En annan sida av Ida Sjöstedt och danstvång på kontoret

När jag tänker Ida Sjöstedt så tänker jag Kenzas bröllopsklänning eller någon av de andra drömklänningarna som hon och Angelica Blick burit genom åren, men här kommer en lite annorlunda kreation från henne.
Mikaela Lauren knöt hymens band i helgen i ett bröllop som bara kan beskrivas på ett enda sätt – klackarna i taket och tillsammans med Ida Sjöstedt designade hon sin bröllopsklänning.

Det som dock sticker ut allra mest är att hon nog fasen har fler brudtärnor än jag själv har kvinnliga vänner.
För ett par år sedan hade det nog gjort mig lite nedslagen eftersom jag då mätte vänskap i antal relationer snarare än kvalitén på dem, men på senare år har jag insett att det inte riktigt är min grej att ha det där typiskt ”influenciska kopplet” av vänner omkring mig hela tiden och så länge det är mitt egna val så kommer jag aldrig försöka ändra på det.
Kanske ändras det när man får en familj? Det är få människor förutom mina absolut närmaste vänner som jag skulle välja före att träffa min familj och hur praktiskt är det inte då att en hel hög av dem bor i min lägenhet?
🙂

Ingenting är för alla och jag hoppas att alla ni som läser detta aldrig jämför era relationer med exempelvis hur vänskap framställs på sociala medier, utan att ni har de vänskapsrelationer som ni trivs bäst med – oavsett om antalet vänner är 1, 2 eller 52.

Men stort grattis till Mikaela och hennes man! 

Nu önskar jag bara att de tog allt det där guldiga tyget och klädde in hela svampen på Stureplan i det, så det gnistrar och bländar alla inne på Löwengrips kontor för att få slut på deras dansande tåg. 
Jag förstår att de bara anställer unga människor eftersom det inte finns någon lön i världen som skulle kunna få mig eller människor i min ålder att dansa på kommando, enbart för att chefen ska kunna ladda upp en film på Instagram för att visa hur roooooligt man har det på jobbet.

Ta på den stackars saten längst bak som slutligen tittar sig över axeln för att se om de är klara med dansandet eller om hon måste studsa lite till.
I feel your pain!

Norska Elle erkänner dålig research i artikeln om Blondinbella och överväger en dementi

Det tog inte många sekunder av läsning i norska Elle för att se att Isabella matat denna journalist med samma gamla lögner som alltid.
1.5 miljoner följare – upprepar man bara dessa siffror tillräckligt många gånger så BLIR de ens sanning. Det verkar i alla fall vara Bellas strategi.

Jag ställde frågan om bakgrundskoll till journalisten bakom intervjun och till norska Elles chefredaktör som erkänner att de inte kontrollerade sanningshalten i hennes siffror och nu med facit i hand borde ha undersökt informationen grundligt.

De överväger även att gå ut med en dementi/rättelse i efterhand nu när de förstått att de blivit lurade.
Ja, det är alltid ett steg i rätt riktning om än ett litet sådant.

Men ”Bella Bella”?
Vad betyder det? Ska det egentligen stå ”Being Bella”?

Tack för tips, Sara!

Riktigt pinsamt av Norrköpings tidningar


Faksimil nt.se

Som jag skrev tidigare i veckan så vill jag komma tillbaka till den här artikeln – skriven av journalisten Mats Willnert och som publicerades av nt.se.
Mats Willner praktiskt taget äter ur Isabellas hand och det är riktigt smärtsamt att ta sig igenom hans text.
Finns det inte längre någon yrkesstolthet kvar inom journalismen eller vad är anledningen till att ingen verkar kontrollera faktan bakom Isabellas ogrundade påståenden, än mindre ifrågasätta henne?
Har man hellre med en artikel on Isabella utan tillstymmelse till sanning, än ingen sanning alls?

Breakit är ju av precis samma skrot och korn.
De har oftast varit först med att publicera information om Isabella som de sondmatas med av Isabella eller någon hennes team, och när sedan andra medier gör ”re-writes” på dem och hänvisar till Breakit som gälla så har hennes lögner helt plötsligt fått ben och blivit en sanning.

Men åter till Norrköpings tidningar och artikeln av Mats Willner.
Är han så tacksam över att Isabella tar sig tid ur hennes ack så pressade dag att allt han lärt sig som journalist är som bortblåst, eller kan det rent av vara så att det är Isabella själv som tillsammans med sin assistent/pressansvarige/Head of klipp och klist och annat passade skrivit texten själva och haft det som krav för att nt.se överhuvudtaget ska ha någonting att publicera?
Här nedan tar jag upp två exempel ur den här artikeln som borde resultera i att Mats Willner blir förpassad ner i arkivet ett tag för det här är bara så…
Jag saknar ord…

Mats Willner verkar se på Isabella på samma sätt som jag såg på Lotta Engberg när hon uppträdde på Skara Sommarland när jag 6 år.
Med tindrande ögon och en gapande mun. Men då var jag 6 år. Mats Willner är en vuxen och förmodat journalist.

