Under dagen så gjorde jag lite ärenden, bland annat skulle jag till min husläkare för att få järndropp. När vi gick igenom mina värden så såg hon att mitt järnvärde var väldigt lågt. Jag har egentligen alltid en hög energinivå så jag har väl inte märkt av tröttnaden jättemycket men jag tänkte att jag ändå ska lyssna in hennes råd med att fylla på med järn i kroppen. Min husläkare sa att antingen så kan jag få järntabletter utskrivet men då tar det 3-6 månader innan man får ett resultat. Eller så får jag järndropp i en halvtimma på kliniken och då får jag upp dosen under ett helt år innan det är dags att fylla på igen. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip går till Hedda Care för att få järndropp – Camilla Läckberg och Christina Salibas bolag – och gör detta som del av ett samarbete. 
Än så länge har jag inte sett något rent reklaminlägg för mottagningen, utan Isabella har bara skrivit det i sitt kommentarsfält.
Isabella verkar supernöjd med sitt järndropp och verkar inte fått några som helst biverkningar av det.
Kul för henne. *bitter kärring coming up*
Jag fick järndropp i onsdags – dock inte i ett samarbete – och har mått RÖV fram till idag.
Jag tänkte att jag skulle slänga in det som en liten motpol här.
Kanske hade jag mått lika bra som Isabella om jag också fått betalt för att få och skriva om min infusion?
Jag kan nämligen inte tänka mig att Isabella gör samarbeten utan betalning, med bara läkarbesök och medikament som ersättning.

Jag undrar vad förmånsskatten på en järninfusion är?
Tror ni Skatteverket vet? 😉

Enligt Tui är det den mänskliga faktorn som gjorde att Isabella Löwengrips reklaminlägg för en Thailandsresa inte var i enlighet med marknadsföringslagen. 
Isabella själv valde att inte yttra sig alls.

Jag undrar hur diskussionerna går internt på ”ej influencerägda” företag när de kontaktas av RO eller Konsumentverket. 
Jag gissar att man inte är supernöjd, men gissar också att jag inte skulle få några svar om jag faktiskt ställde en riktad fråga, så det får förbli en gissning.

Beslutet har inte publicerats på ROs hemsida än, men skickas alltid till anmälaren på förhand, och hen vidarebefordrade det till mig. 

Visa det här inlägget på Instagram

Solglasögon från Balenciaga och klänning från Chiquelle. Det kommer en rabattkod i slutet av månaden (ska plåta kampanjen i NYC) så vänta med att shoppa :- )

Det är också kul att Paul och jag kan jobba tillsammans. När vi reser så har vi alltid uppdrag med oss, denna gång skulle vi fota två kampanjer för Stronger och för Gaitline. Det är betydligt roligare för kunderna att få bilderna/klippen i andra miljöer än i Sverige. // Isabella Löwengrip

Vissa influencers har engagemang noll och fotar sina reklambilder i spegeln, medan Isabella Löwengrip tar med sig kläderna utomlands för att ge kunderna lite mer spännande eller annorlunda miljöer.
Säga vad man vill om Isabella, men jag tror aldrig jag sett henne fota rena samarbeten på något annat vis än proffsigt. (Benrakningen i Bentleyn set aside)
Jag känner mig lite splittrad, då Sverige bjuder på fler och mer spännande miljöner än någon kan fotografera på en livstid, samtidigt så är det ju att slå två flugor i en smäll, att kombinera en semesterresa med att fota jobb.
Kanske fanns det ingen låne-Bentley tillgänglig?

Jag roade mig med att stapla upp lite olika alternativ som finns, på olika nivåer av ambition som en influencer kan lägga sig på.
Vad tycker ni är bra och hållbara alternativ? Realistiska alternativ?
Om man inte har några planer på att sluta resa utomlands så är det väl bättre i så fall att förena nytta med nöje och fota en kampanj samtidigt, och möjligen då spara in en hel resa som helt skulle handlat om att skapa content.
Huruvida det är Isabellas eget alternativ att åka till NYC för att fota ett Chiquellesamarbete eller om hon ska fronta en hel kampanj återstår att se, så i det här inlägget syftar jag på att hon fotade två kampanjer under semesterresan med Paul.

Vi åkte hem på eftermiddagen, Gillis hade väldigt mycket läxor som väntade. Jag vet att vi borde sprida ut läxorna under helgen men nu blev det inte så eftersom vi var borta så vi fick sitta i timmar. Vi tog en paus och åt middag i mellan. Gillis går ju i tvåan och jag tycker att det är rätt mycket läxor varje vecka för att vara i hans ålder. Dessutom hade jag önskat att läxorna kom i början av veckan. Gillis är snabb på matte och duktig på svenska så han håller i ett bra tempo men ändå tar det tid. Ni som har barn i hans ålder kanske känner till Nomp. Idag räknade jag till över 120 matteberäkningar han skulle göra.

Alltså tex 6 gånger 8 etc. Nu börjar han kunna tabellerna utantill och då flyter det ju men innan…. och UTÖVER det så skulle han skriva en A4 sida med en valfri berättelse och plocka ut fem adjektiv, fem substantiv och fem verb. Puh, han klarade det. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har skrivit ett inlägg om den mängd läxor som hennes son G hade över helgen.
Hon räknade till 120 matteberäkningar, en skrivuppgift med längden av ett A4-papper där han sedan även skulle öva på att plocka ut ord i olika ordklasser.
Jag kan inte minnas att jag hade läxor över helgen när jag gick i tvåan. Det är ju visserligen en halv evighet sedan, men ändå.
Av kommentarerna att döma så verkar de flesta av Isabellas läsare tänka på ungefär samma vis som jag. Många reagerar på mängden läxor och på att han sitter och gör dem på söndagkvällen.
En specifik kommentar kommer från en lärare som uttryckte sig väldigt bra. (Och pedagogiskt, men så är hon också en lärare) 🙂

Jag är själv lärare (årskurs 7-9) och mitt uppdrag är att avgöra/ se till att eleverna uppnår mål.
Jag kan se tydliga skillnader på de elever som haft många läxor under tidigare år jämfört med de som kommer från läxfria skolor. Till de förstas fördel. Att vara matematiklärare när kraven tuffar på och vissa elever inte ens har grunden att bygga vidare på är enormt utmanande. Inte bara för mig som lärare, utan framförallt för eleven.
Jag tror på läxor. Men jag tvivlar på att läxorna Gillis får är från fredag till måndag. Dela upp och ta lite varje dag istället. Annars försvinner motivation och ersätts av frustration.

Min dotter går i årskurs 8, dock inte på den skola jag är lärare i. Hon har enormt mycket läxor/ prov/ inlämningar osv.
Tack och lov har hon gått i en skola där studieteknik byggts upp och hon har fått lära sig ta ansvar för de hemuppgifter hon fått.

Jag tänker att läxläsning är som med städning, eller egentligen med vad som helst. 
Om man inte tränar och övar så kan man ju omöjligt bli bra på det.
Hur ska ett barn som aldrig haft läxor tidigare klara av läxbelastningen som kommer komma, högre upp i årskurserna?