
Igår efter att jag hade bloggat om min inre harmoni så ville jag fortsätta i samma anda resten av kvällen så jag bestämde mig för att baka en äppelkaka. Jag kan räkna gångerna som jag har gjort en paj i mitt liv men detta recept var en äppelkaka så det var helt nytt. Vid åtta på kvällen så fick jag feeling, jag stod där stolt och grejade och kände mig som världens husmor. Sally skulle nämligen ha picknick idag med klassen så det kändes passande. // Isabella Löwengrip
Förvirringen verkar ha varit total hemma i Isabella Löwengrips kök.
Hon har ju – för vad jag tror är första gången i sitt liv – börjat laga mat och baka, och bara det tycker jag är imponerande, men det är ju inte alltid det går som planerat.
Hon glömde nämligen att ha i äpplena i sin äppelkaka, som vackert fick anta skepnaden av en sockerkaka istället.
Men hej, är det gott så är det gott, eller hur?
Jag glömde helt att stoppa ner ÄPPLEN. Jag insåg att jag använde ett halvt äpple när det egentligen skulle ha varit fyra. Jag måste ha tänkt på något annat. Hur kan man glömma äpplen när det är en äppelkaka?
Det blev kanske inte som planerat, men inte heller så illa som Rachel Greens trifle.
Det mesta går att rädda upp med vaniljsås, men tyvärr inte den.
I kommentarsfältet är det en läsare som delar med sig av sin egen erfarenhet av en liknande händelse, och den är så grov att jag nästan inte tror att den är sann.
Men det är den förmodligen. Our brains work in mysterious ways, särskilt om man blivit diagnostiserad med utmattning.
Då kan det bli lite hur som helst, och det vet jag av egen erfarenhet. 🙂

Tills jag reser mig upp och ser maten rinnandes i diskmaskinen och kastrullen som har smält sönder soppåsen! Jahapp! Tur det finns pizza en sån dag. Idag är mina barn vuxna och vi skrattar ofta åt denna händelse.