  • Bloggen är i dag en av Nordens absolut största med 1,5 miljoner följare och översätts till fyra andra språk (engelska, franska, tyska och arabiska). Det blir lite kejsarens nya kläder över det hela. Bella fortsätter hävda sina falska siffror och ingen vågar ifrågasätta dem så hon upprepar bara sina lögner om och om igen med hopp om att hennes faktiskt statistik ska glömmas bort.
    Sanningen: Isabellas blogg har 260 000 unika besökare i veckan enligt den officiella statistiken.
  • I oktober reser Isabella Löwengrip till Saudiarabien, där hon ska föreläsa för 44 000 (!) kvinnor.
    Sanningen: Tidigare i veckan avslöjade jag att varken Isabella eller Löwengrip har någon som helt business i Dubai eller Saudiarabien och ingen vet vem hon är så att hon ska dit och föreläsa ser jag som ytterst osannolikt. Om hennes namn inte ens kunde locka folk att besöka Löwengrips event i Dubai när hon och Pingis var där så undrar jag hur hon ska kunna samla 44 000 kvinnor att föreläsa för.
    Å andra sidan skulle 44 000 kvinnor kunna vara 4.4 st kvinnor eftersom Isabella inte direkt är känd för att uppvisa korrekt statistik. Fyra och en halv kvinna borde hon kunna skrapa ihop i utbyte mot kräm och klet.

Och sen det här:

Hon tar, bokstavligen, andan ur dig med sin passion, sitt driv, sin vilja och sin historia.
Den är unik.
Som Isabella Löwengrip.

Ska man ta med sig barnen på jobbresor?

Jag har en grej som jag ska gå på imorgon och kommer att vara borta i några timmar. Håller på att ha en genomgång med Baggiz som ska vara barnvakt. Baggiz säger: -Nemas problemas mamma! Haha. Om jag känner Baggiz rätt kommer han att hitta på en massa bus. Det är väl det storebror är till för?
[…] Jag kommer alltid att göra allt för att få vara med mina barn. Om jag måste göra jobbresor i framtiden kommer jag alltid att ha med hela min lilla familj. Klart att vi ska hålla ihop. ♥//Foki

Foki skriver om att hon idag behöver barnvakt till Zelda eftersom hon ska iväg i några timmar, och hade det inte varit så att jag har en liten nyopererad Snöboll här hemma att ta hand om så hade jag anmält mig som frivillig på studs.
Vissa kanske tycker att det är lite märkligt att jag gärna passar mina gudsöner eller nästan skulle vara villig att betala en slant för att få sniffa bebislukt i några timmar med tanke på att jag själv inte vill ha några biologiska barn, men för mig är det två vitt skilda saker.

Jag sitter slaviskt bänkad framför tvn när det vankas Tour De Ski, men skulle aldrig någonsin själv ge mig ut i skidspåret. Inte heller kommer ni hitta mig i någon sandlåda iklädd små korta cykelbyxor, trots att jag nästan mer ser fram emot sommar-OS än melodifestivalen, och då framför allt friidrotten.

Fokis inställning till jobbresor och barn skiljer sig markant från exempelvis Isabella Löwengrips där Foki vill ta med hela sin familj medan Bella verkar föredra att resa själv.
För hundra år sedan så arbetade jag som nanny åt en familj där föräldrarnas arbete innebar att de befann sig på resande fot i princip varje vecka. När barnen var tillräckligt små så följde de oftast med vilket innebar att deras nannys också reste med.
Personligen så var det helt fantastiskt att få se, praktiskt taget hela USA tillsammans med dem, men huruvida detta var enbart positivt för barnen vet jag inte.
Kanske mår barn bra av att ibland vara hemma i sin stabila miljö även om mamma och pappa inte är där, och ibland kanske det är bättre att familjen håller ihop?

Jag är ingen barnpsykolog och har ingen kunskap i ämnet så jag tänkte bolla frågan med er?
Tror ni att det alltid är enbart positivt att ta med sin barnen på jobbresor och kan svaret variera utifrån antalet resor?
Jag kan tänka mig att det är positivt att ta med sig barnen om man inte reser särskilt ofta, men att det kanske ändras om det utvecklas till ett konstant resande land och rike runt.

Tack för tips!