Catrin Hedlund:

 

Jag menar vad är anledningen till att man lägger upp en UL-bild? Jag kommer säkert få äta upp detta inlägg när jag återigen publicerar en UL-bild (om det händer), men jag har verkligen funderat över detta idag och förstår inte varför man gör sånt?

Ska man visa för hela värden att man är gravid och att man har en ”Alien” i sig? För helt ärligt, man kan ju omöjligt tycka att bilden är ”fin”? Man ser konturen av bebis, men inte så mycket mer. Sen är det väl kanske speciellt när det är första barnet, och man aldrig sett något liknande tidigare, speciellt inte sitt egna.. //Catten

En intressant fråga.
Varför gör man det? Förmodligen av samma anledning som man lägger upp en bild på sin droppingång varje gång man hamnar på sjukan. Är det för att ”bevisa” att man varit där? Och då på samma sätt ”bevisa” att man är gravid?
I Cattens fall kanske frågan är mer befogad eftersom det verkar vara en hel drös med människor som tror att hon fejkar sin graviditet men man kan väl googla fram en ultraljudsbild om man nu vill luras och lägga upp den. De ser väl i princip likadana ut, eller? Typ som en krispig lasagne…

 

Blondinbella:

Igår höll Pingis och Blondinbella i en middag för människor de gillar och inspireras av och under inlägget ramlade det in en kommentar som fick mig att börja tänka lite.
Runt omkring oss finns det människor, helt vanliga människor som inspirerar andra människor utan att de vet om det. Givetvis måste det finnas även i bloggvärlden – Eller i influencervärlden om man slår ihop alla plattformar till en enda liten ormgrop – så jag satte mig ner och funderade över saker som görs av folk i den här världen och som inspirerar mig. Även om jag kanske inte gjort samma val själv så kan man ju ändå imponeras över någons mod att göra det, att våga.
Så även om det är folk som jag normalt inte har så mycket till övers för så har de flesta någonting som de gör som inspirerar.
De flesta gör så klart även saker som får mig att vilja skrika in i en kudde men det får bli i ett annat inlägg.

Jag kommer ta mina kategorier och gå från A till Ö av de jag jag skriver om mest och vad som inspirerar mig med dem. Vissa kommer bli skitenkla – vissa lite svårare men skam den som ger sig. =)

Angelica Blick – Jag inspireras av hennes förmåga att kunna bära upp vilket plagg som helst.
Anna Book – Jag inspireras av hennes förmåga att aldrig försvinna från rampljuset.
Blondinbella – Jag inspireras av hennes intresse för aktier.
Cissi Wallin – Jag inspireras av hennes obryddhet över att vissa tycker att man inte kan ha rosa hår som vuxen och mamma.
Dasha Girine – Jag inspireras av hennes sätt att ta hand om sin mamma när hon blev sjuk.
Dessie – Jag inspireras av hennes mod att bli en ung mamma fast alla sa till henne att det var en urusel idé.
Egoina – Jag inspireras av hennes mod att säga upp sig för att satsa på bloggen och ta hand om sig själv.
Elaine Eksvärd – Jag inspireras av hennes kamp för barnen.
Ellen Bergström – Jag inspireras av hur hon står upp för sig själv och lär unga tjejer att älska sina kroppar oavsett storlek på brösten.
Foki – Jag inspireras av hennes välgörenhet i Thailand.
Gabriella Joss – Jag inspireras av hennes sätt att få en stor blogg. Det krävde nog en hel del tid. =)
Hannalicious – Jag inspireras av hennes val att förminska brösten.
Hugo Rosas – Jag inspireras av hur han byggde upp MyShowroom från grunden och sedan sålde det och la grunden för sina andra företag.
Katrin Z – Jag inspireras av hennes och Bingos relation till varandra efter att de gick skilda vägar.
Kenza – Jag inspireras av hennes förhållande till Aleks.
Kissie – Jag inspireras av hennes sätt att skriva om sin lillasyster och hur hon tar hand om henne.
Lady Dahmer – Jag inspireras av hennes föräldraskap.
Margaux Dietz – Jag inspireras av hennes förlossningsvideo.
Michaela Forni – Jag inspireras av hennes klädstil.
My Martens – Jag inspireras av hennes val att flytta ner till Öland för sin sons skull.
Paula – Jag inspireras av hennes sunda inställning till träning.
Petra Tungården – Jag inspireras av hennes ärlighet för sina magproblem.
Sandra Beijer – Jag inspireras av hennes texter och sätt att skriva.
Tyra – Jag inspireras av hennes val att åka och fira sin pappa även fast hon nog egentligen inte ville.
Yogagirl – Jag inspireras av hennes syn på livet.
Sindy & KnivMicke – Jag inspireras av deras val att ge familjen en andra chans.
Jocke & Jonna – Jag inspireras av deras framgångar på Youtube.
Therese Lindgren – Jag inspireras av hennes sätt att prata om psykisk ohälsa.

