Imorse hade jag ett möte med Alexander Pärleros med team, Alexander driver Framgångspodden sedan många år tillbaka.
Han har nu startat Framgångsakademin där jag ska medverka i februari. Det innebär att jag ska göra en online-kurs på två timmar om entreprenörskap. Jag tänker att jag ska prata om Idé till Verklighet.
Hur man startar företag, hur man bygger bolag, vad som krävs för att växa, vad man gör när det inte går som man vill och hur man ska mentalt förbereda sig för att våga igen. Det ska bli väldigt roligt att få sätta mig och skriva mitt kursinnehåll till mina två timmar. // Isabella Löwengrip

Jag kan absolut håla med Isabella om att misslyckanden är en del av entreprenörskap och att det är viktigt att våga igen, men är verkligen HON rätt precis att föreläsa om det NU?
Hon har ju knappast ens börjat ta sig ur att ha kört Löwengrip Invest i botten, så vad har hon för lärdomar att lära ut där?
Det enda hon lyckats med är väl att ta sig ur aktieägandeskap i grevens tid innan allt gått åt skogen?
Hon har lyckats rädda sitt eget skinn de flesta gånger, men företagen och alla som blivit kvar har det ju alltid blivit skit för.
Exempel: Spotlife, Egoboost, Hermine Hold, Nordic Tech House osv osv osv.

Så VAD är det egentligen som Isabella kan komma med som är värt att betala för? 
Hur man ljuger om statistik? Det är väl egentligen det enda hon egentligen har lyckats med –  under ett väldigt bra tag i alla fall – men även där gick det ju slutligen åt skogen när verkligeten slutligen kom ikapp henne?

Hon är en mästare på att bygga luftslott, men varför skulle Pärleros vilja förknippas med det? 
Det är minsann en gåta.

Isabella Löwengrip håller på att göra om hemma, och publicerar ett inlägg om barnens rum och berättar vilka färgskalor de ska gå i.
Sallys kommer gå i gammaldags rosa toner medan Gillis får ett grått rum. Trots att detta är väldigt könsstereotypiska färger så är det barnen själva som fått välja på nätet och då valt just dessa.
Så kan det säkert vara, jag menar, bara för att rosa är en typsik ”tjejfärg” som samhället tvingat på det kvinnliga könet så betyder det ju inte att det inte finns tjejer som genuint gillar rosa och gillar som genuint gillar grått, blått eller vad som nu är den typiska ”killfärgen”.
Det blir ju märkligt om en tjej inte FÅR välja rosa och att leka med dockor, för att hon då är en slav under könsnormer, och detsamma för exempelvis bilälskande pojkar.
Hela poängen är väl att barn ska få leka med vad de vill och ha vilka kläder och färger på sig som helst, utan att bli styrda i en viss riktning pga om de är en flicka eller pojke. (Ja, jag ”tvåkönar” för enkelhetens skull men givetvis gäller detta även icke-binära barn)

Med det sagt så måste jag medge att diskussionen under Isabellas inlägg är mer intressant än själva inlägget (lite som det brukar vara här inne) och åsikterna spretar sannerligen åt alla håll.

Kommentarerna handlar om allt från könsstereotyper, till att män och kvinnor är olika skapta, rent biologiskt och att kvinnor är gjorda för att ta hand om barnen, vilket nu då också är fel eftersom mannen ska vara hemma och ”hjälpa till”.
Avslutningsvis finns det en kommentar som tar upp självmordsstatistik och att vi redan är skapta som vi är och att det inte finns någon anledning till att ändra på det.
Som sagt – här spretar det åt alla håll, och allt detta pga lite målarfärg på en vägg.

Vad är rimligt i en sådan här diskussion egentligen?
Hur långt kan man egentligen dra ett ämne innan man helt tappat bort vad det egentligen var man pratade om från första början?

Hur troligt är det att ALLA dessa influencer och andra offentliga människor fick sina julgranar som del av ett samarbete med Smålandsgran idag, samtidigt som Isabella köper sin själv?
Hon får den levererad på samma sätt, med samma pynt av Anna Benson och taggar både Smålandsgran och Anna Benson i sitt inlägg, men markerar det inte som ett samarbete?

Vad tror ni? 
Är det slump eller spons?

Visa det här inlägget på Instagram

Inlägget som hänvisas till i klippet hittar du här – om du själv vill kontrollera saken. 

Efter att ha sett klippet – var tycker du gränsen går mellan en ren lögn och att krydda en historia en smula?
Och är det verkligen en sådan bra idé att göra som Isabella gör, när det så enkelt går att kontrollera på hennes sociala medier.
Är hon medveten själv om hur hon konstant ljuger, kryddar och – here it comes – förvränger sanningen för att passa hennes narrativ?
Människor i hennes närhet – jag tänker främst då på Marisol som omnämns i klippet ovan och som måste veta med sig att hon de facto INTE dragit upp Isabella ur vare sig en isvak eller en sjö – måste väl ändå till slut reagera?
Eller låter de bara henne hållas?

Orkar de inte ta upp detta eller är de helt enkelt okej med att vara statister i Isabella Löwengrips fabricerade liv?