Känns som att jag inte bara städat i lägenheten utan också…i mitt huvud typ. Är så lättad. Dessutom är jag ihop med en person som älskar att sortera. Alla saker är förvarade i kategorier nu. Exempelvis har vi en elektroniklåda, en ”bygglåda” och en låda med bara glödlampor. Bara en sån grej!

Fick en mycket dömande blick när han hittade min gamla väska som var proppfull för att jag tömt alla andra väskors random innehåll i den och tryck in bakom en flyttlåda : )) Tur jag är söt. // Egoina

Jag är nog en herrans blandning av dessa båda ”ordningspersoner”. 
Jag får panik om det är stökigt, enligt mina mått, här hemma (vilket inte är någon annans mått) och städar konstant.
Jag ÄLSKAR att dammsuga vilket nog är lite sjukt, men ljudet av att dammsuga upp grus är ju så rogivande. Vi köpte precis en ny dammsugare och det är inte ens lönt att ställa undan den mellan varven. 😉

Jag vill inte gärna trycka in saker lite varstans men ibland kan det bli så, särskilt på toaletten och i köket där saker inte alltid har en fast plats utan kan ambulera lite beroende på användning at the moment.
Men inte för längre, för sen får jag spelet och rensar, sorterar och organiserar som om mitt liv hängde på det. Ett sätt att skapa ordning om det är kaos i huvudet kanske?
Jag tänker att så länge man inte är två stycken olika extremer i samma hem så är det okej, så länge man kan komma undan en dömande blick genom att vara söt.
Är det mer extremer kan det kanske bli svårt, det är då man får plocka fram den ”Monica Gellerska label maker’n”.
Jag hade en sådan när jag var liten och märkte ut allt, till och med den lilla dymo-maskinen fick en lapp som det stod märkmaskin på. En sådan där man vred och som tog en halv evighet att få till ett längre ord på.
Oh, those were the days….

Är de flesta antingen eller när det kommer till ordning?
Vad är du? En antingen eller, eller en blandning?

Så här i covid-19tider så är det många som arbetar hemifrån.
Vissa har vanan inne, medan andra gör det för första gången.
Det må framstå som den enklaste saken i världen, att jobba hemifrån, men för vissa kan det ställa till det, både lite här och lite där..
Både jag och min sambo arbetade hemifrån innan coronaviruset valsade in med sitt indirekta utegångsförbud, så för oss var förändringen minimal men en influencer som uppfattats som en smula gnällig är vår bloggare i Skåne – Regina ”Egoina” Katralen.

Hon uppmanar följarna att kommentera sina egna, positiva aspekter med att häcka i hemmakontoret just nu och det är många som delar med sig av sina bästa knep, knåp och samlade googleresultat. 
En som gjort just det är Jennifer Sandström, en svensk bloggare vuxit upp i Gällivare men som just nu är bosatt i Helsingfors. Hennes inlägg innehåller de 10 bästa tipsen för att jobba hemifrån.
Hennes inlägg innehåller bland annat tips på det här – ett litet höj och sänkbart skrivbord som man ställer ovanpå det vanliga bordet. 
En galet bra idé för alla oss som inte riktigt har plats för en originaldoning – de är oftast just det, enormt stora och relativt otympliga.
Lite som ”THK”, one might say… 😉

Det här är Egoinas fem (fyra + en) positiva saker med att jobba hemifrån:

→ Jag slipper fixa håret
→ Ingen mer klädångest
→ Jag har kommit över min telefonskräck!
→ Jag har även börjat gilla videosamtal. Avskydde det tidigare.
→ Jag jobbar mer effektivt!

Fyll på, vetja!

Knasigt. Det låter ju som att tugga snigelskal.

Stäppen. Blir alltid illamående av detta ord. Det känns plötsligt som att jag ätit mig proppfull. På ärtor märkligt nog.

Puder eller pudra. Så himla obehagligt. När någon säger att de ska “pudra näsan” ser jag bara framför mig att de gå in på toa och stoppar munnen full med sand.

Dåre. Märkligt låtsasord. 

