På Black Friday förra året köpte jag ett DNA-kit. Det var halva priset och jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Testet anlände och sedan dess har jag skrivit ”skicka in DNA-test” i min kalender varenda vecka sedan jag fick det… Häromveckan tog jag äntligen tag i det, bara sådär 10 månader senare ?

Och här har ni mig! Den skandinaviska, baltiska, irländska och västasiatiska person vars blogg ni läser ?
Det slog mig så liten världen är ändå. Vet ni var ert DNA kommer från?//Egoina

Att ta reda på var ens DNA kommer ifrån kan kännas frestande och som en liten sak att göra. De är bara att beställa ett postlevererat kit, svabba runt lite i munnen, skicka iväg med posten för att få svaren levererade några veckor senare.
No big deal.
Men vad händer sen? Jag undrar hur många av alla de som skickar iväg sina DNA-prover som funderar över vad som händer med deras DNA sen?
Vad stod egentligen i allt det finstilta och har man egentligen godkänt?

I USA löstes nyligen gåtan med ”The Golden State Killer” – även kallad ”the East Area Rapist” och ”the Original Night Stalker (EARONS)” – som härjade i Kalifornien mellan 1974 och 1986.
Joseph James DeAngelo Jr, som han heter,  hade kopplingar till uppåt 50 våldtäkter och 12 mord när han arresterades, någonting som kunde ske med hjälp av just den här typen av DNA-analys.
Polisen i Sacramento erkände vid en presskonferens att den misstänkte gärningsmannens DNA hade skickats till sidor som Ancestry.com and 23andme.com – där användarna kan släktforska genom att offentliggöra sitt DNA – där de fått en träff i registret.
Utan den här hjälpen hade de aldrig hittat gärningsmannens DNA eftersom han inte fanns i något av polisens egna register.

När polisen gick ut med att gärningsmannen hittats på det här sättet så gick sidan som använts ut med ett meddelande där de klargjorde att alla användare av sidan givit sitt godkännande – i och med sitt medlemsskap – att deras DNA används på det här sättet.
Är det ett brott mot eller övertramp på den personliga integriteten eller är det varje människas skyldighet att bistå polisen på alla sätt man kan när det kommer till all lösa brott?
Vad tycker ni? Jag skulle inte ha något problem med det alls, att lösa brott men vem vet vad man kan komma att göra med människors DNA i framtiden?
Egoina är kanske i full gång med att klonas i Texas? Vem vet?

F är bortrest på jobbresa fram till fredag kväll och jag är så deppig över det. Vanligtvis har jag inga problem med att vara själv, brukar snarare uppskatta det och se fram emot det. Men just nu känner jag mig så ledsen och ensam. Föreslog till och med att jag kunde följa med till Slovakien och hänga där ensam om dagarna bara för att få sova med honom sen. Haha tragisk much. Men tydligen får man inte göra det på grund av någon företagspolicy. Miljön tackar och tar emot i alla fall. Ska inte ut och flyga bara för att jag är needy.//Egoina

Jag TROR alltid att jag ska tycka att det är såååå skönt att vara ensam hemma men varje gång sover jag som en kratta. 
Jag förstår inte varför – vår säng är så pass bred att jag knappt känner av M under natten men så fort han inte finns där borta på sin kant så sover jag dåligt.
Jag vet inte när detta skedde – fram till att jag träffade honom så har jag alltid föredragit att sova själv men nu är jag alltså en sån där sov-sucker som måste ha sin snuttefilt-sambo i sängen?

Är det samma sak med små barn?
Ni vet, de där ligisterna som sover på tvären som väderkvarnar och sparkar föräldrarna i allt från huvudet till skrevet?
Man tror att det skulle vara så skönt att sova med bara en eller två vuxna i sängen men när det väl sker så saknar man den där pungsparkande odågan?

