Lathet? Bekvämlighet? Reklammarkeringskravet?

Nä, jag tror helt enkelt det har att göra med möjligheten för följarna att vara anonyma i kommentarsfältet på ett enklare sätt än som går på Instagram och Youtube.
Där krävs det att man startar upp anonyma ”trollkonton” för att kunna skriva skit vilket kräver en smula mer engagemang än att bara vara anonym på en blogg, med eller utan vpn.

Det tror jag är anledningen, vad tror ni? 

Missförstå inte det här inlägget, vad Paolo Roberto har gjort är vidrigt och han förtjänar precis allt som händer honom nu, och vid en första anblick ser det här ställningstagandet som handlarna gör både bra och kraftfullt ut! (Att stötta Talita, kvinnojourer och #intedinhora kan man göra ändå, det behöver man inte Paolo Roberto och hans k*k till)
Att man tar avstånd från honom är inga konstigheter och jag förstår att ingen vill förknippas med en man som erkänt att han köpt sex.
Men…
Varför agerar människor och företag på det här viset i det här fallet och helt tvärtom i ett annat?
Är det för att Paolo är mer av en offentlig människa än den här andra mannen jag tänker ta upp, för om man ska se rent juridiskt så har den här andre mannen fällts för ett BETYDLIGT grövre brott än det Paolo erkänt.
Han är fälld för mord!

Handlar det om att Paolo erkänt och den här andra mannen säger sig inte minnas vad som skett?
Jag försöker förstå här, varför företag (framför allt) agerar så här, det framstår som en smula inkonsekvent.
Varför gör man så här vad gäller Paolo men inte vad gäller den här andre mannen och det företag han var VD för?
Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att man försöker plocka billiga poäng på bekostnad av andra människor som är minst lika oskyldiga som de som jobbar på den andre mannens företag – enbart för att Paolo är en offentlig människa och eftersom hans sexköp är i ropet.
Att det har ett högre PR-genomslag att ta ställning mot en välkänd, offentlig person än mot en totalt okänd person?

Jag hade respekterat dessa ställningstagande så mycket mer om de reat ut produkterna från ”Paolos” eftersom namnet i sig ger en lite sur smak i munnen, men samtidigt skrivit någonting i stil med att ”men så fort produkterna bytt namn och kanske utseende så vill vi gärna ta in dem igen eftersom det är riktigt bra produkter”.

Paolo fick ju kicken från företaget i samma veva som han erkände, och ändå ska detta företag straffas, men inte företaget bakom den morddömde VDn?

INGEN kritiserade den stora influencer som sålde sitt och kollegans företag till bolaget som den morddömde mannen var VD för när han begick sitt brott.
Inte heller har jag hört om något företag som avbrutit samarbetet med företaget som distributör efter morddomen och avslutningsvis har jag heller inte sett någon återförsäljare rea ut eller bojkotta företaget och de produkter de tar fram eller representerar eller elever bojkotta företagets skönhetsskola, så vad är skillnaden?
Förutom att Paolo Roberto är en offentlig person vars brott är enklare att plocka pluspoäng med än den morddömde mannen och hans företag?

Jag lovar er att så fort de bytt namn och/eller utseende på den där pastan – som är svingod – så kommer jag köpa upp ett helt lager, på samma sätt som jag kommer fortsätta använda Löwengrips Quick Dry Volumizing Lotion, trots morddomen mot deras tidigare VD.
Annars måste jag ju sätta mig och göra bakgrundskoll på företagen bakom allt jag äger och har och det vill jag inte.
Så länge produkterna heter ”Paolo” – nej, men sen.
Absolut!
De får hitta en annan italienare att fronta med som inte har för vana att köpa sex. Man kan ju aldrig veta säkert, men ni fattar…

Vad är värst?
Att inte förstå ironi eller att inse – när man väl fattar – att man med marginal är sist på den bollen?
”Skillnaden är att jag genuint oroar mig medans dom andra bara vill vara elaka” är ju humor rakt genom skärmen.

Av kommentarerna här under att döma så tog den genuina omtanken slut i samma sekund som den ironiska poletten föll ner. 
Att vederbörande sitter på svarta listan och således inte får igenom en enda av sina kommentarer verkar inte spela någon som helst roll.
Det blir istället lite av en hobbydiagnostiserande monolog som äger rum i bloggens papperskorg, där hen även i lugn och ro kan fortsätta bläddra i ”psykologi för dummies” och läka sitt stukade självförtroende från gårdagens ironi-debaklet.

Vem är det egentligen som är på väg att få ett sammanbrott?
Inte är det jag, inte…