Luktsuddgummi. Kaaan ju inte bara varit jag som faktiskt provade att äta dessa när jag var liten? Känner liksom gummit mellan tänderna när jag hör det. Det är också något med kt-ljudet i kombination med s-ljud och g-ljud som gör denna sammansättning av ljud så obehaglig.

Skål med godis. Hur kan något så bra låta så oangenämnt. Ordet skål generellt är ingen favorit.

Snäcka. Snigelskal där med tror jag. Eller nej! Det känns som när man äter omelett och en bit av äggskal kommit med.

Vrålåk. Det stora ansträngning det faktiskt är att säga detta ord är så överdriven.

Diska, diskmedel. Sk-ljud är så himla creepy. Särskilt med ett i framför.

Whisk (på engelska). Ryyyyser när jag hör detta. Ord generellt som låter som när man viskar är så obehagliga.

Tugg. Tugga är okej, men bara tugg som synonym till snack får mig illa till mods. Känner mig mätt och får en konstig känsla i halsen.

Salvsträng. Nä men usch. Krävs ingen förklaring. Så motbjudande ord.

Knapra piller, äta p-piller. Varför säger man så? Man sväljer ju dem? 

Kallhyra. Låter som om man är arg ju.

Slurk, klunk. Kan vara för att jag HATAR när folk smaskar eller gör ljud när de dricker. Ordet för det blir därmed också obehagligt.

Blåljuger. Lite som vrålåk. Så himla överdrivet ord liksom? Detta ord är så kvävande och ängsligt på något sätt, som att man sitter på så mycket frustration när man säger det. Kan inte ta det seriöst.

Avslutar med två uttryck som är så störiga att det kliar inuti mina organ:

På tok för

Sommarens sista suck // Egoina

Jag har ord och uttryck jag stör mig på, men Egoina har tagit det hela till en HELT ny nivå eftersom hon både har en lista på dem och är inne på sitt tredje blogginlägg där hon delar med sig av dem.

Ett av mina ord är lungmos.
LUNGMOS!!!
Det nästan vänder sig i magen på mig, bara av att skriva det.

Tillsammans med lungmos så utgör dessa fyra ord min topp fem-lista.
Smegma
Körtel
Smutta
Hinnsvepning

Just hinnsvepning ser jag framför mig är att man drar med en enorm virknål för att försöka få hål på fosterhinnan.
Huuuu….
Hur det egentligen går till vet jag inte, men den bilden får jag upp varje gång jag hör ordet ”hinnsvepning”.

Jag har en bubblare också – kallsup.

 

Har försökt sitta på fingrarna hela helgen då jag vet att man bara häller bensin på elden genom att bemöta det här, men jag kan inte hålla mig. Seriöst vad är det som händer med folk på internet? Har de senaste dagarna läst så många elaka saker skrivna till mig och skrivet om mig på andra ställen. Jag fattar att man inte alltid håller med, att man tycker olika och att man kan anse att någon gör fel. Men att uttrycka sig på sättet som vissa gör? Droppen rann över när någon skrev att hon hoppas jag får Corona-viruset och dör. // Egoina

Att önska livet ur influencers är inget nytt fenomen, däremot har det varit nästintill uteslutande exklusivt för personer med unga killar som följare som gärna hänger på Youtube. (Eller som gillar fotboll lite för mycket)
Där är dödshot eller att önska livet ur någon vardagsmat och ett sätt att uttrycka generellt missnöje och jag undrar lite vad som hänt med allting som brukade finnas där emellan?

Ett dödshot är alltså någonting man kläcker ur sig för att uttrycka ett missnöje för i princip vad som helst. Där man tidigare använde ett kreativt språkbruk för att värdera och kategorisera sina olika nivåer av missnöje, ilska och kanske till och med hat så har allt det förpassats ner i en och samma dumburk – ”dö”.

De olika graderna i helvetet har förvandlats till en enda glöd som det på sin höjd går att värma utsidan av en varmkorv på. 
Är vi verkligen inte mer sofistikerade än så?
Kanske inte, men borde vi inte vara det?