Jag har tänkt att börja med ett nyhetsbrev varje söndag. Jag har verkligen velat göra det länge. Min plan är att ge ut det varje söndag kväll med tips och tankar inför veckan för att minska oron inför måndagen som många känner. Måndagen är min bästa dag och mycket handlar om hur man lägger upp söndagskvällen mentalt. Jag tänker att ni ska få en inblick i hur jag strukturerar upp veckan för att hinna med allt samt få veta var jag hittar min inspiration. Hur som helst ett matigt nyhetsbrev fullspäckat med business och livsråd.//Isabella

Hmm….
Jag undrar vilket företag som kommer stå som sponsor för detta nyhetsbrev som jag är lika sugen på att ta del av som jag är på att limma ihop mina tuttar med superlim.
Det är väl ingen som tror att det här peppiga nyhetsbrev –  om hur du optimerar ditt liv, outsourcar allt som är tråkigt – som att skriva ovan nämnda nyhetsbrev exempelvis -, bara pratar med människor så länge de ger dig något, annars är det bara att vända och gå därifrån – kommer publiceras av Isabella för att hon vill och bryr sig? Utan ekonomisk vinning?
Åh nej… Jag ser framför mig någonting i stil med ”Boosta med Bella” presenteras av American Express – för någonting måste hon ju ge stackarna efter att de köpt in 8 avsnitt av först ”A quest for success” som sedan gick över till ”Being Bella” som båda med förskräckelse las ner.
Kanske får de turen att stå med som sponsorer på hennes allra första nyhetsbrev? *håller tummarna*

På riktigt, är det NÅGON som vill läsa ett peppigt nyhetsbrev från Isabella på söndagsmorgonen som med största sannolikhet kommer få alla som inte älskar sitt jobb mer än själva livet och som skulle offra sin ena arm för det att må pyton?
Som sagt….superlim någon?

Om jag hade haft ett nyhetsbrev:

https://www.instagram.com/p/BnTk3knFhG4/?taken-by=bloggbevakning

Jag minns hur Odd och jag hade olika åsikter om det där med att sluta. Odd som har tränat simning på elitnivå i unga ålder pratade om hur det bygger karaktär när man måste slutföra något man påbörjat. Tillexempel en termin i något. Medan min åsikt är tvärtom, livet är för kort för att göra saker man inte gillar. Det är bättre att prova så mycket som möjligt så att man upptäcker vad man tycker om.//Isabella

God morgon mina kära Bloggbevakningsminioner, hejtörs, mammapoliser, fänz, läsare, följare och alla ni andra!
Vad passar bättre denna morgon än att diskutera föräldraskap? Ingenting! Så in med extra starkt kaffe i venkatetern och gnugga sömnen ur ögonen för jag vill veta hur just DU tänker här!
(Okej…nu är jag trött av mitt eget hysteriska peppande…)

Men det är intressant…
Jag är helt med på noterna hur Odd tänker, men samtidigt så kan jag hålla med Isabella. (Pliiiis, notera det!) 🙂
I min värld är det skillnad på att ”sluta” med någonting och att ”ge upp”. Kapitulera liksom.. Se sig besegrad.
Att sluta med något man inte tycker är roligt – även om det går bra –  är en sak, men att sluta med något för att det är svårt och för att man ser sig besegrad en annan. Eller är det samma sak?
Någonting kanske inte känns kul bara för att det är svårt, men om det är någonting man egentligen VILL göra, bara att det är svårt, då tycker jag man ska försöka bita sig fast, för känslan när man väl kommer över det där hindret är fantastiskt och en enorm erfarenhet att ta med sig.
Eller ska man bara ge upp? Kasta in handduken? Lägga sig platt? Vifta med vit flagg?

Vad tycker ni?
Team Bella eller Team Odd? Eller Team CamCam?

En av Isabellas läsare ställer frågan om vad i Isabellas liv och livsstil det är som människor inspireras av och inte för att sätta någon på plats eller trycka dit dem utan av – vad jag tolkar det som – genuin nyfikenhet.
Jag tycker att de flesta människor har någonting att inspireras av och det gäller även Isabella. Jag kom på mig själv med att använda hennes berömda ”tårtbit-metafor” när jag satt hos psykologen igår.
Den beskrev på pricken det jag var ute efter så jag borde kanske ha inlett vår timme med att ”det här besöket är i samarbete med Isabella Löwengrips spökskrivare – sponsrat av Trivial Pursuit”.. hehe..

Problemet som jag har är att jag slutar bli inspirerad när saker och ting hela tiden dras till sin spets.
Det kanske är inspirerande att kunna ta hjälp utifrån för att få ihop det berömda livspusslet – eller tårtan om du så vill – men när det upprepas om och om och om och om och om igen och behöver nämnas hela tiden och överallt så slutar jag bli inspirerad för det känns bara så skrytit och påklistrat.
Jag blir mer imponerade av folk som gör det som krävs för att få ihop sitt liv utan att behöva nämna dessa saker HELA tiden. De som låter sina framgångar tala för sig själva men i Isabellas fall så verkar dessa hjälpmedel vara själva framgången. Och att samla på framgångsattribut är ingenting som inspirerar mig i alla fall…

Men ”tårtbit-metaforen” passade som handen i handsken för mig igår och den har jag ingen annan än Isabella att tacka för. 
Så om jag –  i all mitt ”hat, ilska och avundsjuka mot Isabella som vissa av er påstår att jag när – kunde hitta saker att bli inspirerad av på ett lite otippat ställe så kan ni säkert det också. Det behöver inte ens handla om Isabella utan om någon annan person som kanske inte är er favorit i världen…
Någonting borde ni kunna hitta hos dem att inspireras av om ni bara lägger manken till. 🙂

Testa!