Stina Lee:

StinaLee var en av de första bloggarna jag började följa och jag minns fortfarande tydligt när hon avslöjade att hon väntade sitt första barn. Jag var SÅ imponerad över hur hon lyckats dölja det på bloggen men nu för tiden gör ju alla det känns det som.
Jag erkänner att jag blev aningens imponerad när Victoria Törnegren gjorde det samtidigt som hon var utomlands och bara visade upp sig i bikini – och ändå såg man inte magen.
Stina Lee har sedan sin storhetstid som bloggare fortsatt uppdatera sina läsare men inte alls i samma omfattning som tidigare, men bloggen har varit en familjeblogg med fokus på riktigt bra foton.

Men nu till min fråga…
Stinas uppdateringar har kommit mer och mer sporadiskt och innan inlägget som kom upp häromdagen så var inlägget innan det från augusti.
Läsarna har då lämnat följande kommentarer:

Ska man som bloggare säga till om man inte tänker uppdatera mer? Jag tänker att man lite märker det till slut i så fall…
Det är en sak att göra som Dessie gjorde tidigare – utlova inlägg som sedan aldrig kom – men att bara sluta skriva. Behöver man blogga om att man kommer sluta blogga?
Med tanke på att det ramlade in ett inlägg efter 3 månader innebär ju att hon inte tänkt sluta helt så då vill man ju inte skriva att man ska sluta blogga för då finns det ju inga läsare kvar när man väl bestämmer sig för att publicera något.
Kan man som läsare kräva det och ”förtjänar” man det?

Tankar med Redgert?

Catrin Hedlund:

Bloggtips:

Det här är min resa mot att bli mamma för tredje gången och på egen hand.
Jag har tagit hjälp av AVA-kliniken i St Petersburg för att nå min dröm och därigenom kommer jag adoptera ett embryo som kommer fästas i min livmoder.
Jag skriver den här bloggen för att hjälpa andra kvinnor som, precis som jag, drömmer om att bli mamma men som inte lever i en relation eller som är för gammal.
Inte frågor är för dumma eller enkla utan ställ dem alla här så ska jag försöka svara på dem.
Min resa mot ett nytt liv är INTE sponsrad av AVA-kliniken utan jag betalar för behandlingen precis som deras andra klienter.

Välkommen hit!

Det är presentationen av en relativt ny blogg, skriven av en kvinna som bestämt sig för att försöka bli mamma på egen hand genom att adoptera ett embryo från Ryssland.
Jag kände inte ens till att man kunde göra det – insemination har man ju hört talas om och vanlig adoption men att adoptera ett embryo?
Visste ni det?
Enligt Fertilitetsguiden så är inte embryodonation tillåtet i Sverige vilket kanske är anledningen till min totala okunskap men jag kan inte riktigt förstå varför man inte skulle få adoptera ett embryo. Om donatorn är okej med att donera sina ägg så är det väl egentligen ingen större skillnad på att göra det än på att adoptera på annat sätt eller bli inseminerad.
Hellre det än att förstöra fullt friska embryon väl?

Jag tycker även att det är märkligt att man inte får använda sig av en surrogatmamma i Sverige så kanske är det därför jag jag även tycker att embryodonation borde vara tillåtet här?