Ingen har väl missat Aftonbladets granskning av hur kläder skeppas över halva världen för att dumpas på soptippar. Detta var tyvärr ingen nyhet för mig som ofta lyfter detta på mina föreläsningar om hållbart mode och vi har även pratat om det i Ecofashionistapodden. Men det gör mig inte mindre ledsen varje gång jag läser om det. För det är verkligen helt galet hur vi överkonsumerar kläder i dagsläget.

Jag hörde även nyligen att det finns så mycket kläder i omlopp att vi skulle klara oss utan att tillverka nytt i typ flera generationer framåt. Med andra ord tillverkas det i dagsläget alldeles för mycket och vi har en sjuk överkonsumtion. Med det sagt, vad kan vi som ändå gillar mode och kläder göra åt saken? Jo, en hel massa saker faktiskt.

Här har jag samlat länkar till inlägg som hjälper dig att bli en fashionista utan att köpa nytt. För kanske är det just du som kör ett shoppingfritt år i år, enbart kommer shoppa second hand eller helt enkelt vill anordna en klädbytardag. // Erika Kvarnlöf

”You had me at hello”, Erika Kvarnlöf. ”You had me at hello!”
I det här inlägget ger Erika Kvarnlöf flera konkreta tips på sätt att förnya sin garderob utan att köpa nyproducerade kläder.
Hennes inlägg innehåller exempelvis:
Byt kläder med varandra
Ordna en klädbytardag med andra som inte heller vill nykonsumera.
Hon ger åtta tips på hur du blir en fashionista utan att shoppa och även hur du shoppar bäst på second hand och vad du bör tänka på.

Ett toppeninlägg helt enkelt!
In, läs, byt eller 2:nd hand:a!

Della dog idag för två år sen för att en av hennes assistenter somnade på sitt nattpass, och Della fick ett epilepsianfall.. som förmodligen kunde ha stoppats med hennes epilepsi medicin om assistenten varit vaken.
Jag har tänkt på det här varje dag i två års tid.. om vi bara hade gjort något annorlunda kanske hon fortfarande hade varit vid liv. Men det spelar ingen roll, går inte att få ogjort. Det känns bara så brutalt, att hon kämpat på tillsammans med oss i nästan 10 år, mot hur många lunginflammationer som helst, mot RS virus, förkylningar osv och så är det ett epilepsianfall som tar henne i från oss. Har väldigt svårt att acceptera det. I början var jag också så otroligt arg, över att assistenten hade somnat.. när hon visste att det hängde på Dellas liv. Att det under inga som helst omständigheter fick sovas på jobbet.. men jag orkar inte vara arg längre. Jag är bara så otroligt ledsen, helt förstörd över att det blev så här.
Saknaden är brutal, olidlig. // Ditte Svanfeldt

Under gårdagens Öppet Spår så godkände jag en kommentar manuellt som handlade om det här blogginlägget som Ditte Svanfeldt skrivit, där hon berättar att hennes dotter Della dog, på grund av att hennes assistent somnade på sitt nattpass. Dottern fick ett epilepsianfall, som enligt Ditte med största sannolikhet kunde ha stoppats med medicin om assistenten varit vaken.
Ditte skriver att hon var så otroligt arg över att assistenten somnat, då det hängde på Dellas liv, men att hon inte orkar vara arg längre.
Att hon bara är så otroligt ledsen, helt förstörd över att det blev så här.
Att saknaden efter dottern är brutal och olidlig.

Det är ju helt fruktansvärt att det hände, och jag lider så med Ditte och hennes familj. ?

