Linn Olsson:

Den 27/1 beskrev Linn Olsson hur hennes häst Soraya varit halt när hon kom till stallet:

Efter det åkte jag ut till min prinsessa och möttes tyvärr av tråkigheter. Ett varmt och svullet framben och hälta… Jag har känt igenom, klämt och böjt och hon är inte ett dugg besvärad när jag klämmer och känner igenom henne förutom att hon är halt. Jag ringde direkt Christian, som tränade henne igår, och då hade hon varit bra. Så något har hänt under dagen idag.
Känner jag mig själv rätt ringer jag veterinär på måndag, men fram tills dess får hon vila och förhoppningsvis blir det bättre alternativt tydligare vad som är problemet. Själv tycker hon inte att det är någon biggie utan gjorde förtjusta hopp när jag skulle springa med henne…

Jag har väl berättat om försöken att jogga tillsammans med Soraya? Jag har provat, snörat på mig träningsskorna och tänkt att vi ska jogga ihop. Hon blir HELT till sig, vill galoppera eller busa hela tiden = hennes flåsiga matte orkar inte med hennes sällskap ?

Håll tummarna att det går över snabbt <3//Linn

Idag skriver hon att hennes häst – Soraya – är utdömd:

Det går bara inte att förstå och de få stunder jag förstår så går det inte att dra ner luft i lungorna. Soraya är utdömd.
Hon har utan tvekan varit det mest villkorslösa i mitt liv sedan hon klev in i det och vi har blivit vuxna sida vid sida. Chocken och sorgen är avgrundslös. Jag klarar knappt att tänka tankarna tyst för mig själv och än mindre att formulera mig i ord. Jag måste hitta ett sätt att andas i denna nya uppslitna tillvaro och först när jag klarar det kan jag berätta. Ni får ge oss tid. //Linn

För att förstå lite vad ”utdömd” betyder så sökte jag mig till Hippson.se där de tar upp just det här ämnet.
Så här skriver de:

Om man har en häst med en kronisk skada som gör att den ej längre kan användas som rid eller tävlingshäst och hästen är ”utdömd”, dvs att försäkringsbolaget har löst ut livsumman på hästen för att veterinär och försäkringsbolag bedömer att hästen inte längre har användbarhet som ridhäst, så kan man istället för att avliva hästen välja att triangelmärka den och anpassa hästens liv efter de förutsättningar den har.

Detta gäller hästar som bedöms kunna klara av att vara sällskapshästar eller ev användas till lättare promenadridning. Triangeln som man frysmärker hästen med gör att hästen officiellt märks så att ingen ska kunna träna den hårt eller åka på tävling med den.
[…] Man glömmer ibland bort att triangelmärkning är ett alternativ då en häst blivit utdömd. Det måste dock vara rätt typ av häst som triangelmärks och klarar av ett lugnare liv utan lika mycket ridning. Hästen får inte lida till vardags av sin skada, då är det inte ett alternativ. Sen glömmer man ofta att det finns många människor som kan tänka sig att ha en sådan häst. Alla vill inte träna jämt och tävla och kanske vill ha en häst att enbart skritta ut i skogen på. Tänkvärt!

Om det är någon av er som han mer information kring det här så får ni gärna dela med er.
Kan ett sto som är utdömt användas till avel exempelvis?

Men…oavsett vilket så är det här ett alldeles fruktansvärt besked för Linn och jag förstår att hon knappt kan andas just nu. Hon som trodde att hästan kanske klivit lite snett eller liknande och så får hon det här beskedet som slår ned som en bomb.

Här hittar ni Linns blogg där ni kan lämna lite stöd, pepp och kärlek för det behöver hon.

Tack för tips, S!

Angelica Lagergren:

Jag hade först tänkt att försöka sammanfatta den här diskussionen som skett inne på Angelica Lagergrens blogg men inser att jag förmodligen skulle gör alla mer eller mindre förvirrade så jag kopierar in den så att ni förstår vad jag pratar om.
Janis – som ställt den ursprungliga frågan verkar tycka att Angelica – och den här Ida – har sig själva att skylla för att deras män velat lämna relationen och att om de bara agerat annorlunda så hade han kanske inte valt den andra kvinnan, trots att han var kär i henne.

Är inte det den ultimata skampålen att behöva stå bunden vid?
”Att om du bara hade agerat annorlunda under vissa oidentifierade gånger under förhållandet så hade kanske inte din man lämnat dig, men eftersom du inte gjorde det så får du skylla dig själv eftersom det då är ditt fel att han lämnade dig för kvinnan han blev kär i?”

Jag skulle vilja att den här ”Janis” skriver en lista på alla dessa val man borde och inte borde göra för att ens man inte ska lämna en även om han blir kär i en annan kvinna.
Jag tror att det skulle kunna bli en best seller men tanke på alla skilsmässor som kommer kunna undvikas.
Att ingen har tänkt på det tidigare? Alla som vill ha en kopia räcker upp en hand!

Hanna Widerstedt:

Kattis – en av mina läsare skickade mig den här sidan från en tysk eskortsida där Hanna Widerstedts bild återfinns.
Om det är en sida som hon står bakom eller om hennes bild bara används av någon annan har jag ingen aning om, men det kan ju inte vara så lukrativt att använda någon annans bild eftersom det skulle avslöjas vid första mötet och ett möte måste väl till för att någon ska vilja betala? Eller?

