att det är befriande med inlägg som detta av Elaine där hon bara krasst konstaterar att hon och maken gått varandra lite på nerverna och behöver vara ifrån varandra lite. Ingen big deal men heller inget knussel, bara ett konstaterande.
Det blir en sån härlig och välbehövd kontrast till dessa skimrande power-äktenskap som aldrig har minsta brist. Ja, tills det kollapsar som en korthus i sidvind och ”all hell breaks loose”.
Så Elaine ligger just nu och käkar isbergssallad på Grand hotell och maken är ute och åker motorcykel. Lite egentid helt enkelt.
Herregud, om jag inte fick min egentid så skulle jag bli lika folkilsk som Paola Roberto när det är slut på pasta.

Men om vi ska snacka isbergssallad ett tag.
Elaine äter dem som ett äpple – alltså biter rakt in.
Ska man inte tvätta sallad innan man äter den? Eller är det bara jag som är fånigt rädd för att få binnikemask? Finns det ens binnikemask i isbergssallad?
Lite jord har ju ingen dött av trots att det gnisslar så där obehagligt mellan tänderna om man biter på ett stenkorn.

Elaine Eksvärd:

Hur pratar ni med era kids om detta eviga ”jag vann” ”DU förlora” och osköna sätt mot kompisar ibland. Ska man låta dem lösa det själv eller kan det vara bra med vägledning. Jag tror inte jag har fått ett endaste prat av mina föräldrar om att respektera leken eller konsekvenser av att inte göra det. Jag vet inte om det var bra eller dåligt.//Elaine

Elaines son M lekte kull med ett gäng andra kompisar och när han blev kullad så sa han att han vilade så att det inte räknades. 
De andra barnen blev då sura på honom, vilket fick Elaine att fundera över hur man lär barn sociala koder och det där med att ”vinna och förlora”.
För barn verkar det där med tävlingar och att vinna vara extremt viktigt och vad är rätt och vad är fel egentligen?
Springer man i kapp med ett barn så är det ju självklart att man ska låta barnet vinna men varför är det så? Förutom att det är sjukt orättvist att som en vuxen springa ikapp med en treåring då så klart men det fattade ni ju.
Är det inte lika viktigt att lära barn att bli ödmjuka förlorare också, och lära dem att det inte spelar någon roll om man inte vinner så länge man är stolt över sin prestation?

Annars blir man som min syrra där det viner minigolfklubbor och kubbpinnar runt huvudet på oss andra när hon missar för hundrade gången och tuggar fradga som en rabiessmittad räv. =)
Man ligger alltid risigt när det går dåligt för henne. (Skrivet med största kärlek så klart <3 )