Alexia Kafkaletos:

Jag önskar att jag kunde säga att det här är första gången jag hör någon anklagas för att utnyttja sjukdom för att få en större blogg, men så är tyvärr inte fallet.
Jag har sett det både en och två gånger på nätet och blir – sorgligt nog – inte ens förvånad längre.
Alexia – vars dotter Corinne drabbats av Leukemi – få tydligen ta emot både den ena och den andra åsikten om hur hon orkar sminka sig, köpa kläder eller egentligen allt annat som inte är att ligga som en blöt fläck på golvet och gråta.
Hon gör förmodligen det också, men kanske är det just de här små ”ytliga” andningshålen som gör att hon för en stund kan tänka på någonting annat än sin dotters sjukdom och som gör att hon faktiskt orkar resa sig efter att ha varit den där blöta fläcken på golvet?

Jag förstår inte folk som ens har MAGE att ifrågasätta hennes motiv.
Vad mer pratar de som när de ses, de här människorna? Jag vet inte om de lyssnat på alldeles för många poddar om Dee Dee Blancharde och hennes dotter Gypsy Rose, för vad skulle annars få en människa att tro detta om en mamma till ett sjukt barn? (Munchausen by proxy)
Hur kan man påstå någonting så fruktansvärt och kränka en mammas kärlek på det viset?
Det är mycket jag inte gillar med sociala medier men här måste jag ändå få slå ett slag för all den kärlek som strömmar in i Alexias kommentarsfält.
Jag hoppas att hon inser att för varje person som ifrågasätter hennes motiv så finns det hundra stycken som backa upp henne och stöttar henne, någonting som hennes kommentarsfält verkligen vittnar om.
Att det dessutom är hennes vänners vänner som påstått de här sakerna om henne gör att jag blir nästintill mållös.
Jag hoppas att de skäms! 

Om ni vill stötta Alexia och hennes familj kan ni göra det här på hennes blogg.

Angelica Lagergren:

Jag blir på riktigt så där glad i magen och nästan lite fuktig i ögonfransarna av att läsa det här inlägget av Angelica Lagergren.
Att hon vågar öppna upp sitt hjärta för en ny människa efter den spillra hon beskrivit sig själv som efter att hon och Stefan separerade gör mig glad, men det som gör mig lite extra glad är att hon väljer att dela med sig av det till oss, sina läsare på bloggen.

Jag kan absolut förstå de influencer som väljer att inte göra det utan som istället håller personen hemlig för att inte jinxa relationen eller av rädsla för att någonting ska hända och kanske skrämma bort personen som kanske inte alls är van vid sociala medier eller vad det innebär.
Kärleken är magisk, skrämmande, underlig och egensinnig och den slår till när man minst anar det och med en kraft som kan golva den mest stabila av oss men är det inte också det som gör den så underbar?

Heja Angelica, heja er och heja kärleken!

(Nu ska jag – inspirerad av detta –  gå och hångla upp min smått trasiga man som åkte Öppet Spår i helgen och rör sig mer som en pensionerad gubbe än en atlet just nu!)

Linn Ahlborg:

Att influencers ”designar” egna kollektioner för olika klädmärken är nu för tiden lika vanligt förekommande på sociala medier som avokado toasts, Chanel Boy Bags eller lattepromenader runt Djurgården.
Frågan är hur mycket ”designande” de här influencerna egentligen gör?
Skissar de upp plaggen, väljer tyg och tillbehör och nästintill syr dem själv eller sitter de snarare med en ”mood board” där de klippt och klistrat bilder från olika modemagasin för att mer demonstrera hur de vill att plaggen de ska sätta sitt namn på ska se ut?
Att inspireras av olika kollektioner är självklart, men hur mycket kan man inspireras innan det blir ett plagiat istället?

Ta den här röda klänningen här ovan.
Den kommer från Linn Ahlborgs kollektion för NA-KD som släpps den 25 februari.
Jämför den sedan med klänningen på den andra bilden.
Den kommer från Nelly och hade från början ett liknande snöre i halsen som klippts bort.

Vad tycker ni?
Inspirerad eller plagierad?

Tack till Amanda som tipsade mig om detta! 
Bilden med den vita klänningen kommer från den HÄR bloggen!

 

Er vilja är min lag och med det sagt så kommer jag givetvis ha en separat Mellotråd från kl 20.
Så fort programmet är slut så dyker det upp ett vanligt ”Öppet Spår” så klart!