Vår kära Ekonomista Isabella Löwengrip har delat en hoper inlägg om ekonomi och att spara pengar. 
Hon gör en kalkyl på hur man spara ihop 700 000 kronor till insatsen på ett hus, det verkar vara en delad respons på det. Vissa tycker det låter orealistiskt medan en annan menar att det absolut går att göra då hen de facto gjort just detta. Isabella själv menar att det inte är en rättighet att äga ett hus.
Så här står det på bilderna:

 

Bild 1:

Fråga:

“Hur ska man börja spara för framtida husköp?”

Svar:

“Vi hittar på ett scenario:”

•Pris på bostad: 4 miljoner SEK

•15 % kontantinsats: 600 000 SEK

•Pantbrev & lagfart (om villa): ca 100 000 SEK

•Totalt sparmål: ca 700 000 SEK

“Okej nästa steg. När vill du köpa huset? Det bestämmer strategin.”

•Kortsiktig horisont (0–3 år): Sparkonto med ränta

•Medellång sikt (3–5 år): Blandning av sparkonto och fonder

•Lång sikt (5+ år): Större del i indexfonder

“Så här hade jag tänkt:”

•50 % på sparkonto med ränta

•50 % i globala indexfonder

Bild 2:

“Fick sura kommentarer:”

“Vem har råd att spara ihop 700 000 kr?”

“Frågan var ju på vilket sätt som man kan spara till ett hus. Alla kan inte spara ihop till en stor kontantinsats och då kan man alltså inte köpa ett hus. Ett hus är ingen rättighet. Vad är grejen?” ??‍♀️??‍♀️??‍♀️

Bild 3:

Rubrik: “Olika typer av kommentarer”

•Kommentar 1:

“Vem kan spara en kontantinsats på 600 000, ingen med låg inkomst, sjukersättning kan göra det och alla kan eller vill ej arbeta heltid om man vill orka livet.”

•Kommentar 2 (positiv):

“Det går visst att spara ihop till 700k! Jag gjorde det innan jag var 25 ? just nu köpt hus med sambo och så glad för att jag sparat sedan tidig ålder. Men det handlar om PRIORITERINGAR ?”

Text över den positiva kommentaren: “Fantastiskt, var stolt ❤️”

Jag har en baktanke med denna helg utöver att titta till tomten. Och det är att lära mig åka snyggt. Jag kommer ner för alla backar utan problem men jag ser antingen ut som en ostbåge eller köttbulle under tiden. Målet är att stå rakt och ha skidorna närmare varandra. Och nu när det bara är Paul och jag här över helgen har Paul tid att öva med mig. Paul är en sån sportig man som åker både skidor och snowboard. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip och hennes fästman Paul är i fjällen för att Isabella ska lära sig att åka mer än bara funktionellt i backen – alltså snyggt/glammigt som tur är för Isabella så kan Paul öva med henne under den här skidsemestern.

I kommentarsfältet anklagar läsarna Isabella för att ge uttryck för osäkerheter, när det låter så här:

M – 25 januari, 10:26
”Du ÄR verkligen osäker, har du ingen egen åsikt, utan måste anpassa dig efter andra. Blir kanske så då du är i fel samhällsklass? Vad vet jag, jag klär mig som jag vill, bryr mig inte i vad andra har på sig.”
2. Heléne – 25 jan, 09:12
”Du upplevs som en osäker tonåring som har behov av att passa in och fokusera på rätt outfit för det. Min skidoverall från 90-talet fungerar ännu för mig.”

Isabella Löwengrip – 25 jan, 10:08
”Jag tycker bara att det är kul ?.”

3. Hanna – 25 jan, 07:25
”Haha det stämmer inte… Vi som är riktiga skidåkare OCH festar på after-skin i Alperna himlar med ögonen åt de tjejerna som har pälskrage och skärp i midjan… Det ser så SJUKT töntigt ut och signalerar ENDAST att man är usel på skidor, inget annat. Dessa tjejer kan knappt ta sig ner för en röd backe.”

4. Mie – 25 jan, 08:05
”Tycker, tack och lov, är de i minoritet. Ett är i alla fall säkert; det är väldigt sällan man ser dem in action i backen. De brukar ta sig upp till en schysst topp, beställa dyra drinkar/champagne, sitta och sola och ’ta plats’. Hur de kommer ner sedan vet jag inte; antingen dagens enda åk eller så tar de liften ner också. De är aldrig svettiga, bara fancy… Men de ger stort underhållningsvärde.”

Hanna – 25 jan, 08:12
”Haha, exakt.”

