Visa det här inlägget på Instagram

Isabella Löwengrip är iväg och gör reklam för den Schweiziska turistbyrån My Switzerland, och postar massor av fina bilder, bland annat en där hon sitter med ett glas vin i handen. 
I kommentarsfältet frågar någon varför Isabella gör det, med tanke på att hon sagt i sin och Sheilas podd att hon inte dricker alkohol.
Isabella svarar att hon beställde in det för att posera med, snarare än att dricka, eftersom hon tyckte att det såg lite tråkigt ut med bara vatten och cola.
Hey, är det jobb så är det jobb. 🙂
Det är lightversionen av hon Johanna, som beställde in pasta på en restaurang i Italien, enbart för att poser med.

I alla fall, det blir en diskussion om huruvida det är tråkigt med alkoholfria alternativ, och om varför det i så fall är det.
Jag tycker inte det, men har faktiskt – till slut – hittat ett alkoholfritt alternativ som jag tycker är väldigt gott.
Det var så klart min  bästis i Halmstad som skakat fram det, så tack vare henne kan jag få till den där lite festliga skål-känslan som inte riktigt blir densamma med Cola Zero.
Jag har saknat det, den där känslan av att skåla eller fira någonting speciellt med någonting annat än ”vardagsdryck”.

Den heter Nozeco Peach Bellini och kostar 55 kr. (Det här är inte betald reklam utan bara ett tips)
Det jag vill veta är om det finns någon där ute som testat alkoholfri snaps. Vad i herrans namn smakar det? Jag har aldrig varit någon snapsare så det är ingenting jag saknar, tyckte snarare det smakade blörk, men jag är ändå nyfiken.
Hur smakar en snaps Skåne, om man tar bort alkoholen? Vad finns kvar som är värt att dricka?

När vi ändå är i tipsartagen så kan jag även rekommendera den här – Leitz Eins Zwei Zero
Sparkling Riesling – om du inte vill öppna en hel flaska med dryck.

Dels så vill jag läsa den själv (för sannolikheten att jag kommer att läsa vuxenbibeln är låg) men framförallt så ska jag läsa den med barnen. Barnen vet att ingen av oss vuxna (eller släkt) har en tro i hemmet men att känna till bibeln i stora drag ser jag som allmänbildning. Det ska bli kul att högläsa! // Isabella Löwengrip

2016 slog sig LL-förlaget och Svenska bibelsällskapet sina påsar ihop för att skriva en förenklad version av bibeln, då en barnversionen ansåg som på tok för enkel. 
Journalisten och författaren Hanna Wallsten, som arbetat som reporter på Kyrkans tidning i elva år satte sig för att gå igenom hela Nya testamentet vers för vers för att korta ner och förenkla krångliga formuleringar.
Om inte de låter som ett kul jobb så vet inte jag!! Bryta ner bibeln, vers för vers… 😉

När jag skriver det här så kom jag på om en liknande sak som jag ska tipsa er om. Jag har använt Storytel i säkert mer än 10 år – ingen betald reklam alltså – och de har precis släppt en massa korta dokumentära avsnitt i tre eller fyra delar, och som bygger på böcker om någonting, ofta true crime.
Så…har man inte riktigt tid eller ro att läsa de faktiska böckerna så kan mam lyssna på dessa, som mer sammanfattar de olika böckerna, och ofta medverkar författarna till böckerna i dokumentärerna som experter.

Här är ett par stycken:

Jag tror inte på Gud alls. Jag tror inte att det finns något runt om oss som vi inte kan förklara. Jag är av den tråkiga sorten som bara tror att det skedde ett big bang för 14 miljarder år sedan utan något syfte. Och utifrån det har tid och rum skapats. Evolutionsteorin leder oss sedan fram till var vi är idag:  En ärftlig egenskap, som ger en förbättrad chans till överlevnad och förökning. Den vinnar-egenskapen kommer sedan att bli vanligare i nästa generation.

Utöver det finns liksom inget lull lull/kraft/etc enligt mig. // Isabella Löwengrip

Isabella har varit på konfirmation för ett av Pauls syskonbarn, och passar på att skriva lite om sin tro, eller bristen på en. 
Svenskar är ett ganska så ”o-troende” folk jämför med exempelvis USA där var och varannan person har ”sin” kyrka som de går till, men jag tycker precis som Isabella att det är ett intressant ämne, trots att jag personligen blev rätt mätt på allt vad organiserad religion heter efter att ha sett vad som skedde med personer jag en gång kände i Knutby.
Tack, men nej tack!

Isabella skriver att hon inte tror på Gud alls, samtidigt som hon beskriver att hon som barn var rädd för att Gud skulle vara arg på henne för att hon inte trodde på honom, hur nu en Gud som inte finns kan vara arg, men det är ju ingenting annat än barns härliga logik. 🙂
I ett senare inlägg tackar hon för alla kommentarer som kommit in under det här inlägget – det är uppåt 80 stycken – och för att de allra flesta höll en god ton, oavsett vart man står i frågan:

Tack för att ni delade med er av er tro i förra inlägget. Det var så fint att läsa. Det var så få negativa kommentarer och ”påhopp” vilket jag blev glad över. Tro är väl bland det mest privata/känsliga som finns så man har liksom inte rätt att ifrågasätta det hos en person, eller ställa personen till svars. Alla tolkar ju sin religon/gud på olika sätt.

Som jag skrev tror jag inte på gud. Men däremot kan jag inte bestämma mig för vad jag tror händer efter livet. // Isabella Löwengrip

Jag vet inte heller vad jag tror händer efter döden, men aldrig känner jag mig så nära min pappa som i svampskogen. 
Hur tänker du?