Det jag kan säga är att jag inte skulle kunna tänka mig att leva exklusivt i en relation eller för den delen bo under samma tak. För mig uppstår riktigt kärlek när man har noll ego och inte äger varandra. I en öppen relation hittar man en annan kärna tillsammans, en kärna som för min del är betydligt mer intressant.

Men jag förstår att det är kontroversiellt och att man förknippar öppna relationer med att det kretsar kring sex. Det har faktiskt inte med det att göra.//Isabella

Isabella försöker förklara sitt och Hampus Hajs öppna förhållande och resultatet blir att läsarna blir än mer förvirrade.
De är alltså ”tillsammans” men inte exklusiva och den här icke-exklusiviteten handlar inte om sex utan om…tja…säg det?
Vad är det man annars är exklusiv med i ett förhållande om inte sex?
Det viktigaste för Isabella verkar vara en bibehållen känsla av att ingen äger henne och det gör mig nästan lite ledsen. Jag har aldrig känt att M äger mig eller att jag äger honom. Kan det vara så enkelt? Att Isabella aldrig varit i en relation där hon har fått känna sig både älskad och fri?
Om hon kände sig kvävd av Odds vilja att hon skulle bli ”klar” med sin karriär så måste det väl finnas andra alternativ än att hålla människor på en armlängs avstånd med en bakdörr ständigt på glänt att glida ut genom om det blir för allvarligt?

Det känns så extremt bara..
Som att hon vill vara tillsammans med Hampus – och kanske till och med vara exklusiv – men tror att det skulle vara ett tecken på svaghet och att det skulle vara signalen till honom att det är okej för honom att svälja henne levande och kväva henne samtidigt som han tar allt som hon jobbat så hårt för ifrån henne.
Så ”HIT men inte längre!!”
Han verkar vara en mycket tålmodig man, den där Hajen men nästan allas tålamod tar någongång slut. Jag hoppas inte att det är hennes gamla ryggsäck från förr – en väska som hon tyvärr inte kan tvinga någon annan bära runt på – som får hans att ta slut.

 

Av. På. Av. På. Exklusiva förhållanden. Öppna förhållanden. Egentid. Barntid. Jobbtid. Partid. Av. På. Av. På.
Det är inte konstigt att läsarna är aningens förvirrade inne på Blondinbellas blogg när hon – återigen – är tillsammans…eller typ…kanske…nått typ av pseudo-tvåsamhet med Hampus efter att ha gått ut i Expressen för att berätta om parets senaste uppbrott. Hon kallar det för ”Tredje gången gillt”.

Jag undrar mest vad det är för lansering vi kommer få se inom den snaraste av framtider?
Är det hårband om tre, två, ett…?

Jag har stängt av kommentarerna på det här inlägget för jag orkar inte sitta och modda mer tjafs.

Det blev ingen mysig kväll själv hem igår. Kvällen slutade med att polisen fick komma förbi. En man som betedde sig psykiskt sjuk ville inte lämna mitt hus. Fick låsa in mig i mitt rum som har en säkerhetsdörr och vänta där. Fruktansvärt. Hade hela tiden dialog med min livvakt och grannar så jag kände mig hyfsad trygg i den märkliga situationen. Det är inte första gången något liknande händer. Jag kunde hela tiden följa honom med kamerorna vilket var skönt för då såg jag var han befann sig men det fick mig också i efterhand att må dåligt för hans ansikte och vissa hemska uttryck sitter kvar på näthinnan. Sådant brukar hålla i sig.

När polisen väl kom hade han precis lämnat och gått mot ängen. De var ute och letade men inget resultat. Vi bestämde att jag skulle lämna huset och sova borta.//Isabella Löwengrip

Trots att jag försökt få den här utryckningen bekräftad genom att ringa alla från 112s pressjour och utryckningsledare till SOS Alarms kundtjänst och larmcentralen i Göteborg så har jag inte lyckats.
Med det sagt så betyder det inte att den inte ägt rum men själv tar jag den tyvärr med lite av en en nypa salt. Det är ett fall av den klassiska ”Ropa varg” som Isabella gjort några gånger för mycket.
Har man en gång iscensatt ett hot mot sig själv för att rikta fokus bort från det faktum att man ljugit och fuskat med sin statistik så kommer det där tvivlet ligga kvar hos mig. Det var därför jag spenderade morgonen med att försöka få utryckning bekräftad på SOS Alarm – just för att inte bara gå på en känsla, men det gick alltså inte.
Lägg sen till hennes medverkan i Schulman Show där hon öppet erkände att i princip allt hon skriver på bloggen följer ett excelark där varje inlägg är noga planerat för att gynna hennes agenda.
Behöver hon läsarnas sympatier inför släppet av en ny produkt så tar hon med sig barnen till biblioteket eftersom hon vet att det gör läsarna vänligt inställda till henne och vill hon provocera dem till att skriva mycket arga kommentarer så trycker hon istället upp sin lyxkonsumtion i ansiktet på dem för att reta gallfeber på dem och göra dem till arga kommentarsskribenter.