5. Anonym – 25 jan, 03:20
”Jag tycker uppriktigt synd om dig Isabella. Du är så himla ängslig, osäker och rädd för att inte passa in. Slappna av och var dig själv bara. Folk är inte i skidbacken för att titta på vad du har på dig.
Hoppas att du inte överför denna osäkerhet på dina barn.”

6. Lena – 25 jan, 02:55
”Jag tror ärligt att du skriver som du gör för att provocera. Herregud, aldrig läst något mer ytligt. Tror du någon tittar på just dig i backen under glasögon och hjälm. Hade du visst vad du pratade om hade du inte haft vit dress i backen. Svårt att hitta dig om du ramlar. Åk skidor för att det är kul. Du verkar vara otroligt osäker på mycket.”

7. Ewa – 24 jan, 20:20
”Vad var det här för inlägg? Vilka jäkla problem du har med dig själv, dina kläder, ditt hår osv. Så ytligt?

---

Jag skrev om min text då den lät en smula snurrig. ?‍?

Jag försöker att hinna prata med så många som möjligt för alla gör något intressant. Igår samtalade jag med människor inom näringslivet, Nobel, duktiga politiker, forskare, styrelseproffs. Allt som jag tycker är intressant fick jag diskutera med människor som är lika passionerade.

Det blev såklart mycket samtal om USA för min del i och med att Trump blir president om tre dagar. Om Trumps relation till Musk, om Grönland, pengars inflytande i USA politik.

Isabella Löwengrip ”name droppar” som en riktig ”fan girl!” i sitt senaste inlägg.
Hon skriver att hon varit på ”drink” på Sagerska palatset och radar sedan upp alla kända gäster som hon menar att hon diskuterat i princip alla viktiga världshändelser som hon kan komma på.

Jag pratade mycket med Gunnar Strömmer, vår justitieminister, om både gängvåldet men framför allt om våld mot kvinnor i hemmet. Så många bra samtal. Jag lärde mig även mer om hedersvåld och hade en givande samtal med Magnus Ranstorp om extremism och terror.

Jag har svårt att se att justitieministern skulle stå och prata länge med en och samma person med tanke på att det är ett mingel, och särskilt med en influencer. 
No offense, men det faller på sin egen orimlighet, och det verkar jag inte vara ensam om att tycka.
Så här låter det nämligen i kommentarsfältet:

Det sägs att siffror aldrig ljuger – men Isabella Löwengrip skulle nog inte hålla med.

När jag avslöjade hennes påhittade statistik markerade det början på slutet för det imperium hon påstod sig bygga. Hon hade redan hyrt en lyxvåning i New York, trots att hon saknade både företag och visum för att etablera sig där. Men köpte hon sina siffror? Nej, hon behövde inte – hon ljög. Isabella visade aldrig upp faktiska siffror utan påstod sig ha en enorm räckvidd, samtidigt som hon fick sina anställda att backa upp lögnen. De som ifrågasatte henne, vare sig det var kollegor eller potentiella samarbetspartners, blev snabbt bortrensade.

Det här hände under bloggens storhetstid, men idag har de flesta influencers gått vidare till plattformar som Instagram, TikTok och YouTube. Där mäts framgång i följare, likes och kommentarer – och jakten på de ”perfekta siffrorna” har skapat en skuggindustri där äkthet är till salu.

På dessa plattformar är siffror allt. De avgör samarbeten, inkomst och status. Men vad händer när siffrorna är fejk? När en influencer med 100 000 följare bara når 1 000 verkliga människor? En lösning har blivit att köpa likes, följare och kommentarer. På några klick kan vem som helst boosta sina inlägg med bot-konton och fejkade interaktioner.

Isabella Löwengrip visade detta tydligt när ett sponsrat inlägg om solglasögon fylldes av köpta kommentarer. Efter att jag uppmärksammade bluffen försvann inlägget snabbt, och Isabella påstod att det var sabotage från mina följare. Det var inte första gången hon försökte skifta fokus.

Så varför gör influencers detta trots risken att bli avslöjade? För att pressen är enorm. Algoritmerna gynnar stora konton, och företag stirrar ofta mer på följarantal än på verkligt engagemang – även om fler nu börjar efterfråga statistik som mäter äkthet.

Problemet är att fejken har blivit normen. För nya kreatörer är det svårt att slå igenom utan att köpa följare, vilket gör att hela systemet premierar det oäkta. Samtidigt blir det för konsumenterna allt svårare att skilja på vad som är genuint och vad som är fabricerat.

Resultatet? En värld där vi inte bara jämför oss med ouppnåeliga ideal, utan med ideal och siffror som inte ens existerar – där vi mäter vårt värde i likes och följare, trots att vi vet att siffrorna kan vara lika fejkade som filtret på en solnedgång.
Fråga Isabella hur man gör det snyggt, hon vet. 😉