SVT kritiseras för separationsklipp i ”Mammor”

Om någon trodde att SVTs influencerserie ”Mammor” skulle avslutas i smyg, genom att de medverkande lämnade sina loger i smyg, backstage under ett paraply så trodde ni fel.
I det sista avsnittet får tittarna sitta på första parkett när Filippa Toremo berättar för sin treårige son att hon och pappan ska separera. Att de ska flytta. Att han ska få ett eget rum i en ny lägenhet, någonting som presenteras på samma vis som en tur till Leos Lekland.

Förvirringen i hans små ögon gör ont, och jag kan för mitt liv inte förstå hur SVT tycker att det är en bra idé att filma och sända det som skulle kunna vara ett av de mest smärtsamma och traumatiserande sakerna i barnets liv? Att influencers varken har rim och reson är ju sedan gammalt, men att SVT kan vara så här omdömeslösa är helt sinnesjukt för mig. Det här är inte en vardaglig händelse, det är ett trauma. Hans trygghet i livet, hans familj ska helt plötsligt finnas på två olika platser och aldrig mer vara tillsammans?

Filippa hade kunnat berätta i efterhand. Hon hade kunnat sätta ord på sorgen, på samtalet, på processen, men att exponera ett treårigt barns direkta reaktion – i realtid – är en gräns som aldrig borde passerats.
Att influencers varken har rim och reson är ju sedan gammalt, men att SVT kan vara så här omdömeslösa är helt sinnesjukt för mig.  SVT är inte en influencer. SVT är public service och kraven på överväganden och konsekvensanalys borde vara betydligt högre än så här.
Christina Stielli kallar det för att ”våldföra sig på ett barn” och jag är benägen att hålla med.

Vad är era tankar?

Vem är man om man inte är mamma?

Caroline Engvall har postat ett inlägg från en mamma som börjat fundera över det här med att vara mamma på sociala medier.
Hon skriver att hon börjat fundera över det här med att basera hela sitt innehåll på att vara mamma, och ens konto till och med heter någonting med ”mamma”.
Anledningen till att hon inte längre vill dela innehåll på sina barn är för att värna om deras säkerhet och integritet, men skriver samtidigt att hon knappt vågar spela in en story längre av rädsla för att barnen syns i bakgrunden.

Är detta rätt väg att gå?
Panikslagna föräldrar som knappt vågar yppa ett ord om sina barn eller som går med en konstant rädsla för att barnen eventuellt råkar komma med i bakgrunden på en video?
Eller är det en smula extremt? Visst, när jag var liten så fanns det inga sociala medier men mina föräldrar har fortfarande en massa minnen sparade på mig och min syster, och det gick ju bra ändå. Det kanske mer handlar om att man är så van vid att dela minnen online att att det känns som att man riskerar att stå utan minnen om man inte får publicera dem på sociala medier.
Har man däremot byggt en plattform där man tjänar pengar på sin mammaroll och det innehåll man delar om sina barn, då är det en helt annan sak – för då handlar det lika mycket om inkomsten som om barnens säkerhet och integritet.

Vad säger ni?

”My baby dolls” om att visa sina barn på sociala medier

Jag fascineras av sättet som influencerföräldrar försöker rättfärdiga sina beslut att visa sina barn på sociala medier.
I det här fallet så menar Satu att hennes barn de facto gillar att synas på hennes sociala medier och dagen det förändras så kommer hon göra annorlunda.

My children are not harmed by being part of our family channels — they actually enjoy it. And the day that changes, my decisions will change too.

1. Dessa barn vet inget annat, och tänker väl att det är ”normalt” att radas upplikt barnen i Von Trapp-familjen för att önska mammas följare god morgon. Hur ska de förstå att det här inte är ”normalt” och kunna säga ifrån innan de praktiskt taget är vuxna? Det är ju som ”grooming” fast för medverkan på en förälders sociala medier.

2. Hur ska Satu förändra sitt innehåll om barnen säger att de inte längre vill medverka på hennes sociala medier? Hennes konto är baserat på barnen och sin egna roll som 12-barnsmamma.
Utan barnen faller hela hennes usp.

Jag tycker det är galet med föräldrar som publicerar mängder av innehåll på sina barn utan vidare eftertanke, men föräldrar som gör det som en medveten handling, efter att enligt egen utsago gjort en rejäl konsekvensanalys, är extremt problematiska.
Slut på rant.

Sanne Alexandras gränslösa bild på dottern

Bildkälla: Stella Pictures // Instagram.com/sannealexsandra

Ni med minne som en elefant kommer kanske ihåg Sanne Alexandra Josefssons fantastiska reklaminlägg som hon publicerade i samband med Rysslands invasion av Ukraina.
Hon skrev att det trots allt fanns goda nyheter på denna mörka dag, och det var att hennes tights kommer i en ny färg till våren”.
Det var ju ett både passande och respektfullt inlägg i sammanhanget om ni frågar mig. (…..NOT!!!, som Borat skulle uttryckt det)

Nu har samma influencer publicerat ett reklaminlägg som fick både mig och personen som skickade det till mig att höja på ögonbrynen. Bilden föreställer Sannes dotter liggande i sängen, synbart sjuk, med handen på det som ser ut att vara en spyhink. Sanne har även textat bilden med ”What me & S are up to tonight” och lagt till en illamående emoji.


Bildkälla: Instagram.com/sannealexsandra

Bara att posta en så här utlämnande bild på sitt barn får det att koka likt en häxkittel i mig, men det stannar inte där.
Inlägget är dessutom markerat som reklam, då resan är sponsrad.
I sak gör Sanne rätt, då alla inlägg om resan är att betrakta som kommersiella och ska reklamidentifieras, men hon hade väl kunnat vara lite mer selektiv med vilka bilder hon använder för att skapa innehåll?
Hon hade kunnat berätta att dottern blivit sjuk utan att använda en så här gränslös bild.

Det är någonting med just sättet som föräldrar använder sina barn på det här viset som får det att koka i mig, och det här är bara ett av många exempel som jag skrivit om de senaste dagarna.
Är det jag som överreagerar?
För övrigt är det jag som pixlat Sannes bild.