---

---

Dittes dotter Della hade en CP-skada, och för den som inte känner till vad det är, så beskrivs det så här av Hjärnfonden:

Cerebral Pares, CP, är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder orsakat av en skada eller utvecklingsrubbning i den ännu omogna hjärnan. Det är egentligen inte en enhetlig sjukdom utan beror på en skada som ska ha inträffat antingen under graviditeten, i samband med förlossningen eller före två års ålder. Idag vet man att de flesta med CP fått detta på grund av faktorer som inträffat före förlossningen och att flera olika faktorer ofta bidragit. Vanliga bidragande faktorer är; infektioner, cirkulationsrubbningar, blödningar, tillväxthämning, genetiska faktorer och för tidig födsel. Barn med CP har en försenad motorisk utveckling och visar under sin utveckling olika symtombilder beroende på var i hjärnan skadan sitter och vid vilken tidpunkt skadan inträffat.

 Visste du att

• CP är ett samlingsnamn för ett rörelsehinder orsakat av en skada eller en utvecklingsrubbning i den omogna hjärnan.
• Av de cirka 100 000 barn som föds i Sverige varje år drabbas drygt 200 av CP
• Vid CP är skadan stationär och förvärras inte, men symtomen förändras i takt med att barnet växer och utvecklas
• I dag vet man att de flesta med CP fått detta på grund av faktorer som inträffat före förlossningen

---

Nu är jag inte kaxig. Fy fan alltså….. en av livets vidrigaste dagar igår, verkar fortsätta idag. Kämpar med vidrig nervsmärta som äter upp mig inifrån just nu. Försöker härda ut ett par dagar till med den smärtlindring jag har (som funkar typ nada nu, inbillar mig dock att den tar bort udden) men sen måste jag kanske ”våga” testa något annat så jag inte drivs till vansinne.
[…]

De allra flesta blir av med sitt diskbråck efter 3 månader. Inte jag. Det finns dom som det tar ett år för, jag kanske är en sån.// Niiinis

Nina ”Niiinis” Hermansen skriver sitt inlägg från soffan, där hon legat på mage sedan ett besök hos en osteopat. Enda gången hon rör på sig från soffan är när hon behöver gå på toaletten, vilket enligt hennes blogginlägg är helt fruktansvärt.
I inlägget skriver hon att hon visste att smärtan skulle fördubblas av behandling hos osteopat, men att det brukar klinga av. När hon skriver detta är det dag 2.

Är så arg, ledsen, förtvivlad och knäckt att jag fick tillbaka allt. Jag som kämpat så hårt med att bli av med det. 7 månader tog det att bli fri…. Fick vara helt fri från nästan all smärta i några veckor, sen kom det tillbaka som en jävla lavin. // Niiinis

Jag tycker så synd om henne, och vet vad hon går igenom. 
Hon skriver i början av sitt inlägg att hon försökt härda ut med den smärtlindring hon har, men som hon inte upplever har någon effekt alls på henne. Hon frågar sig själv om hon ska ”våga” testa någonting annat – starkare tänker jag då? – så att hon inte drivs till vansinne av smärtan.
Jag tycker hon ska prata med en läkare och följa hens rekommendation, även om det innebär att kliva utanför sin ”comfort zone”.

Krya på dig, Nina!

Familjen Annorlundas Carola Wetterholm pluggar kreativt skrivande på Linnéuniversitet, en utbildning som verkar avgiftsfri så vida man inte kommer från ett land utanför EU.
Anmälnings- och studieavgift bekostas alltså av skattemedel, precis som majoriteten av utbildningar i Sverige, så det är ingenting konstigt med det.
Trots det så får Carola skit för att hon valt att studera. Man har fått för sig att hon inte kommer arbeta med det hon pluggar, trots att hon använder sig av konceptet ”kreativt skrivande” varje dag i sitt arbete som bloggare.

Det är väl ganska vanligt att man pluggar någonting som inte direkt översätts till det arbete man har i dagsläget, men som ändå varit en bidragande orsak till att man fick jobbet? Och att Carola inte skulle få ta del av allt som vi andra tar föregivet, som subventionerade studier. Eller sjukvård?
Jag tycker det här resonemanget är jättekonstigt.

Hon har skrivit ett inlägg, som svar på kommentaren här ovan. Läs gärna det då jag enbart tagit med en del av hennes text.