På samma sätt som ordet ”skäggbarn” fick mig att reagera på Magdalena Graafs inlägg från tidigare idag, så gjorde jag samma sak när jag läste den här kommentaren inne på Isabella Löwengrips blogg.

Kan du rekommendera oss en bra dildo som du provat?

Från ingenstans kom den frågan, utslängd lite så där innan skribenten snabbt går vidare med att berömma att Isabella går hos en psykolog och vill förändras.
Är det telefonen som spelar oss ett spratt här? T9 som fått lite feeling?
Skulle det egentligen stått något annat där och VAD i så fall?

Dildos i all ära, de kan nog hjälpa till med både avslappning och endorfiner när man mår dåligt eller är spänd, det säger jag absolut ingenting om.
Vad jag försöker bena ut är om den här Lisa faktiskt vill ha dildo-rekommendationer från Isabella och om inte, vad det är för ord som felaktigt bytts ut mot ”dildo”?

Jag tvivlar på att Isabella skulle publicera dildo-rekommendationer på sin blogg i nuläget, så kan inte ni hjälpa Lisa om det nu är dildotips hon är ute efter?
Jag vet att ni tidigare diskuterat ”the satisfyer” under det här inlägget men har ni fler rekommendationer, tips eller varningar – publicerar dem här. (Du är givetvis anonym)
Help a sister out!

Enligt sidan Similarweb så verkar det inte bättre. Hemska tanke, ju… 🙂
Deras analys visar att 30% av hänvisad trafik som kommer till Isabellas blogg gör det via länkar eller annan referral, härifrån, från den här sidan. (Jag var otydlig innan, ber om ursäkt)

30%, – det är en jäkla massa trafik som Isabella skulle förlora om jag slutade skriva om henne, och eftersom klicks är viktigare än det mesta i Isabellas värld så förstår jag nu varför hon aldrig haft en åsikt om den här bloggen.

Det vore med andra ord en smärre katastrof för Isabella om jag slutade skriva om henne, och så länge jag skickar trafik till henne blogg så kommer hon inte opponera sig mot innehållet i den här bloggen med risken att jag helt slutar skriva om henne.
30% är ändå 30% eller hur?

Tack för tips!

Mitt all turbulens har jag såklart en sorg att bearbeta också som har legat insopad under en matta så som jag så ofta gör på grund av en djup försvarsmekanism. Den firar snart ett år. //Isabella Löwengrip

Ja, det är klart att det måste kännas både sorgligt och tufft att bli påmind om hur man i ett enda slag pulvriserade mannen man påstod sig älska.
Att behöva leva med vetskapen att de hot man fabricerat ihop mot sig själv – i ett desperat försök att inte tappa ansiktet – hamnade på Expressens löpsida och togs för sanning.
Isabellas fd livvakt har i efterhand förnekat att det någonsin funnits en hotbild mot henne och barnen. att den var lika äkta som den hotlapp hon ljög om att hon fått i samband med att hennes faktiska statistik avslöjades.

Sorg?
Absolut, det ÄR sorgligt att behöva inse vilken typ av människa man innerst inne är och vad man är beredd att göra för egen vinning, men jag tänker snarare på känslan skam.
Skam över vad man varit kapabel till att göra för att rädda sitt eget skinn, oavsett vem som krossas på vägen.

Kanske är det dags för Isabella att lyfta på den där mattan och slutligen ta lite ansvar för all skit hon ställt till med?
Men nä, det kommer hon så klart inte göra…who am I kidding liksom…?
Jag gissar att hennes Excelark ser ut ungefär så här just nu:

Jag tycker inte det minsta synd om Isabella, nu när verkligheten slutligen kommit ikapp henne. 
Nu tror jag ju inte på karma, men om jag hade gjort det så skulle jag tro att den förmodligen är och nafsar henne i hälarna med slingbacks från Flattered.

#inteallaslingbacks

Den lägenhet i New York – som orsakat både ett och två blåmärken på Isabella Löwengrips armar när hon varit tvungen att nypa sig själv för att försäkra sig om att hon inte drömmer – verkar bli en ganska dyr affär. 
I sin blogg avslöjar hon nämligen att kontraktet hon skrivit på för lägenheten kan avslutas först vid årsskiftet, vilket betyder att hon kommer behöva hosta upp hela 450 000 kr för tre månaders hyra.

Så nästan en halv miljon i sjön för en lägenhet på Manhattan, samtidigt som hon gör sig av med den kock som arbetat för henne under barnveckorna?
Är inte det här väldigt mycket att sila mygg och svälja kameler?
Alltså, nästan en halv miljon i ren förlust så vida hon inte själv lyckas hyra ut den i andra (eller tredje?) hand lite kvickt.
Och vad händer med Louise Hägglöf som redan flyttats över till New York? Får hon lön? En biljett hem igen?
Allting känns bara så kaosartat ogenomtänkt att hälften vore nog för att ge de flesta av oss en ångest som räcker väl in på nästa år..
Satan så mycket pengar!!