Och det här med att vilja blir stor i världen; Jag tänkte stort. Jag hade fått utmärkelser år efter år, folk hejade på mig. Media skrev om mig positivt hela tiden om hur bra allt gick. Jag tjänade pengar på att bränna pengar. Det blev en galen spiral. Nu i efterhand så tycker jag inte att det var så konstigt av en 28 årig entreprenör att tänka så.

Jag är nog bara en glad entreprenör med mycket energi. Kan det inte få räcka? // Isabella Löwengrip

Isabella menar att hon nog inte har några diagnoser alls, när allt kommer omkring.
Inte AHDH, inte Aspbergers och inte bipolär sjukdom, utan hon är bara en glad entreprenör med mycket energi.
Jag trodde att allt negativt som hänt henne var på grund av hennes obehandlade diagnoser, inte tvärt om. Kallade hon inte sin ADHD för en superkraft vid ett tillfälle?
Om det är så att hon inte har några diagnoser så hoppas jag att hon får adekvat hjälp för att bekräfta det, och skulle det visa sig att hon faktiskt har en diagnos så hoppas jag att hon får den ordentligt utredd.
Ingen vill väl få diagnoser slängda på en, från vad man upplever är en på tok för kort utvärdering?

Ni som har diagnoser, hur gick era utredningar till? 

Igår efter att jag hade bloggat om min inre harmoni så ville jag fortsätta i samma anda resten av kvällen så jag bestämde mig för att baka en äppelkaka. Jag kan räkna gångerna som jag har gjort en paj i mitt liv men detta recept var en äppelkaka så det var helt nytt. Vid åtta på kvällen så fick jag feeling, jag stod där stolt och grejade och kände mig som världens husmor. Sally skulle nämligen ha picknick idag med klassen så det kändes passande. // Isabella Löwengrip

Förvirringen verkar ha varit total hemma i Isabella Löwengrips kök.
Hon har ju – för vad jag tror är första gången i sitt liv – börjat laga mat och baka, och bara det tycker jag är imponerande, men det är ju inte alltid det går som planerat.
Hon glömde nämligen att ha i äpplena i sin äppelkaka, som vackert fick anta skepnaden av en sockerkaka istället.
Men hej, är det gott så är det gott, eller hur?

Jag glömde helt att stoppa ner ÄPPLEN. Jag insåg att jag använde ett halvt äpple när det egentligen skulle ha varit fyra. Jag måste ha tänkt på något annat. Hur kan man glömma äpplen när det är en äppelkaka?

Det blev kanske inte som planerat, men inte heller så illa som Rachel Greens trifle.
Det mesta går att rädda upp med vaniljsås, men tyvärr inte den.
I kommentarsfältet är det en läsare som delar med sig av sin egen erfarenhet av en liknande händelse, och den är så grov att jag nästan inte tror att den är sann.
Men det är den förmodligen. Our brains work in mysterious ways, särskilt om man blivit diagnostiserad med utmattning.
Då kan det bli lite hur som helst, och det vet jag av egen erfarenhet. 🙂

Dyra skor får Paul köpa till mig… :- ) Jag har jobbat så himla mycket i mitt liv och betalat för så mycket män tidigare i livet så idag har jag blivit en sån där tjej som bara önskar mig dyra saker med gott samvete. Det är liksom kompensation för andra faser i livet.
[…]

Barnen messade gulliga grattis-på-morsdag-sms men Paul ser inte alls att han har ett ansvar att fira mig, ”man firar sin mamma”. Där tycker vi lite olika.. Fast när jag tänkte efter så firade jag inte honom heller på Farsdag mer än en puss. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip delar med sig av hur hon ser på saker och ting i sin relation med Paul.
Hon tycker att han ska köpa henne dyra skor, för att kompensera för hennes tidigare partners, med vilka hon alltid betalat mest. Hon anser också att han bör fira henne mors dag, trots att barnen befinner sig hos sin pappa.
Utan att gå in på för mycket detaljer så måste jag säga att min inställning är helt tvärt emot hennes. Det är nästa så att jag börjar undra om det är den gamla Isabella Löwengripen som skriner igenom, och att hon enbart skriver det här för att provocera lite?

Paul är ju dock ingen pappa så det kanske inte är så konstigt att han inte blev firad? Du däremot är ju mamma ?

En person i hennes kommentarsfält skriver det här, men jag ser fortfarande inte varför Paul ska fira henne på morsdag när de inte ens har några gemensamma barn.
Vad tror ni?
Och vad säger ni om hennes resonemang?

 

Det pågår en ganska intressant diskussion i Isabella Löwengrips kommentarsfält. Den handlar om jämställdhet och om vem som gör vad i hemmet.
Någon tycker att Isabella och Paul borde dela upp alla sysslor mellan sig så det bli rättvist, trots att Isabella skriver att hon gillar att handla och laga mat, medan Paul gör annat i hemmet.
Så vad är egentligen jämställdhet? Att kadaverdisciplinerat dela alla sysslor 50/50 eller att kunna dela upp det så att alla parter är nöjda?

Jag tycker det senare, utan att behöva reflektera nämnvärt om saken. 
Vad tycker ni?

Så här skriver Jämställdshetsmyndigheten om det:

När vi arbetar för ökad jämställdhet arbetar vi för att alla människor ska ha rätt att forma sina egna liv. Ökad jämställdhet handlar om att inga idéer och föreställningar om kön ska bestämma eller begränsa vad vi kan och får göra. Målet för Sveriges jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt, både att forma sina egna liv och att forma samhället.
[…]

Jämställdhet handlar inte bara om jämn könsfördelning. Jämställdhet handlar också om att göra det tydligt vad som påverkar kvinnors och mäns livsvillkor inom olika områden i samhället. Bland det som påverkar våra livsvillkor finns bland annat attityder, till exempel olika synsätt normer, till exempel regler, riktlinjer och principer värderingar, till exempel uppfattningar och åsikter ideal, till exempel förebilder, mönsterbilder och idéer

Om båda trivs med upplägget, vem är då en okänd människa att gapa om jämställdhet?
Eller tycker Isabella att det är roligare att handla och laga mat, framför att fixa med bilen och poolen, för att hon är en förtryckt kvinna utan egen vilja eller åsikt?