Reklam för min bok ”De kallar oss influencers”

Influencers har på kort tid blivit gigantiska maktfaktorer i våra liv, ändå är det få som bryr sig om att granska dem. I De kallar oss influencers berättar Camilla »Bloggbevakning« Gervide den definitiva storyn om den svenska influencervärlden, från de första stapplande inläggen till dagens hyperprofessionaliserade pengamaskiner. Vad är det som har hänt, och varför blev det som det blev?

Genom kända och tidigare okända berättelser om några av de största profilernas framgångar och snedsteg skildrar den här boken en ny värld. En värld där många verkar beredda att gå precis hur långt som helst i jakten på pengar, uppmärksamhet och status.

Men utan publik ingen att influera. Därför vänder Camilla Gervide också på linsen: Vilka är vi som slaviskt följer en värld vi älskar att hata? Och vilket ansvar har vi?

Nu äntligen finns min bok tillgänglig att förboka eftersom den släpps alldeles snart – nämligen den 24 november.
Det här är någonting jag arbetat och arbetat om sedan början på året och går nu att förbeställa HÄR på Bokus där man just nu även får den signerad. (I begränsad upplaga)
Boken kostar 239 kr och jag kommer marknadsföra den här inne vid upprepade tillfällen – som en äkta influencer, men med en korrekt reklamidentifiering.
? (Ett heads up i all sin enkelthet)

Att skriva en bok är bland det läskigaste och roligaste jag gjort i hela mitt liv, så det känns lite konstigt att den nu gått till tryck och snart kommer finnas tillgänglig för alla som vill läsa den. 
Konstigt men spännande på samma gång!



Eftersom det här inlägget kom upp klockan 12, så kommer det ett extra blogginlägg kl 13.

Vad får man skämta om?

Igår postade jag det här inlägget där jag raljerade över alla saker ”mammapoliser” på nätet brukar härja om, där ett av exemplen är att göra orosanmälningar.
Reaktionerna var minst sagt intressanta…

De flesta förstod att det var ett skämt, andra inte, medan en tredje grupp kategoriskt var emot att man skämtar om orosanmälningar, trots att skämtet handlar om de människor som orosanmäler människor lika lättvindligt som de väljer lördagsgodis, och inte om orosanmälningar i sak.

Kanske var det avsaknaden av emojis som förvirrade folk? ?

Vad tycker ni?
Får man skämta så här eller är det fullständigt och totalt över gränsen och någonting som aldrig får tas upp på annat sätt än med gravallvarlig seriositet?