 

Tydligen har det blivit populärt att tatuera in fräknar i ansiktet eftersom Meghan Markle har det och jag är den förste att ställa mig i kö. Nä då, skämt åsido så är jag fortfarande en orörd flicka när det kommer till tatueringar men jag skulle hemskt gärna vilja ha fräknar.
Jag har velat ha det sedan högstadiet då det började en tjej på vår skola som hade det och det var såååååååå fint, men tydligen kan man sminka på det så man slipper täcka över dem alla med plåster om man skulle ångra sig sedan.
Plåster – det är nämligen den andra delen av Egoinas inlägg och då tar hon upp rapparen Nelly som ett exempel.
Han gjorde plåster på kinden trendigt där i början av 2000-talet och den trenden var det många som hakade på. Jag själv piercade naglarna för att jag sett någon kändis ha det vilket egentligen var helt idiotiskt. Mina naglar var sköra redan innan och att göra ett hål i dem hjälpte knappast till att stärka upp dem.
Även navelpiercingen blev jag inspirerad till av Britney Spears, ett hål som fortfarande inte vuxit igen trots att det gått över 15 år sedan jag plockade ut den.

Men det är inte bara ”vanliga” kändisar som inspirerar till mode utan i högsta grad även influencers.
Som bäst minns jag Kenza och hennes Jeffrey Campbellskor som hon visade upp på bloggen. Jag brukade tänka på dem som ”clownskor” men som med allting annat så väljer man sig och helt plötsligt hade jag ett par liknande i garderoben.
Jag har sparat ett par med nitar på klacken här hemma för man vet aldrig. Mina ”Spice Girls-buffalos” som jag köpte i Paris 1997 är ju hetare än någonsin igen så den som spar, han hen har… 🙂

Vad mer har influencers inspirerat till?
Ja, förutom fillers, konsumtionshysteri och att äta sin smoothie ur en skål då? Tänk mer modeflugor…
Jag skulle spontant vilja säga ”Farstaglitter-outfiten” – typ Michael Korsväskan med pälsboll och Hunterstövlar.
Uuuuuh, och de där Converse med platåsula. Fasen, jag hade ett par sådana också…
Minns ni dem?
Vilken sucker jag var!
🙂

Jag hade även på mig trosor med bred resor och baggy brallor efter att Robyn hade haft det.
Hakade ni också på den eller vad inspirerade er?

Nu vet ni precis hur det ligger till. Jag har fått flygbiljetter och hotell mot att jag gör två reklaminlägg. Vad gäller utflykter, eventuella restaurangbesök och annat vi gör kommer detta inte att reklammarkeras eftersom vi står för det själva. Jag kommer inte heller att markera ut inlägg om vår resa som inte rör resebolaget, eftersom det ju inte är reklam.

Vid ”gränsfall” kommer jag dock hänvisa till detta inlägg. Min blogg handlar om mitt liv och jag inser att det vid ett sånt här samarbete ibland är svårt att dra en gräns vid vad som är reklam och inte, eller svårt för den som läser att hålla reda på. Det är exempelvis inte reklam om jag skriver att hotellfrukosten är god. Men jag förstår ju att det kan ifrågasättas eller att någon kan undra. Vid en sådan situation kan jag hänvisa hit så vet den som missat precis hur det ligger till.

Anledningen till att jag skrivit detta inlägg är alltså för att jag vill vara transparent och att ni ska veta exakt hur det ligger till. Men också för att kunna hänvisa till detta om någon undrar. Jag försöker alltid göra allt rätt för mig och jag gör verkligen mitt bästa. Skulle det bli fel någon gång är det aldrig med vilje. Hoppas att ni har det i åtanke <3//Egoina

Jag kritiserade Hugo och Paula efter deras ytterst tveksamma transparens gällande sitt samarbete med Tui som mest gick ut på att reklammarkera så lite som möjligt men utan att bryta mot markandsföringslagen, någonting jag tycker är oärligt mot läsarna.
Egoina ska ut på en liknande resa med ett snarlikt upplägg och min rekommendation till henne var att skriva ett inlägg där hon förklarar upplägget för en resa som denna och länkar till den så kommer hon slippa alla frågor om eventuellt samarbete och läsarna kommer inte känna sig inte lurade.
WIN WIN för alla!!

Det gör mig SÅ glad att se att Egoina gör detta istället för att försöker slingra sig!
Det kommer gynna henne SÅ mycket i det långa loppet när det kommer till trovärdighet och att bevara sina följares förtroende.
Nej, hon behöver inte göra detta för att följa marknadsföringslagen men hon gör det ändå för sina läsares skull!

Dagens Gyllene Hetsätarkatt går givetvis till EGOINA!!!!!