Isabella Löwengrip och favoritfärgen

Jag vet inte om det är jag, Hannalicious, Sasha eller nya stylist-Emelie som ska ta cred för att Isabella Löwengrip nu för tiden verkar kunna klä sig själv utan varken små post it-lappar och galgar ihopsatta med gummisnoddar, men eftersom hon följt mitt och Hannalicious råd om färgskalan så tycker jag nog att vi ska klappa oss själva på axeln ändå…

När till och med en blind kan sätta ihop fungerande outfits ur Isabellas väska, då vet man att stylisten spelat ut sin roll som påkläderska.
Det jobbet borde vara relativt enkelt vid det här laget – att googla ”beige kläder spons” att fylla på Isabellas garderob med. Kanske kan något av barnen få ett första sommarjobb här?
Det ska börjas i tid, maskrosbarnet Isabella flyttade väl hemifrån när hon var typ sju år eller nått enligt sitt sommarprat?

Är det förresten någon som vet när Isabellas ”meet n greet” med isbjörnarna på Svalbard ska gå av stapeln?
Hon var ju den som ”gissade allra närmast”.

Egen lycka är hållbar lycka

Jag tycket det är en intressant sak som Tova tar upp i sin kommentar under Isabellas inlägg.
Intressant, men absolut inte ovanlig. 

Är inte det en av människans överlevnadsstrategier  när saker och ting känns jobbigt?
Det är enklare att stötta och hjälpa andra än att ta hand om sin egen kris så sådana distraktioner brukar vara välkomna, men även motsatsen som är det Tova skriver om.
Vi projicerar, distraherar och introjekterar för att det är enklare.
Det är enklare att hitta sin lycka i andra eller annat, snarare än att finns den i oss själva, men eftersom lyckan inte är ”vår” så att säga så kan den när som helst tas ifrån oss och då tror jag man faller ännu djupare ner än tidigare.

Mitt mål i livet är att vara lycklig och må bra i mig själv, och sen får allt och alla runt omkring utgöra strösslet på min lyckoglass. För man kan äta glass utan strössel utan problem, men att bara käka strössel utan tillstymmelse till glass? Ingen hit, va?
Vem vill enbart äta strössel utan glass, förutom Camilla Gervide, tre år gammal som tyckte det knastrade härligt mellan tänderna, ni vet…lite som grus?

Har du hittat din glass här i livet eller tuggar du mer strössel än du skulle vilja?

Har Bellas telefon gått samma öde till mötes som Anna Books?

Jag tror nästan det för hennes bild/film ser exakt ut som den där gången då Anna Books telefon gått sönder och gjort hennes bilder lika utsmetade som en hundbajs under skon. (Obs! Liknelsen gäller mängden utsmetning, inte att Anna Book jämförs med en hundbajs)

Minns ni händelsen?
Händelsen som skulle kunna ha varit utagerad för längesedan om det inte var så att Anna biter sig fast vid den som en grävling om man inte har knäckebröd i gummistövlarna.
(Obs! Liknelsen…… skojar bara, ni börjar Hajja nu va?)

Varför vill man ha ett filter som gör att man ser ut som att man har en nylonstrumpa neddragen över ansiktet och hur åstadkommer man ovan nämnda effekt i video?
Och var tar man vägen sedan när man vant sig vid det här filtret och inte längre tycker att det duger eller är tillräckligt smetigt?
Dubbla nylonstrumpor och imma på kameralinsen?

Vill du se klippet så finns det här under:

Isabella firar midsommar med exet och låter som en riktigt toppengäst

Som nu på midsommar. Jag har haft världens ångest över vad jag ska göra. Jag ska ner till min extrafamilj i Göteborg. Det är helt fantastiskt och jag är tacksam över det men det är klart att det hade varit kul att bli inbjuden på någon rolig midsommarfest. // Isabella Löwengrip i sin podd

Hur tolkar ni det här uttalandet från Isabella Löwengrip?
Hade jag varit personen som bjudit in henne till min fest så hade jag tolkat det som att hon är tacksam att hon får komma men att hon hellre hade velat gå på en ROLIG fest.
Som att hon utgår från att det inte kommer bli kul och att hon enbart kommer i brist på bättre alternativ.
En riktig toppengäst!

Om hon ska fira med Erik Selin och hans familj så är det väl en fest? 
Är hon ute efter mer fylleslag a buskspya och urinstänk på benen efter utkissning så kan jag rekommendera att fira midsommar i Borgholm på Öland.
Tältar man på Kapelluddens Camping så har man krypavstånd hem till sovsäcken.
Mycket praktiskt, dock ej för eventuella strumpbyxor.

Sen kan man ju alltid fråga sig varför det inte finns några vänner eller nära familj att fira saker som midsommar eller nyår med som gör att man får nöja sig med exets familj?