Vem inspireras ni av? Av vad? Är det av extrem framgång eller av de där ”vardagshjärtarna” som Ela skriver om här uppe?

Isabella Jedler:

För ett par dagar sedan skrev Isabellas inlägg där hon beskriver hur en man skrivit ut en bild på henne, filmat när han runkade till den och slutligen kom över hennes ansikte. Det hela fick hon skickat till sig som en liten julklapp på Snapchat.
Nyheter24 gjorde inlägget till en artikel och givetvis ramlar kommentarerna in likt bilder på ett svenskt sommarregn i motljus på Instagram och inte helt chockerande är många av kommentarerna från män och inte heller så chockerande så tycker de flesta att Isabella framställer sig som ett objekt eftersom hon har stora tuttar OCH stora läppar!
Tydligen kan, får och bör man inte någonsin tilldela ett nobelpris till någon med stora läppar eftersom stora läppar innebär låg intelligens och en självklar objektifiering. Hos kvinnor naturligtvis.
Nelson Mandelas stora läppar hindrade inte honom från att få Nobels fredspris men så var ju han också man. En man med naturligt stora läppar. Så det räknas ju givetvis inte.

Men för att utbilda dessa män som uppenbarligen tycker att kvinnor i kort kjol får skylla sig själva om en man råkar ta på dem utan att kolla så att det är okej först så har Isabella skrivit ihop en lista för att på ett enkelt sätt lära dem var ett objekt är. 
Den går lite hand i hand med min ekvation där man räknar ut huruvida någon är en slampa eller inte, tycker ni inte?

Saxat från Isabellas blogg.

Kitty Jutbring:

Nu är det inte jag som är mottagare av detta kärleksfulla och mysiga budskap utan det är Kitty Jutbring som fått det tillskickat sig av en kille som kallar sig Felix och som till och med skickar med en bild på sig själv.
Eller på vad han vill att man ska tro är han själv.
Kitty blåser upp bilden i megaformat på sin blogg – opixlad så klart – och skriver att hon gärna skulle vilja prata med hans föräldrar. Och även om det inte är Felix på bilden så skulle hon vilja prata med honom ändå.

Det finns alltid risker med att göra så här tycker jag.
Mailet skulle lika gärna kunna vara skickat av någon som vill göra killen på bilden illa och väljer att skicka det till just Kitty eftersom han iskallt räknar med att hon kommer hänga ut honom. Eller så är det killen i filmen som skrivit brevet. Det vet vi inte men det är lite farligt att anta tycker jag.
Jag pixlar givetvis bilden eftersom jag inte tänker sprida bilden vidare men fenomenet är intressant.
Jag skulle ju kunna starta upp ett Instagramkonto och låtsas vara vem som helst och ställa till med hur mycket skit som helst i någon annans namn. Ni med.
Fan vet vem som ligger bakom det här mailet, och vem kallar egentligen någon för en ”gruppknullad apa”? Jag kan inte bestämma mig för om det är extremt pubertalt eller ett lite för moget uttryck för lillkillen på bilden.