Det här är vår dotter Izadora. Här i respirator. Hon svalde ett knappcellsbatteri, ni vet dom små runda som finns i väldigt många leksaker, klockor, airtags, nycklar, gratulationskort, febertermometrar osv…
Melinda Jacobs har postat ett inlägg om hur hennes och Martin ”E-type” Eriksons dotter svalt ett litet batteri och hamnat i respirator.
Hon skriver att när batteriet hamnar i matstrupen eller ner i mag, tarmkanalen så bildas en elektrisk strömkrets som fräter på organen och orsakar allvarliga brännskador. Bränner det hål är det livshotande och så fort batteriet når slemhinnan börjar skador uppstå.
Hon uppmanar följarna att tillsammans hjälpas åt att sprida den här kunskapen och spara mycket lidande och dödsfall.
Enligt hennes inlägg har föräldrarna diskuterat och övervägt huruvida de ska visa denna bild där dottern är i en utsatt situation, men kom fram till att de ansåg det vara värt det om det kan förhindra att ett annat barn råkar ut för samma sak.
Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ att uppmana till detta, och Melinda skriver även att läget för dottern nu är stabilt, men nog fan hade man kunnat göra allt det här, utan att publicera en så otroligt utlämnande bild på sitt barn?
Jag vägrar bädda in inlägget här inne, och förstår inte hur media helt okritiskt kan dela vidare bilden. En bild säger absolut mer än tusen ord, men tusen och åter tusentals delningar av den här bilden kan inte göras ogjorda.
Att exponera ett barn i respirator på sociala medier och traditionell media är inget annat än en gränslös exploatering av sårbarhet. Det är ett etiskt haveri, där barnets integritet och rätt till ett privatliv ignoreras för likes, klick och uppmärksamhet – och ja, jag tycker det även om intentionen i det här fallet är att skydda andra barn från att råka ut för samma sak.
Vad ger någon rätten att använda ett barns livskamp, en stund av absolut hjälplöshet, som innehåll? Ett barn kan inte samtycka till att deras mest utsatta ögonblick ska visas upp inför tusentals främlingar.
Föräldrar och medier som väljer att publicera dessa bilder borde skämmas. Barnet reduceras till ett objekt, något att konsumera, utan att få en chans att själv förstå vad det innebär. Det är ovärdigt och oetiskt på alla nivåer.
Vissa saker ska aldrig vara för allmän beskådan, och det här är definitivt en av dem.
Det här hade gått att göra, utan att det här stackars barnet får hela sin utsatthet exponerad för allt och alla. DET HADE GÅTT! Garanterat! Det går att ta bilder från sjukhuset – och till och med på barnet – för att visa hur allvarligt det här är. En hand, en fot eller liknande med alla maskiner i bakgrunden. Eller varför inte en bild på ett sådant här batteri?
Man hade fattat, även utan den här bilden.