När Isabella fick sin hotlapp på bilen – som hon indirekt skyllde på mig och min granskning – så skrev jag först att jag inte i min vildaste fantasi trodde att någon skulle fejka något sådant här för att vinna sympatier, men när jag sedan fick sanningen presenterad för mig, att det de facto var Isabella tillsammans med en hjälpande hand som iscensatt alltsammans så försvann den sista lilla gnutta trovärdighet som hon hade kvar hos mig och där är jag nu.
Jag litar inte på NÅGONTING som kommer från denna kvinna. Kan man iscensätta hot mot sig själv så kan man fejka en utryckning till sitt hem.
Jag säger inte ATT hon gjort det och jag hade önskat att polisen kunnat bekräfta eller dementera det hela, men eftersom ingen velat uttala sig om saken så uttrycker jag helt enkelt min magkänsla som är ett resultat av att ha bevakat och skrivit om Isabella i flera år.
Ja, hon skriver att hon fått ringa polisen.
Jaha? Hon säger mycket som inte stämmer, den kvinnan…
Tyvärr…

En annan sak som jag inte riktigt heller får ihop är den här kommentaren som Isabella skrivit på sin blogg:

Hur går det ihop?
Under sin medverkar på Schulman Show sa hon nämligen att faktumet att det finns konkreta kidnappningshot riktade mot hennes två barn inte får henne att överväga att sluta exponera dem i monetära syften.
På frågan om det verkligen är värt det svarar Bella nämligen med två små bokstäver som säger allt.
”Ja”.// Bella

Hon har uttryckligen sagt att det är värt det – att fortsätta utsätta sina barn för det här – så då får hon ju räkna det att det kan hända. 
Om hon skulle mått dåligt över spåren det här hade kunnat orsaka hos hennes barn, men samtidigt säger att det är värt det – hur går det ihop? Eller är det värt att må dåligt över? Hon skulle mått dåligt över det men inte tillräckligt dåligt för att göra någonting åt det?
Är det så man ska tolka det här?

Hela den här situationen är sorglig, oavsett hur man vrider och vänder på den.
Det är sorgligt om det kom en galen man och bankade på Isabellas dörr igår, det är sorgligt om hon hittat på det för att manipulera läsarna, det är sorgligt att hon fabricerat så mycket saker att jag inte litar på någonting som kommer från denna kvinna och ens skriver det här inlägget.
Jag vet att det snart är dags för lanseringen av hårbandsföretaget Hermine Hold. Om det stämmer så är det här är i så fall helt i enlighet med den strategi hon avslöjade hos Alex Schulman. Att vinna läsarnas sympatier innan en lansering så att de vill köpa hårband. Arga följare kommer tycka att produkten är skit enligt Bella – det är sedan gammalt.

Så till er som laddar för att skriva en kommentar om hur mycket jag haaaaatar Isabella och säkert njuter av att smutskasta henne eller vad ni nu vill kalla det.
Ni har fel.
Jag känner mig fan bara sorgsen av att ha skrivit det här inlägget.
För vad gör man när vargen sprungit till skogs?
Börjar hyra in skådisar som försöker bryta sig in samtidigt som Sasha står på garageuppfarten och filmar?

 

Imorgon är det dags igen för visning av huset på Klotmurklevägen och sin vana trogen har Bella checkat in på hotell.
Den här gången hade turen kommit till Hotell Diplomat där hon och barnen checkade in igår för visning nummer..? Tre? Fyra?
Förhoppningsvis får Bella sitt hus sålt snart för annars kan det bli dyrt för henne. Sviten hon bokade igår är den sk. Dagmarsviten som kostar runt 11 000 kr/natt och om hon bokar liknande boenden varje gång det vankas visning så blir det till att suga på ramarna.
Nä då, hon kommer väl kunna flytta in i sitt nya hus snart och slipper dyra hotellräkningar, men hur många visningar brukar man ha innan man tar en paus?

Jag är lite sugen på att testa en Staycation!
Vad tror ni om att börja lite smått och ta in en natt på Hotell Blå Blom i Gustavsbergs hamn? (Obs! Ej reklam!)
Så kan jag smyga förbi hemma och pussa missarna godnatt om separationsångesten blir allt för jobbig? #crazycatmom