Innan jag hämtade Moje så var jag och mätte blodtrycket på vårdcentralen (själv i ett rum) Har känt mig lite småknepig (trött, huvudvärk och plötsligt en hel del sämre syn) och tänkt att det är väl de där saabla hormonerna som härjar som vanligt men så var vilopulsen högre än vanligt på Applewatch och tänkte att mina symptom kanske stämmer in på högt blodtryck också. Måtte 157/96  puls 108 och vad jag kan googla så är det väl kanske lite högt ändå? Fanns ju ingen läkare på vårdcentralen att fråga så jag får fråga er mina kära läsare. Någon som har erfarenhet av att ha högt blodtryck och när ska man söka vård? // House of Philia-Petra

Petra på House of Philia misstänker alltså att hon har högt blodtryck men hittade ingen läkare att fråga efter att hon själv gjort en mätning. Istället för att hitta en faktisk läkare att fråga, så vänder hon sig till sina följare istället för att se om de kan bekräfta informationen hon hastigt googlat fram.
Jag hade litat ungefär lika mycket på människors medicinska kompetens i ett kommentarsfält som jag hade litat på publikens livlina i ”Postkodmiljonären” där alla i publiken aktivt hjälper till med ett svar, även när man inte har en aning, men tycker sig ha en ”bra känsla” för ett av alternativen.
Ibland har även jag osedvanligt många experter på ett och samma ämne här inne, så kanske finns det någon här som kan uttala sig om Petras blocktryck? 😉

Google eller Flashback – vem vet mest?

 

Sofia Wood har publicerat ett långt inlägg om hur hon började vackla för en tid sedan och att det är anledningen till att hon haft en så lång paus på bloggen. Inlägget före detta publicerades i mitten av oktober nämligen.
Har ni saknat Sofias inlägg? Jag gör det, så pass mycket att jag verkligen noterat att det är extra tyst inne hos henne, och jag började nästan undra om hon avvecklat bloggen utan att skriva det någonstans.

När det händer att jag börjar vackla såhär så är det nästan uteslutande i situationer jag känner mig pressad eller trängd i övrigt, och det är som om jag då simultant vill öppna upp mitt hela bröst som ett fält där diffusa negativa åsikter får slå rot och ta fäste för att till slut bli mina egna. För det är såklart bara de negativa åsikterna som tar fäste för allt detta handlar i slutändan om självtvivel, inte nöjdhet. En snuttefilt där jag låter kritik växa sig orimligt viktig.

Hon gjorde ett mental health break.
Hon ”checkade” sig själv, och det kan man aldrig göra för många gånger. 🙂

Det var väldigt bra. En mental health break. Det gjorde allt både lättare och bättre. Det som var svårt var bara just svårt – motstånd är inte bevis på att jag är sämre än någon annan. Framöver har  den här pausen gjort att jag gett mig själv två mål – att stå stadigare är det ena och det andra är att avveckla den dumma mentala felkopplingen där jag tror att mitt värde är transaktionellt med min prestation. Ingen vinner på det och allra minst jag.

Den stora affären med billiga prylar är planerad av en sadist.
Entrén precis intill kassaraden, du går in och förlorar dig själv i helvetets gångar ritade som en tallrik spaghetti, du går och går och med lite tur hamnar du till slut i kassan och så går du ut där du kom in och tänker att du känner igen dig. // Malin Wollin

Malin Wollin – tidigare känd som ”Fotbollsfrun” – målar sannerligen med ord när hon ska beskriva sina upplevelser av att försöka navigera en av alla dessa ”billighetsaffärer”, vars planlösninge hon liknar vid en tallrik spagetti. 
En inte helt felaktig liknelser om du frågar mig, så vilket affär tror vi att Malin varit och virrat runt i?
Ikea? Eko? Rusta? Dollarstore? ÖoB? Det kan inte vara Gekås eftersom Malin skriver att hon cyklat dit, och det är ändå ganska många mil mellan Kalmar och Ullared. Gekås har heller inga gångar utan är mer som att planlöst vandra runt i öknen…
På Normal har de inte takhöga hyllor, så man kan i alla fall alltid se sitt mål – vad det än må vara – även om man är längst inne i butiken, så den butiken går också bort.
Jag lägger nog ändå min slutgiltiga gissning på Eko, men kan av erfarenhet säga att planlösningen på Eko i Kalmar är ett under av logistik logik, jämfört med den nyöppnade butiken på Värmdö.
Den är förvirrande på riktigt.

Malins inlägg handlade egentligen också om barn som tappat bort sina föräldrar i denna stora butik, men jag valde att fokusera på det här.
De allra flesta barn har väl ändå en ”Apple tag” på sig nu för tiden, så de går att hitta med hjälp av mobilen när eller om de kommer bort?