DET HÄR ÄR EN TRIGGER WARNING FÖR BÅDE MITT OCH ISABELLAS INLÄGG OM ÄTSTÖRNINGAR!

Mandometer tror på att man måste äta sig frisk, inte bara prata sig frisk med en terapeut. Dom har så rätt i det. När man lär sig äta ”korrekt” (enligt dom) så faller så mycket annat på plats efteråt. Första halvåret så gick jag alltså enligt ett matschema för att få in rätta mänger och antal måltider (reste med ett decilitermått). Då kom mättnaden och hungern naturligt, tidigare kände jag inte sånt.

Idag är jag alltså friskare än frisk. Noll viktångest, jag känner mig fin, jag kan äta och dricka av allt. Nu sitter ”med måtta” i ryggraden på mig och det är en en frihet när man kommer ifrån en bakgrund med hetsätning. Jag kan sluta, jag kan lämna. Men jag kan också ta mer, med måtta. Det bara sitter, naturligt.

Tack Mando för ett friskt liv <3 // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har postat ett inlägg där hon meddelar att hon fortfarande är så frisk man kan bli från en ätstörning – vilket är fantastiskt att höra – vill jag börja med att säga här, innan jag går vidare.
Så…
I sitt inlägg beskriver Isabella sin resa mot att bli frisk, och beskriver en del saker ganska så ingående på ett sätt som jag direkt visste skulle bli kritiserat i kommentarsfältet.
Hon gör alla fel i trigger warning-boken och verkar inte reflektera över det överhuvudtaget, jag går inte närmare in på det än så här inne. Den som söker finner en länk.

 

Om hon bryr sig så kanske hon borde låta någon på Mandometer slänga ett öga på alla sådana här inlägg före publicering?
Det borde ju ligga i bådas intresse att dessa inlägg blir lyckade, tänker jag.
Att hon avslutningsvis svarar på frågor om att kräkas upp mat i sitt öppna kommentarsfält är bara så oansvarigt…

Idag var jag med på Sallys fristående (en dans-del i truppgymnastik). Det är inte Sallys favoritgren så jag var där och peppade lite. Hon gillar mer redskapen. När det gäller barnen så försöker jag alltid fånga upp när intresset kommer i en svacka. Som tillexempel att sitta med och titta glatt eller be Sally lära mig delar av fristående hemma. Eller för Gillis del, se på några avsnitt av Vikings på Netflix om Vikingatiden känns långtråkigt på SO:n. // Isabella Löwengrip

Jag förstår vad Isabella menar här, men vet inte om jag anser att en hobby och skolarbete är samma sak…
Men men…
Isabella skriver om hur man på ett kärleksfullt sätt kan ”lura” barnen när de hamnar i svackor eller stöter på andra motgångar, och i kommentarsfältet anser vissa att det som Isabella beskriver är ett tydligt bevis på att hon är en curlingförälder, medan andra tycker att det hon gör är toppen.
En kommentar påstå sig komma från Isabellas gamla grannar och avslutas med en kram. Kommentaren känns extremt kritisk till hur Isabella tidigare valt att skriva om sin uppfostran av barnen, så den där kramen känns en smula malplacerad.
Är curling och stöttning samma sak verkligen?
Jag tycker inte det. Inte alls.

Jag gissar att alla har en individuell gräns för vad som räknas som curling och vad som inte gör det.
Vad säger du?

Därför ville jag förminska och lyfta med ett implantat (silikon). Mindre, fasta och runda bröst som sitter högre upp var målet. Samt mindre vårtgårdar. Jag vill absolut inte ha ett ”naturligt fall” utan fasta och runda. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har uppdaterat igen från sin operation och jag måste bara uppmärksamma en kommentar som hon fått under inlägg. 
Precis som Isabella svarar, ”hur kan man skriva så till en annan människa”? <–trams och dumhet om tuttar
Det undrar jag faktiskt också, men kan samtidigt flika in med ett lugnande besked.
Mina tuttar är pangsnygga, även utan implantat och Isabella har både lyft och satt in ett litet implantat för att få dem fasta och runda. Jag måste operera om ett av brösten, men det är fortfarande snyggt, till och med nu.
Isabella kommer få tuttar hon är jättenöjd med, det är jag helt övertygad om.
PANGTUTTAR!

2015 lät det så här på tuttfronten. Då var det luftigt i bhn enligt bilden i hennes blogginlägg:

Och nu. Nu är det dags att uppdatera bh:arna. Efter två amningsfaser i livet är jag inte längre än 75E. Jag trodde att det skulle kännas snopet men det känns härligt. Slippa krångla med dyra sport-bh:ar, leta efter blusar jag inte ser ut som ett tält i. Jag kanske till och med kan köra mjuka bh:ar utan byglar? Det vore drömmen.

Så här skrev Isabella 2016, men jag förstår henne. Tunga bröst kan få den bästa av oss att tänka om.

… Utan såhär! Ena bröstet är större än det andra, bröstvårtorna sitter på olika ställen och får brösten bestämma själva så vill dom ligga så nära armhålan som det går. Men jag tycker jag är lika fin i alla fall. Jag kommer aldrig någonsin lägga mig under kniven och lyfta brösten. Jag väger ca fem kilo mindre än innan jag fick barn men det är inga kilo jag har ansträngt mig för. Jag äter husmanskost (har aldrig någonsin hoppat över en måltid, frukost/lunch/middag plus mellis), fikar ofta och gottis på helgerna. Däremot lever jag ett mer aktivt liv med två små. Vi är jämt igång, busar och spelar fotboll på tomten innan läggning. Jag blev märkligt nog rakare, fick plattare rumpa och jag kan lägga en fjärkontroll under brösten. Men kroppen och jag är som alltid bästa kompisar. Livet blir roligare så.

Så här lät det också 2016:

Titta här vad jag har upptäckt! Mitt ena bröst korvar sig. Är det någon post amning kanske? Jag försökte förresten använda en push up-bh häromdagen och det blev katastrof! Brösten tryckes ihop men det blev en enorm glipa i mellan samt att allt rynkades till hehe…

Folk är fan mer nyfikna på Isabellas nya bröst än Biancas.
Fascinerande ändå!

Hur Isabellas tuttar ser ut nu kan ni se på hennes blogg.

Jag vill inte vara den som är den, men jag mådde också prima precis när jag vaknade och en liten tid framåt att började skriva inlägg direkt från uppvaket. Spola fram tre dygn och jag ligger i en ambulans med både blåljus och sirener igång. Visst, min operation var kanske lite större eftersom Isabella bara byter storlek på sina inplantat och minskar vårtgården men ändå… ??

Ropa inte hej, trivialisera inte risken som kommer med att sövas och skriv inte som att du utsatt kroppen för en löptur, när det handlar om ganska stora operationer.
Don’t be so trigger happy, my dear!
Toppen att Isabella mår bra och förhoppningsvis kommer hon inte må någonting annat än bra, jag säger bara ”men oooom”…?
Kanske låt narkosen gå ur kroppen innan första operationsutvärdering publiceras?
Jag är kanske den som ÄR den ändå? ?