Kissie tar åt sig av elaka kommentarer

Kissie:

Vet ni vad som är konstigt? Förr i tiden när jag fick så himla mycket hatkommentarer brydde jag mig knappt om något, jag ryckte på axlarna och lät det rinna av mig. Men nu för tiden, när jag nästan endast för positiva kommentarer och massa kärlek, tar jag ännu mer åt mig av dom få elaka kommentarerna som trillar in. Man kanske tycker att jag borde vara helt oberörd av det, speciellt efter att ha fått stå ut med så mycket men det är nästan tvärt om..//Kissie

Är det egentligen så märkligt? När Kissie var i sitt livs högform på bloggen så skrev hon ju medvetet för att provocera och att hatkommentarerna var ju ett kvitto på att det funkade. Hon spelade ju en roll på bloggen.  Ikväll blir det success typ..
Det gör hon ju inte längre utan nu är hon ju mer personlig på sin blogg så när ”hatet” ramlar in så trycker det ju på en betydligt mer öm punkt även om det bara rör sig om ett fåtal kommentarer än tidigare.

Jag undrar om det är en så bra idé att erkänna att hon tar åt sig och blir ledsen av kommentarerna? Sådant brukar ju fungera som bensin på eld för de som är ute efter att trycka ner och göra någon ledsen så frågan är ju om det kommer öka antalet ”Hat-kommentarer”?
Och är det i så fall Kissies gamla bloggkarma-konto som kommit ifatt henne månne?

Whadya think?

Varför jag är lite frånvarande.

Om ni tycker att jag är lite frånvarande den här helgen så beror det på att jag befinner mig på Gotland där våra vänner är i full färd med att knyta hymens band.

Givetvis har jag tidsinställt inlägg till er men jag kanske inte kommer svara på kommentarer på en gång.

Men för att ni inte ska sakna mig för mycket så bjuder jag på en livebild från i detta nu.
Seså, ös på med komplimanger nu! ???

(null)
(null)

Bloggarnas nationalrätt.

Bloggare:


Bildkälla.

Vi HAR uppfunnit elden! Faktiskt!

Det säger alltid min pappa när sushi kommer på tal men in the case of the råbiff är jag benägen att hålla med honom.
Rå köttfärs? RÅ!?
Jag vet inte i hur många bloggar jag läst om denna hyllade maträtt och jag kan för mitt liv inte förstå varför?
Marguax hyllar den och Paow likaså..
Men va?
Rå köttfärs och en rå äggula. Denna kombination får det att vända sig i magen på mig. Fräs på den! Gör en pannbiff för bövelen.
Kanske har det att göra med min fd. PT som även var min kollega när jag jobbade på SATS. Han var minst sagt speciell när det kom till mat. Han åt endast raw food – alltså rå mat.
Men ni ska inte tro att han satt och knaprade på en morot i fikarummet, nej nej!
Let me paint you a little picture.

Första gången jag träffade honom så kom han in med ett paket köttfärs, kryddor och lök som han hackade och blandade ihop.
”Ah, han ska göra köttbullar” tänkte jag.
WROOONG! När alltsammans var hopblandat så åt han hela skålens råa innehåll med sked.
En annan gång satt vi på kick off och han satt och gnagde på en rå fläskkotlett. Jag glömmer aldrig ljudet när han gnagde bort det sista på benet.
Eller när han käkade rå kyckling som om det vore en fralla. RÅ KYCKLING!
Men han blev aldrig sjuk. Han menade på att magen vänjer sig vid den typen av mat men att han blivit jättedålig av en sallad.
Som tur väl är så försökte han aldrig implementera den kosten på mig – trots att han nog mer än gärna ville. =)

Men råbiff?
Ämnet för detta inlägg som spårat ur en aning… Jag ber om ursäkt för det men jag är lite av en urballare ibland.
Jag kan tänka mig att man antingen är all for it, eller som jag som skulle skicka tillbaka tallriken och be dem fräsa den i en stekpanna i två minuter på varje sida innan servering.

#teamråbiff eller #teamstekpanna?

Åza skriver till er som tror att hon ljuger.

Åza Brenannder:

Åza läste mitt inlägg som jag skrev om hennes stalker igår och nu svarar hon på den kritik som skrevs i kommentarsfältet.
Jag kan säga som så – Åza berättade om den här personen på det är eventet där bilden är tagen – och jag tvivlar inte på att det hon berättar är sant eftersom jag fick höra om den här stalkern redan då.

För mig är mitt bloggande en ventil och inte något jag gör för pengarna eller uppmärksamheten. Här delar jag med mig av mitt liv och jag reflekterar ofta över saker jag tycker är bra eller dåliga. Jag bloggar inte för att jag behöver det. Jag driver fyra aktiebolag, sitter i styrelser och arbetar politiskt. Mina företag är mina huvudsysselsättningar, inte bloggen. Bloggen är en bonus, en dagbok för mig själv och mina efterlevande. En dagbok som jag öppnar för den som är intresserad. Bloggen är något jag (oftast) tycker är kul men om jag får 100 000 eller 1 000 000 klick i veckan spelar ingen roll. Jag klarar mig bra ändå även om det såklart gör mig glad att någon vill läsa det jag skriver.
Tyck vad ni vill, ge mig gärna konstruktiv kritik men anklaga mig inte för att vara en lögnare och konspiratör, särskilt inte utan att ens våga se mig i ögonen och stå för era anklagelser.

BASTA!//Åza

Jag har så svårt att förstå människor som blir så HÄR besatta av andra människor som den här personen verkar ha blivit av Åza. 
Men det är kanske samma typ av person som de som blir arg på kvinnan ens man är otrogen med när det egentligen är MANNEN de ska bli arg på.
Helt jävla galen fokus med andra ord.
Jeez! ”Skaffa dig ett liv liksom” är århundradets underdrift.