Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Så länge jag kan minnas har Camilla Läckberg kritiserats av vissa män som klankat ner på hennes sätt att skriva. Leif GW Persson beskrev det som att ”hon skriver som Nicke Lilltroll pratar”.

Nu har Time Magazine placerat hennes bok ”Isprinsessan” på sin lista över de hundra bästa deckarna genom tiderna, och jag hittar varken kritiker som GW eller David Lagercrantz bland de omnämnda.
Stort grattis till Camilla – vilken bedrift! Och givetvis ett stort grattis till Pascal Engman, som spökskrivit alla böckerna åt henne. ?

Visa det här inlägget på Instagram

På Instagram bestämdes att det är här vi skådar ett helt nytt uttryck. Motsatsen till att ”curla” sina barn, är att ”Läckberga” dem. 
Här ovan ser ni ett till exempel – Lady Dahmer var den jag såg först – som bär den här nya verbtraditionen vidare, nämligen Fredrik Wikingsson.

Bildkälla: STELLA Pictures/Ida Åkesson
Bilden är ett montage.

Irena Pozar har skrivit en krönika i Aftonbladet om Camilla Läckbergs inlägg om att hon och maken för Business till Bali, medan barnen fick åka ekonomiklass. (Klicka HÄR om du missat)

Hon vill, med andra ord, att de precis som hon ska få möjlighet att skörda frukten av sitt hårda arbete. Men det är ju inte sant att människor i regel får göra det, i alla fall inte om frukten är att flyga business, köra dyra bilar och bygga pool. När Läckberg sitter i business så gör hon det för att hon har jobbat hårt, men barnen har inte hunnit göra det och därför ska de sitta där bak. Jag undrar vad ett sådant påfund ger barnen för syn på andra människor. Betyder det att ingen som sitter i de trånga sätena runt omkring dem förtjänar att sitta i business? Att de saknar drivkraft, inte har åstadkommit något själva? Att de valt att inte skapa sina egna förutsättningar?

Det är mycket möjligt att Camilla Läckberg och andra föräldrar som resonerar likadant lär sina barn det här på andra sätt. Men symboliken i bilden hon la upp och hur det beskrevs i tillhörande text talar för sig själv. Och störigt nog blir jag provocerad. // Irena Pozar

Ja, barnen sitter i ekonomiklass på flyget, men fortfarande på flyget till fu*king BALI(!) som många barn bara kan besöka i sina drömmar, och med ens förstår jag lite innehållet i Irenas krönika lite bättre.
Läs gärna hela innan ni kommenterar. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Inser naturligtvis att jag kanske sticker handen i ett getingbo nu. ? Men jag är ärligt nyfiken på diskussionen. När vi nu (och annars) flyger åker jag och @simonskold i business och barnen åker tillsammans i ekonomi. (Flyger jag/vi själv med ett barn får de naturligtvis inte sitta själv i ekonomi, då flyger de med mig/oss i business.) Men är de tillsammans får de flyga ekonomi tillsammans. För mig handlar det om att lära mina barn pengars värde. Ser det som en gåva till dem att få en egen drivkraft. De får sommarjobba, har fått en högst modest veckopeng, får tid och kärlek men inte massa dyra prylar. (Vi har en regel dock att vill de ha ngt lite dyrare får de spara ihop första halvan själva, så skjuter vi till andra halvan.) Och får noll sura miner från barnen för ngt av detta. Jag vill de ska få uppleva stoltheten i att själv åstadkomma något och skapa sina egna förutsättningar. Inte servera dem allt på silverfat. Men ja. Fattar jag kommer få åsikter från båda ändarna av spektrat på detta. Och jag är uppriktigt nyfiken – hur skulle ni resonera i min sits? ❤️ // Camilla Läckberg

I am just here for the comments. *har egna popcorn med sig*
Jag tycker Läckberg är lika rimlig här, som hon var när hon resonerade kring att köpa dyra designkläder till barnen. 

Så tycker jag….