I morse skrev jag ett inlägg om Elsa Alm och den recension hon gjort av Isabella Löwengrips bok till tidningen ”Arbetet”.
Hennes recension var inte särskilt positiv och hon kallar det hela för att ”Isabella Löwengrip fortsätter att sparka nedåt, i dåligt stickad offerkofta”.

Vet ni vad som händer idag?
Elsa blir kontaktad av Filip Jarl, PR-ansvarig för Isabellas bok hos Micael Bindefeldt AB, som beklagar sig över hur Elsa formulerat sig i sin recension.
Han avslutar även sitt meddelande med orden ”Hat skapar hat. Det är i alla lägen onödigt att elda på det. Enligt mig. Allt gott.”
Ett fascinerande uttalande från någon som gör PR för Isabella Löwengrip, som varken är känd för att tala sanning eller för att visa minsta omsorg för hur alla de människor hon pulvriserat genom åren har det.
Jag tänker att han kanske borde rikta det pekfingret och de anklagelserna tillbaka, dit där de hör hemma, hos hans klient.

Jag kontaktade själv honom och bad om en kommentar vad gäller hans meddelande till Elsa, och om han har för vana att sitta och kontakta alla journalister som inte klappar hans klienter medhårs?
Eftersom han verkar föredra att kommunicera via Instagram så kontaktade även jag honom där.
Kl 15.21 hade han läst mitt meddelande, men än så länge har jag inte fått något svar från honom.

Elsa Alm har recenserat Isabella Löwengrips ”självbiografi” i arbetet.se och har inte många positiva saker att säga om den.
Här är ytterligare en person som fullständigt och totalt sett igenom Isabellas lilla föreställning och som inte för ett ögonblick köper att den här bokens innehåll är genuint.
Isabella Löwengrip fortsätter att sparka nedåt i dåligt stickad offerkofta, skriver Elsa Alm.

Livet är ingen dans på rosor och de allra flesta är med om både toppar och dalar. De allra flesta får dock inte möjligheten att skriva en bok och skapa en ny persona när man skämt ut sig.
Jag söker en ursäkt när jag läser Isabella Löwengrips bok. Väntar på något som aldrig kommer. I stället får vi ett självrättfärdigande från en person som gärna sparkar nedåt och stickar offerkofta i motgång.
Nu vill hon göra upp med sitt förflutna. Den nya, ärliga Isabella vill tala ut – och berätta varför det blev som det blev.
Problemet är att det inte uppfattas som genuint eller ärligt – utan som ett sätt att återlansera sig när den gamla personan slutat dra in pengar. // Elsa Alm om Isabella Löwengrip

Här hittar ni hela Elsa Alms recension. 
Betydligt bättre läsning än Isabellas smörja.

Visa det här inlägget på Instagram

Vi har diskuterat det tidigare, fenomenet maskerad och/eller temafest, där gästerna lydigt förväntas följa instruktionerna i sin inbjudan.
Vissa av er avskyr det här, lika passionerat som vissa andra av er älskar det.
Jag ÄLSKAR det!
Visst blir man aldrig för gammal för att bjuda in till maskeradfest?

Isabella Löwengrip och Paul spenderade kvällen på en 80-talsfest, där Isabella absolut passar temat men samtidigt får se sig slagen av Paul, i full mundering.
Guldkavaj, peruk ( som även inbjuder till att klä ut sig till Tina Turner, minus black face då) och bandana, med kavajens uppvikta ärmar som pricken över i’et.

I love it.

Och på tal om just Tina Turner och peruker :

Visa det här inlägget på Instagram

I slutet av augusti publicerade Let’s Dance-domaren Ann Wilson, den här videon, där hon är utklädd till Tina Turner med en matchande Ike Turner i bakgrunden.
En av följarna kommenterar att hen har svårt att se det roliga i videon, i och med den tydliga kopplingen till nidbilden ”black face”.
En annan av Anns följare försvarar tilltagen med att – hur ska man kunna klä ut sig till Ike och Tina Turner om man inte får använda brunkräm?
Jag tänker att svaret på den frågan är att man som ljushyad, inte ska klä ut sig till någonting där man behöver sminka sig till en mörkare hudfärg, just av den anledningen?

