Förberedelser inför framtiden

Mitt bästa jag som mamma blir alltså det självständiga och med mycket tålamod. Tålamodet leder till att jag orkar låta barnen alltid försöka själv. Om de är törstiga vet barnen att de inte ropar efter vatten utan de får hämta en stol, klättra upp på bänken, fylla glaset etc. Det har krossats glas och spillts ut men sånt händer. Som mamma är det viktigt för mig att dom lär sig att tro på sin egen förmåga att kämpa för det man vill ha, stort som smått. Att den första tanken när man vill ha något är ”Hur gör jag nu” istället för ”Be mamma ordna”. Enormt stor skillnad.//Blondinbella

Fantastiskt!!
Bella klappar sig på axeln över att hennes barn har lärt sig att hämta eget vatten när de är törstiga istället för att ropa efter vatten och be mamma ordna.
Gissningsvis måste detta vara det enda som Bella lärt sina barn när det kommer till ansvarstagande självständighet och ”själv är bäste dräng” med tanke på att allt annat i hemmet sker som av ett under när ingen är hemma.
Middagen inhandlas, tillagas och hamnar mirakulöst på bordet utan att barnen ser hur det går till, huset städas som av små nissar medan barnen är på förskolan och kläderna tvättas, stryks och hängs upp i barnens garderober utan att de någonsin ser dem ta färden från tvättkorgen upp till deras garderober igen.

Men de kan hämta ett glas vatten själva!
Bravo!
Skönt att veta, så att barnen inte växer upp som små bortskämda monster som förväntar sig att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen på dem vid minsta fingerknäppning.
Förhoppningsvis får de en gnutta verklighetsförankring när de är hos sin pappa så att chocken inte blir allt för stor om den dagen kommer då svångremmen av en eller annan anledning dras åt och deras mamma tvingas ta dem med och – ve och fasa – storhandla på ICA.

Alice i Underlandet i all ära, men här har ni ett chockartat miljöombyte som heter duga!
ICA Kvantum på Lidingö!!!!!
Är ni vaccinerade, barn?

För första gången ställer jag frågan på riktigt…

Givetvis har Bella förevigat sin middag med pappsen genom en serie mycket konstnärligt tagna bilder och för en gångs skull känns frågan ”Vem tog bilden” helt rimlig.
Var det högerhanden Simon eller månne stylisten och ”head of klackisar” som tvingades med för att föreviga denna högst privata stund eller är det huvudpersonen själv –  pappa Per som fått rycka in?

Högerhanden Simon behövdes kanske till annat som att stå vakt utanför på gatan så att inga obehöriga paparazzifotografer låg och smög i buskarna?
Inte för att förhindra att denna högst privata stund förevigades, utan för att se till att de bilder som tas uteslutande tillhör Bella, så att hon kan använda dem för maximal utdelning när hon känner sig strategiskt nödgad.

Jag säger som Magnus Betnér: Ingenting är heligt.

 

Hur många burkar kräm kan man sälja på snyfthistorier?

Oj, oj, oj!
Det måste vara riktigt stora lanseringar på gång med tanke på det stora artilleri Bella släpat fram här!
Herregud! Pappa OCH tårar!!
Hon tar verkligen i så hon spricker! Bravo!
Inte en enda av alla hennes läsare får ha några negativa tankar kring Bella och hennes blogg när det blir dags för löning och nylansering – och glöm för allt i världen inte bort alla Bellas läsare från Umeå!
940 000 st dedikerade läsare som sympatishoppar kladd och kräm på ett sätt som får budgetsiffrorna att fullkomligt slå i taket av det här! Sätt på Abbas ”The winner takes it all” på högsta volym för bövelen!
Bella känns ju verkligen känns som en av läsarna nu när hon blottar sig och bjuder in dem till sitt allra heligaste rum. Bästa kompisen Bella liksom…
Så skulle det absolut kunna vara om det inte var för den lilla detaljen att Bella högaktningsfullt och totalt skiter i sina läsare och om nu hennes innersta rum var den varma, goa insidan av hennes ändtarm.

Herregud, ni gick väl inte på det?
Det här manuset har förmodligen högerhanden Simon och Bella jobbat på i veckor.
Ett dramaturgiskt mästerverk lagom till nylanseringen av ”Mini-Oprahs” nya ”Estee Lauder”.
Ridå om tre, två, ett…

Alltid slira lite, lite på sanningen…

Bella beskriver på sin blogg hur hon ska träffa sin pappa efter hela 7 år för att käka middag och det är väl superhärligt om de kan hitta tillbaka till varandra, men jag undrar varför Bella alltid måste slira på sanningen?

Det är inte sju år sedan, det är fem och ett halvt.
All info finns att hitta i Bellas blogg med en enkel sökning och ändå verkar det stört omöjligt för henne att hålla sig till sanningen. Eller är sanningen helt enkelt inte tillräckligt effektfull för att passa hennes agenda?
Nått är det.

Och nej, några år eller månader hit och dit är inte hela världen men när det är ett återkommande fenomen om och om och om igen så börjar man ju undra vad tusan det är som pågår…

Tack för tips!