Jag tycker en massa igen – den här gången hos SVT Opinion

Jag fick frågan om jag ville skriva en debattartikel för SVT Opinion i ämnet ”influencers och plastikkirurgi”.
Ni som följt mig ett tag vet hur jag brinner för det ämnet så mitt svar var givetvis ”ja”.
Tyvärr var jag begränsad i antalet tecken så jag fick slakta ner mitt första utkast till artikeln rätt rejält inför publiceringen, men för den som vill läsa en lite mer ”utsvävande ” version så följer den här. (Jag borde dock gå en kurs i anti-utsvävning i skrift – jag vet det.)
SVTs artikel finns HÄR!

Om jag fått en krona för varje gång jag hört en influencer försvara ett plastikkirurgiskt samarbete med orden “men jag gör ju detta för MIN skull, inte för att få andra att göra samma sak.” hade jag inte varit rik nu. Möjligtvis haft tillräckligt med pengar för att kunna köpa mig en liter mjölk eller två.

Det är således inte lika vanligt förekommande som exempelvis omarkerad reklam, men tillräckligt ofta för att vara ett stort problem på frammarsch.
Gränsen för vad som okej att göra reklam för flyttas hela tiden framåt av influencers, och det är dags att dessa vandrande reklampelare blir ifrågasatta och kanske slutligen inser vad deras roll är i affärsvärldens näringskedja.
Deras roll är att vara vandrande reklampelare och ju snabbare de kan inse och acceptera det, desto snabbare kommer de – förhoppningsvis – ta lite ansvar över vad det är de försöker kränga till sina följare.

Influencer-marketing har tagit över mer och mer av den traditionella marknadsföringen av en enda anledning, och den anledningen stavas förtroende.
Följarna, oftast unga, har förtroende för sin influencer likt en storasyster eller bästa kompis som de litar på, ser upp till och har som förebild.
Så när influencern rekommenderar en produkt, säger att den är världsbäst, så kommer följarna bli påverkade av detta,hence namnet influencer, och vilja ha eller göra samma sak.

Detta vet givetvis företagen, och så länge det handlar om en mascara eller ett par byxor så ligger det fortfarande på en relativt harmlös nivå. Men vad händer när man höjer ribban lite?
När influencern helt plötsligt gör reklam för lip fillers, silikonbröst, fettsugningar och rumpförstoringar?
Problemet kommer i form av en tvåstegsraket.

1. Influencern, som i sina följares ögon är den perfekta förebilden, plastikopererar sig eller ändrar sitt utseende som de är missnöjda med.

Detta sker inför öppen ridå i och med att det är ett samarbete.
Effekten hos följarna blir: Om de inte duger som de är, de som är “perfekta”, hur ful är inte JAG då?

Och 2. Influencern marknadsför, förenklar och delar ut rabattkoder på plastikkirurgiska ingrepp som om det rörde sig om en hårklippning.
Ingenstans nämner de några som helst risker, utan beslutet att plastikoperera sig blir baserat på rabattkoder och erbjudanden snarare än eftertanke.

Det är inte ofarliga ingrepp, inte ens att förstora läpparna är helt säkert, trots att materialet som injiceras bryts ned av kroppen.
Saker och ting kan gå fel, det sker kanske inte så ofta, men det kan hända.
Att få hela bilden av vad det är som marknadsförs skulle man kunna tycka är det minsta man kan begära från dessa samarbeten, men icke.
Ibland tvivlar jag på att influencerna själva brytt sig om att ta reda på vad deras operationer har för risker, de vill bara få operationer gratis.
Än mindre har de reflekterat över vad deras spons-operation faktiskt är och vad allt det här handlar om.
Det handlar inte om att de är privatpersoner som blivit erbjudna en gratis operation av ett snällt och generöst företag.

De plastikkirurgiska företagen kontaktar influencers de hoppas har en sådan syn på sitt egna utseende att de mer än gärna opererar sig gratis i utbyte mot exponering på sina sociala medier. Plattformar där de hoppas, med hjälp av sin trovärdighet och relation, kunna förmå tillräckligt många av sina följare att göra samma eller liknande ingrepp hos företaget, så att inte bara influencerns sponsrade ingrepp betalar sig, utan att företaget även går med vinst.
Vinst – det är syftet med ALL marknadsföring och någonstans på vägen verkar influencers ha glömt bort det.
Glömt bort, eller förträngt i sin iver att få sina egna ingrepp gratis.

Så kära influencer.
Den här debattartikeln handlar inte om att skamma plastikkirurgi, den handlar om att skamma oetiska samarbeten där medicinska ingrepp trivialiseras ner till något som inte kräver någon som helst eftertanke.  Något man kan sticka in och göra på lunchen på grund av att en rabattkod håller på att gå ut
För all del, gör hur många plastikoperationer du vill och marknadsför det gärna så länge det är lagligt i Sverige. Men gör det i så fall på ett etiskt sätt, där du inte bara trycker upp din rabattkod i plytet på dina följare, utan även hänvisar dem till sidor där de kan läsa på om eventuella risker.
Och sist men inte minst.
Stå för att du är en reklampelare som, med hjälp av din trovärdighet, försöker förmå dina följare att också plastikoperera sig.

Svar på frågestunden – del 4

Här hittar du del 1, del 2 och del 3.

Jag tror att trenden lutar allt mer mot Instagram och Youtube, men några bloggar kommer nog finnas kvar.
Isabella har inte råd att avveckla sin så hon finns nog kvar i all sin provocerande glans men frågan är hur många följare som gör detsamma?

DEN HÄR:

1. Insamlingen till Kattfan, avslöjandet av Isabellas statistik och en crash course till influencing – det inlägget var roligt.
2. Jag tror många fick sig en ögonöppnare när jag avslöjade Isabellas statistik.
3. När jag avslöjade vem Egoinas pojkvän var innan hon själv gjort det.
4. Jag saknar Tyras blogg från Style by Tyra-tiden.

Och det säger du NUUUUUU!?!?! 😉
Förlåt!

Varningstext på retuscherade reklambilder och implementering av sociala medier i skolan.


Mer rörligt material, gjort på ett snyggt och bra sätt.
Dessie, Foki, Kissie på ett positivt sätt och Isabella Löwengrip på ett negativt.

Jag blir jätteglad när ni hjälper varandra och när ni tipsar om fel och orättvisor på sociala medier.
Ledsen och besviken blir jag när jag ser smygrasism, victim blaming och slut shaming.

HÄR på Spotify.

Tror du jag har tid med det? Jag hinner knappt svara på alla ERA frågor! 🙂

Enligt initierade källor så tvingade banken Mona och hennes man att sälja huset då det var belånat upp över taknocken.
Jag kan för lite om ekonomi för att skriva ett helt inlägg om det på ett bra och trovärdigt sätt men jag har allt material för det.

I KNOW!
Ibland kan jag känna att jag nästan bubblar över av saker jag inte kan skriva om! 🙂

Det var allt mina vänner!
Jag har försökt ta med alla relevanta frågor och enbart tagit bort trollkommentarer eller de som haft en identisk motsvarighet någonstans.
Men…känner du dig förbisedd eller har kommit på en bra fråga i efterhand – ställ den här så kan jag ta ett uppsamlingsheat sen också..