Jag är extremt okunnig i hela den här eskortsvängen.
Någon av er som vet hur det brukar gå till? 🙂

Angelica och Jessica Lagergren:

Jag fick ett mail idag från samma läsare som skrev den här långa kommentaren inne hos Angelica Lagergren som ifrågasatte hennes beslut att åka på turné tillsammans med Akademikliniken och som raderades utan att ha besvarats. (Jag tog upp den i det här inlägget)

Som ni kan se är kommentaren trevlig skriven och ställer ett par relevanta frågor till Angelica som hon uppenbarligen inte ville svara på – så hon raderade den och kopierade istället in ett standardsvar 24 ggr under ett annat inlägg.
Återigen ser vi det berömda och uttjatade fenomenet av Influencers som vill tillgodose sig ALLA fördelar av att ha många följare, men så fort man ifrågasätts så är man bara en helt vanlig tjej med känslorna på utsidan – därav valet av rubrik.

Men…
Den här läsaren – Jennie – mailade inte mig för att beklaga sig över att hennes kommentar tagits bort utan hon vidarebefordrade istället ett mail som hon mottagit – inte av Angelica, vars blogg var den som hon kommenterade på utan från tvillingsystern Jessica, en blogg som hon aldrig skrivit på.
(Hmmm…vem kan Jessica ha fått mailadressen av?) Jag undrar som en flundra…

Mailet hade rubriken ”Hur mår du?” och lyder som följer:

I det mail Jennie skickade till mig skrev hon följande:

Hej Cam Cam,

Jag är en läsare, och vi har ju hörts några gånger via Mail samt Instagram om tips och så. Nu fick jag detta mail av Jessica Lagergren kort efter att jag skrivit den där långa kommentaren på Angelicas blogg som du uppmärksammade. Jag har inte kommenterat någonting på Jessicas blogg så hur hon fick min mailadress kan man fråga sig (fast det är rätt genomskinligt…) Jag vet inte vad du ska göra åt det. Ingenting. Det var inte det som var meningen. Jag ville bara skicka det till dig.

 

Det känns bara så jäkla sjukt att man inte ska få ifrågasätta bloggare idag utan att de ska dra öronen åt sig eller skicka ut sina undersåtar. Det jag ville få fram med min långa kommentar på AL:s blogg var att det är okej att ändra sig hur många gånger som helst, så länge man är ÄRLIG om det och inte för sina läsare bakom ljuset.
Hur jag mår? Jag mår skitbra. Jag har precis varit ute och promenerat i julaftonssnön som faller (såna där riktigt stora flingor du vet) och nu sitter jag och skriver på min senaste bok. Boken handlar om en sjutton, snart artonårig tjej som också är som jag. Som går mot strömmen. Som inte vill se likadan ut som alla andra. Som värderar ärlighet mer än sprättben och rumpor med trosor inhasade upp i tunntarmen.
Ärlighet är verkligen en bristvara idag. Allt ska förfinas och förbättras alternativt sopas under mattan och blånekas om.

 

Jag tycker det är helt okej att Angelica Lagergren och systeryster gör vad de gör, opererar sig, kör botox – de blir ju lyckligare av det. Det har jag aldrig någonsin sagt något om. Men det är just skenheligheten jag som läsare hakar upp mig på. Att Angelica Lagergren gång på gång sagt att hon är nöjd som hon är, att hon vill vara en god förebild för sina barn, hon menade på att alla har vi skavanker vi ska vara nöjda över (vilket blev till en förebild för mig också, vilken tjej! tänkte jag under flera år) men nu så ändrar hon sig lika snabbt som Blondinbella och jag hänger inte med. Bloggare har egentligen inget ansvar gentemot sina läsare men jag känner mig bedragen ändå. Att var liksom tog ärligheten vägen? Den där fina, genuina bloggen jag läste under flera år, där ärligheten var med i varje inlägg.
Nu är det väldigt mycket ”jag kan säga A men inte B” men jag ska tjata om det där B i flera blogginlägg utan att gå in på vad det egentligen är och vad är det för fel på dig när du kritiserar mig? Mår du bra? Du kan inte må bra. Du är ett troll. Annars hade du hållit med mig om allt jag skriver. Du är ett troll.

 

Jag är inte ett troll. Jag är en helt vanlig människa som värderar ärlighet allra högst. Filter i all ära, det är ju ändå bara lite förfining och ingen fet lögn, så som Photoshop exempelvis, så det bryr jag mig inte om. Men att säga en sak, gång på gång, för att sedan gå helt emot det, men fortfarande hävda att det är okej, att det inte är något att bry sig om, nej så funkar inte jag.
Jag vill att min dotter ska veta det.

 

Det är därför jag ifrågasatte Angelicas syn på saken, och blev blockerad på köpet, och fick systeryster efter mig när Angelica inte kunde svara på kritiken själv utan vända den som att det i själva verket är MIG det är fel på. Att det är JAG som inte mår bra. Jag mår bra. Tackar som frågar.//Jennie