Har vederbörande levt under en sten? 
Anns och hennes väns kostymer kan mycket väl vara ett uttryck för total tanklöshet, men att sitta och AKTIVT försvara att någon varit och snuddat vid ”black face” på det här ignoranta viset..?

Paul och jag åker till Idre på måndag och ska åka längdskidor. Jag har aldrig gjort det innan så det blir spännande.
Idre fjäll har sparat snö från förra säsongen vilket är lite häftigt. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip berättar på sin blogg att hon och pojkvännen ska åka till Idre för att åka längdskidor.
Det blir första gången för henne och hon beskriver hur man sparat snö från förra säsongen, någonting hon tycker låter häftigt.
Under inlägget så får hon kommentarer om ifall hon tänkt på hur det går till när snön sparas. Att allt mer eller mindre går att göra, men att det kan ha en stor påverkan på klimatet.
Att Isabellas livsstil kan bidra till att hennes barnbarn inte kommer att uppleva snö i exempelvis Idre.

Eftersom jag ÄLSKAR skidåkning, men endast som åskådare, så känner jag givetvis till att det finns skidtunnlar – som den här i Torsby – där man kan åka längdskidor året om, men det här med att spara snö har jag aldrig riktigt funderat över.
Hur vanligt är det och hur stor påverkan har det egentligen på klimatet?

Idre är den skidanläggning i Sverige som sparar absolut mest snö.
De brukar spara snö på upp till 250.000 kubikmeter, medan andra anläggningar kanske sparar 5.000 -15.000 kubikmeter, mest för att kunna skapa skidspår.
Konstsnö är enklare att spara än natursnö, då den är mer kompakt och inte lika lätt smälter.
Så hur förvarar man då den sparade snön? Inte i stora frysrum som jag trodde, utan i högar utomhus som man sedan täcker med antingen duk eller någon sorts bark, träflis eller sågspån, säger Erik Melin Söderström, ledare för projektet Snörik på organisationen Peak Innovation i den här artikeln i Dagens Nyheter.

Så hur ser snöskapandet och sparandet ut ur en ren klimatsynpunkt?
Att tillverka konstsnö kräver energi, och energiåtgång är någonting som i sin tur kan påverka klimatet negativt.
Att skapa snösäsonger kan alltså i förlängningen bidra till att minska snösäsonger, enligt DNs artikel.

Är det då försvarbart att hålla igång skidanläggningar till varje pris, när det i sig kan ha en klimatpåverkan?
Svaret på den frågan varierar nog rätt rejält, beroende på vem den ställs till.
Så här svarar Erik Melin Söderström avslutningsvis i DNs artikel:

Frågan är vettig och svaret är att det beror på. Historiskt gick det att åka skidor på till exempel Hallandsåsen, men det har ändrats på grund av klimatförändring. Då är frågan; ska vi försöka att med klimatanpassningsåtgärder vidmakthålla kulturella vanor som skidåkning? Kan man leverera skidåkning utan klimatpåverkan så kan det vara försvarbart, i så fall är det en fråga om vad vi bör använda vår eventuellt begränsade mängd energi till, men det är egentligen en fråga som ska avgöras högre upp – i politiken. Men det är också en marknadsfråga, vill folk betala för att åka skidor så kan man skapa förutsättningarna.

Blev ni något klokare?
För egen del så är jag gärna utan snö, årets alla dagar förutom julafton. Och när det tävlas i längdåkning och skidskytte.
Jag hatar när det är kallt och jag hatar när det är halt, och således hatar jag även att åka skridskor, men det får vi avhandla i ett annat inlägg.

Så…
Borde Isabella ha åkt tåg till Köpenhamn, i stället för flyg för att dra sitt klimatstrå till stacken eller ska vi bara morra lite på henne och hävda att hon säkert är orsaken till minst 600 av alla Idres sparade snökubikmetrar?

Ps. Det snöade hos oss igår. Jag kände mig kränkt.