Carolina Gynning bemöter luciakritiken

Carolina Gynning försvarar beslutet att filma och posta videos på andras barn utan samtycke för sina 783 000 följare på Instagram och tycker att reaktionerna är sååååå tramsiga. 
Jag undrar spontant om hon känt likadant om det varit hennes barn som levt med en skyddad identitet som avslöjades på det här viset?

Är hon så här dum på riktigt?
Kaka söker maka, antar jag.
Det är tur att vi har Caroline Engvall att hantera det här magplasket av bristande respekt för människors integritet och den LAG som faktiskt finns och som Caroline och hennes partner Viktor bryter mot.
Att Carolina raljerar över en lag som hon tror inte finns, men som i högsta grad är på riktig, får mig att sekundärskämmas å hennes vägnar. 🤦🏼‍♀️🤦🏼‍♀️🤦🏼‍♀️

Caroline Engvall kräver riktlinjer för barnens skull

Det behövs tydliga och skarpa riktlinjer för hur barn exponeras i influencers reklamsamarbeten online, skriver författaren och journalisten Caroline Engvall på debattsidan i dagens Expressen.

Städprodukter. Larm. Hudvård. Hotell. Varuhus. Smink. Ljusslingor. Matkassar. Hemstäd.

Det är bara några få exempel på tillfällen där svenska influencers som Oliver Ingrosso, Lisa Borg, Pappapappadöttrar, Melina Criborn och Therese Wickman använt barn i reklam. I dessa filmer är kreatörernas barn huvudpersoner. De filmas i närbild, instrueras att säga repliker, poserar i sina sovrum, vid frukostbordet – till och med avklädda i badrummet.

Detta sker i ständigt våra flöden år 2025, trots att Barnkonventionen sedan 2020 är svensk lag. Artikel 16 lyder: ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privatliv.” Ändå ser vi dagligen små barn som används i influencers marknadsföring för att sälja produkter, bygga följarskaror och stärka sina föräldrars varumärken.

Finns det någon föräldrainfluencer som inte använt sina barn för att tjäna maximalt med pengar?
Jag kan i alla fall inte komma på någon, men poppar det upp någon i huvudet på er så får ni gärna dela det i kommentarsfältet.
Jag tror nämligen att influencers ser sina barn som egendom att kapitalisera på, på samma vis som de använder allt annat i sitt liv för samma ändamål.
En hund eller en katt ses som egendom, så varför inte det egna barnet?

Caroline Engvall är inne på samma spår i sin krönika och poängterar att barn varken är varumärken eller rekvisita i vuxnas innehåll.
Barnen är individer med rätt till ett privatliv, även på nätet, och därför är det oacceptabelt att företag samarbetar med influencers som låter sina barns integritet köpas med rabattkoder och sponsrade länkar.
Tyvärr kan ju influencerbarn ge ett rejält tillskott i kassan, och jag tror att så länge alla andra gör det – tjänar pengar på att exponera barnen – så kommer ingen frivilligt vara den som tar ställning emot det hela, för herregud vad relevant en influencer kan bli helt plötsligt så fort det står ett plus på stickan.
Eller, egentligen influencers kan bli superrelevanta, bara genom att avslöja att man försöker bli gravid, så även ofrivillig barnlöshet kan ge ett plus på kontot. Det har vi sett mer än någon enstaka gång.

När till och med Prinsessan Madeleine sällat sig till skaran som skamlöst exponerar – inte sina egna utan – andras barn för att tjäna pengar, så undrar jag hur det här kommer sluta.
Ja, hennes barn är att betrakta som lite av hela Sveriges egendom, men hon borde väl föregå med gott exempel och värna om barns integritet där hon kan. Eller?

Dubbelkritik vad gäller föräldrarna Lundell och deras barnvakt

Att både Jocke och Jonna Lundell och deras Anna Bookiska barnvakt har en del att önska vad gäller barns integritet är nog tydligt för de flesta med ett sociala medier-konto.
Jag skrev om det här och här under förra veckan.
När Caroline Engvall – författare och expert på barns utsatthet online – gång på gång känner sig tvingad att använda sina plattformar för att kritisera hur dessa vuxna exponerar barnen, då handlar det inte om ett enstaka misstag. Det är ett mönster.
Sättet Anna Book återkommande publicerade bilder och filmer på deras yngsta barn i privata situationer medan hon var barnvakt är direkt olämpligt.
Att dessutom lägga ut material där hon badar tillsammans med barnet fick mig att vilja skrika i en kudde.

Barn har rätt till ett privatliv enligt svensk lag.
Alla vuxna borde värna om barnen – särskilt de som själva saknar röst online. Istället ser vi raka motsatsen här.
Gränslöshet är bara förnamnet.

Kritik mot Ifs och Zoe Fay Browns reklam

Vissa kanske tycker att de här inläggen är tjatiga. Repetitiva.
Men när gränslös exponering och exploatering av barn blivit normaliserat innehåll i sociala medier, då behövs det röster som bromsar in utvecklingen – inte applåderar den.

Ta den här kampanjen från If Försäkringar.
Budskapet är att man ska skydda det man håller kärt.
Fint, eller hur?
Men uppenbarligen gäller det inte skydd mot exponering online – trots att barns utsatthet på nätet är ett växande och dokumenterat problem.
Som Caroline skriver: de hade kunnat göra reklamen utan barnen.
Men hade den då sålt lika många försäkringar? Troligen inte. För i den här branschen verkar barn vara det starkaste säljverktyget av alla.

Så här:
Traditionell reklam slår inte influencer-marknadsföring när det gäller att sälja barnförsäkringar — och influencer-marknadsföring utan barn slår inte influencer-marknadsföring med barn.
Barn som rekvisita. Barn som affärsmodell.

Varför gör man det? För pengar, uppmärksamhet eller räckvidd? Ingen vet exakt – men någonting får influencers att fortsätta exploatera sina barn trots riskerna.
Och reaktionerna?
Carolines budskap hejas på av följarna, precis som Zoes följare fyller hennes kommentarsfält med hjärtan
En (!) kritisk kommentar finns med på Zoes sida – och det är möjligt att fler funnits men raderats. Det hade inte varit första gången vi ser det beteendet i den här världen.

Normalt är inte automatiskt rimligt. Majoriteten är inte alltid moraliskt rätt.
Och “alla andra gör det” är fortfarande en usel ursäkt – särskilt när barnens integritet står på spel.

Tankar?