Vad som hänt:

På vägen till bilen skulle Gillis och Paul tävla ner för backen och rätt som det är så trillar Paul och landar platt på marken väldigt illa. Jag fick panik ett tag och rusade fram, fler kom fram till Paul och skulle hjälpa honom upp men hade skadat sin axel. Händerna var alldeles var alldeles blodiga och jag fick hålla mig för att inte börja gråta inför barnen, jag tyckte att det var så synd om Paul.

Jag fick flashbacks från när Paul och jag körde bil för några månader sedan och han svimmade i bilden bredvid mig (jag körde). Han bara fick hög feber från ingenstans och svimmade sittandes. Jag fick ringa 112 och vänta en en ambulans som kom med blåljus och hämtade upp honom på Valhallavägen. // Isabella Löwengrip

Senaste uppdateringen:

Jag är irriterad på Paul. Av kärlek. Han genomgick nämligen rönken igår för att se hur hans axel mådde. Han trillade på den i onsdags rejält när han och Gillis sprang på skolgården. Läkaren meddelade honom direkt att det blir en operation på tisdag. Om de inte opererar hans axel så kommer den få skador för resten av livet.
[…]

Men jag är tacksam i alla fall att han gick och rönkade den två dagar senare och han fick tid för operation så snabbt. Han blev så nedslagen när läkaren sa att han nog kommer få ta det försiktigt de närmsta fyra månaderna. Vi får boka av alla tre skidresor som vi har inbokade. // Isabella Löwengrip

Det är givetvis jättejobbigt att ha skadat sig på ett sätt som kräver operation, men tycker trots det att Isabellas beskrivning av vad som hände när Paul svimmade i bilen låter mer skrämmande. 
Särskilt som läkarna inte kunde hitta någon orsak till febern och svimningen.
Läskigt värre.

Förhoppningsvis så går operationen bra och att rehabiliteringen inte blir allt för jobbigt för honom. 
Inställda planer är givetvis alltid tråkigt, men man får se det så här…
Hälsan kommer först – alltid – och Moder Jord tackar med största sannolikhet för det inställda koldioxid-utsläppet. 🙂

---

Och ja…

Idag vaknade jag fri från karantän men med en enorm PMS. Hela dagen kändes meningslös och jag ville bara stanna i sängen och gråta. Jag vet ju att det är PMS så det är inte hela världen men det är ändå jobbigt att känna såhär varje månad. Jag har ätit antidepp för det tidigare men jag försöker tackla det utan medicin. Det brukar hålla i sig i två dagar och det är bara låta dagarna gå och vara snäll mot sig själv. // Isabella Löwengrip

PMS har blivit lite av ett skällsord, någonting som slängs i ansiktet på en kvinna, som en man av någon anledning irriterar sig på.
”Vaddå, haru PMS eller?”
Jag har aldrig hört en kvinna uttrycka sig på det viset, och jag hoppas att jag slipper det fortsättningsvis också.

Jag själv lider inte av någon PMS alls att tala om, men har förstått att det är ett ganska stort problem för många kvinnor. Många influencers delar med sig av sina erfarenheter av detta på sociala medier, vilket jag tror lett till att av-stigmatisera det en smula.
Det är vanligt, det är inte att vara på dåligt humör och det kan på riktigt påverka människors liv och vardag något alldeles enormt.
I början av året läste jag den här artikeln om PDMS (som jag kom att tänka på när jag nu läste Isabellas inlägg.)

Tänk dig att bli dumpad av den du älskar – en gång i månaden.
Det var verkligheten för Jörgen, 49.
Hans sambo My, 42, har gjort slut med honom flera gånger – och alltid mellan ägglossning och mens. – Vi skulle sälja huset och flytta isär, sen kom mensen och då skulle vi fortsätta vara ihop.

Mys PMDS får henne nämligen att tvivla på deras kärlek.
Nu berättar de hur diagnosen påverkar deras liv och vardag, vilka strategier de hittat för att hjälpa varandra och hur de kämpar för sin relation. – Jag tänker att det är bra att vara öppen, säger My.

PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom, som ofta beskrivs som en allvarligare form av PMS, som ger psykiska besvär och svåra humörsymtom, enligt artikeln.
Det låter helt fruktansvärt, för alla inblandade.
Nu beskriver artikeln PMDS och inte PMS som är det Isabella skriver om, men att prata mer öppet om båda diagnoserna tror jag kan få fler att våga söka hjälp, istället för att bara lida i det tysta.

*tumme upp*

Vi promenerade i 1,5 timma förbi Dalénum på Lidingö, jag har knappt varit där. Det är ett nytt område. Det var skönt att få komma ut. // Isabella Löwengrip

Isabella och Paul har varit ute och promenerat på Lidingö, och nu verkar en Hanna ha tagit på sig att sprida ut att man kan få 5 600kr i böter om man gjort detta, för det har nämligen hennes kusin fått.
Jag undrar om den här kusinen vädjat till Hanna om hjälp med pengar att betala sina böter med, för varför skulle hon annars lura i henne detta?

För givetvis stämmer det inte. 
Så här står det nämligen på Smittskyddsläkarförenkningens informationsblad:

Kanske att Hanna behöver ta sig ett snack med sin kusin? ?

När Isabella Löwengrip och hennes sambo tog varsitt PCR-test inför den stundande resan till Schweiz så visade det sig att de båda hade Covid-19. Helt utan symptom, vilket verkar vara det absolut vanligaste man hör om nu för tiden.
Av gammal vana så börjar folk förfasas över att Isabella och Paul skulle ut och resa och bla bla bla, det finns restriktioner mm, men pekar verkligen fingret åt rätt håll här?

Borde inte anklagelserna och skulden läggas på den person som uppenbarligen var ute och slirade med covid-19, och som var den som smittade Isabella och Paul?
Om någon?
Med största sannolikhet så hade den personen inte heller några symptom, och visste förmodligen inte ens om att hen var smittad. På samma sätt som Isabella och Paul inte hade vetat om att de var smittade, hade de planerat att resa och tagit varsitt PCR-test?

I och med att de allra flesta inte verkar få några symptom, och således heller inte belastar vården, utan snarare kanske bidrar till en potentiell flockimmunitet, här inom en snar framtid…
Kan vi inte hitta något annat att lägga vårt fokus på nu, för jag kan väl inte vara den enda som är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ trött på att skriva om, läsa om, höra om och drömma om den här pandemin.
Jag tror ingenting blir bättre av att bara tugga runt i samma spår, runt, runt, runt, runt, när till och med karantänkraven minskas ner för att samhället ska kunna fortsätta fungera.
Tror ni?

Ps. Och jag skriver inte ens det här inlägget för att försvara en resa eller två till Maldiverna här snart, utan jag är bara trött.
Fortfarande på hemmaplan, men trött på covid-19.