Den ofrivillige influencern

När jag gästade PT-Fias podd förra veckan – avsnittet är inte ute än – så envisades hon med att vilja kalla mig för en influencer, vilket jag inte alls håller med henne om men slutligen gick jag med på att kallas för den ”ofrivillige influencern” och här är varför.
Jag var precis inne på Angelica Lagergrens blogg och det första som möter mig är samma inlägg som jag redan sett på minst ett tiotal andra bloggar – nämligen ett sponsrat inlägg för Daniel Wellington.
Med tanke på hur många andra influencers som redan publicerat näst intill identiska inlägg om dessa klockor så börjar det bli snudd på pinsamt när det dyker upp ytterligare ett.

Jag skulle hellre använda en rostig galge till att dra ut min egen kopparspiral än skriva ett sådant här reklaminlägg för Daniel Wellington.
Jag förstår att företaget valt att helt marknadsföra sig digitalt via influencers men sättet de gör det på skvallrar om en viss oförmåga att förstå den influenciska världen.
Ni har tidigare valt Daniel Wellington som ett av de företag som ni aldrig skulle handla från pga deras spammande bland influencers och jag håller helt med.
Förstår de inte vilka enorma summor de skulle kunna spara genom att analysera influencerutbudet lite?
Om de marknadsför sig hos Michaela Forni så behöver de inte marknadsföra sig hos Petra Tungården, Margaux, Josefin Dahlberg, systrarna Fingal eller Caroline Sandström eftersom de mer eller mindre har samma läsare.
Samma sak med systrarna Lagergren. Om de betalar för marknadsföring i Angelicas blogg så är det ju ren idioti att köpa ett sponsrat inlägg hos hennes tvillingsyster då de också har ungefär samma läsare och detta gäller även bland modebloggarna. Kenza är störst så gör reklam hos henne. På så vis kan företaget checka av influencers som Janni Delér, Angelica Blick och Bianca Ingrossos då Kenzas läsare med största sannolikhet även läser deras bloggar.

Det här spammandet av företag tror jag inte är gynnsamt i längden för företagen.
Eller, låt mig omformulera mig där…
Det är förmodligen gynnsamt för företagen att spamma nätet med reklam på det här sättet men jag tror det skulle kunna bli både betydligt bättre och mer inkomstbringande.
Företaget skulle kunna få ner sina marknadsföringskostnader, samtidigt som antalet läsare som ser negativt på företaget pga allt spammande skulle minska.

Men…
Om det PT-Fia säger är sant – att jag är en influencer – om än en motvillig sådan så vill jag bara klargöra för eventuella framtida samarbetspartners hur jag jobbar så att ni får en känsla för om det ens är värt att kontakta mig.

Istället för att göra identisk reklam för ett märke så vill jag sätta tänderna i någonting annorlunda.
Visst kommer ni ihåg de här vägguren? Som såg ut som gigantiska armbandsklockor?
Om vi nu ska envisas med att återigen ha på oss byxor från Adidas med tryckknappar i sidorna och chokers runt halsen så kan vi även ta tillbaka denna episka inredningsdetalj?

Är jag intresserad av att testa samma förbannade matkasse som alla andra? Nä.
Erbjud mig i stället ett unikt samarbete där min expertis verkligen kommer till användning – för är det något jag kan så är det saltlakrits.
En liten veckans godispåse? Där man får hem en påse med nytt salt godis att testa lagom till fredagsmyset!!!

Vill jag checka in på Steam Hotel i Västerås och plaska runt inne på Kokpunkten tillsammans med hundra andra bloggare?
Nä.
Jag skulle istället gärna få betalt för att utvärdera Algonquin Hotel i New York som alltid håller sig med minst en huskatt.
Den här skönheten lystrar till namnet Matilda och ses ofta stryka runt i lobbyn och där Matilda är – där är jag.

Ni fattar va?
Och om det behövas att muta mig så går det absolut bäst om den kommer i form av en sån här katt. Jag vill ha den och jag vill ha den NU!!!

https://www.instagram.com/p/BhoYtDhgljH/?taken-by=alieninvasion

50 shades of Maxinne Björk

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,196163″ ap mute yot ]

Maxinne Björk befinner sig i Thailand för att utbilda sig inom någonting jag vet på tok för lite om för att sammanfatta men det verkar ha med yoga, tantra och ”spirituality”/andlighet att göra – något som jag saknar kunskap om.
Vill ni däremot veta något om Knutby så är jag er ”go to person”.

Men, tillbaka till Maxinne i Thailand.
Jag har alltid ansett mig själv vara en relativt frigjord person men efter att ha läst några av Maxinnes blogginlägg, tittat på några filmer på Insta Story och sett några bilder så inser jag att jag är ungefär lika frigjord som THK är smal. Inte alls, med andra ord, men jag kan inte låta bli att med skräckblandad förtjusning känna en viss nyfikenhet.
Vissa saker framstår som extremt märkliga för mig – förmodligen på grund av bristande kunskap mm – men jag är alltid öppen för att lära mig nya saker.

I videon här ovan så borde det även finnas med ett klipp där hon blandar saft på sin egna mens och klunkar i sig men den missade jag tyvärr och fick det hela enbart återberättat för mig.

Och på mina sexpartners – wow. Jag blir så attraherad av en animalistisk svettdoft att det är galet. Jag skulle föredra min älskare att komma direkt från sitt yogapass/träningspass, heltäckt i svett så att jag bara kan få lukta överallt i evigheter. Igår till exempel, efter mina galenskaper i djungeln (för er som såg på min instastory haha…). Så träffade jag en av mina lovers här, som jag är utomordentligt väldigt attraherad av både till hans yttre och inre. Han kom hem till mig efter sin spelning där han spelat olika instrument i flera timmar, totalt dränkt i svett efter hand prestation i denna tropiska värmen, med håret uppsatt i en knut i all sin manlighet. Det är helt sjukt hur attraherad jag kan bli av att känna den doften nu, som jag en gång till och med ansett som avtändande. Förr hade jag nog önskat min partner att ta en dusch först till exempel.

Men nu istället, så vill jag bara kyssa, lykta och dränka mig själv i min partners olika könsdelar, armhålor och andra grottor. Och efter timmar av sex där man är helt insmorda i varandras svett och kroppsvätskor, så vill jag inte ens duscha för att jag älskar doften av nydoftande sex. Också med kroppsbehåring, ju mer desto bättre. En helt rakad penis eller vagina är inte alls speciellt inbjudande längre. Alla tycker vi olika, men dessa är mina attraktions preferenser. Älskar mitt nya naturliga jag <3//Maxinne

Att sitta på en redaktion med mer eller mindre nya människor som jag inte känner så väl och läsa det här beskrivande inlägget av Maxinne resulterade i att jag blev pionröd om öronen.
Jag som anser mig själv vara allt annat än pryd och lättgenerad men tji fick jag.
Mina örsnibbar mer eller mindre matchar den färgglada tröja jag har på mig i videon här ovan.

Men tänk om alla tänkte och kände på samma sätt som Maxinne gör om kroppslukter och vätskor?
Vad härligt avslappnade vi alla skulle vara då..
Ingen panik över den där 0.1 mm stubben under armarna som kanske och eventuellt kan lukta yttepyttelite svett efter en hel dag i en polyestertröja från Daisy Grace(!).
DeoDoc kan tacka för sig och företagen bakom tortyrredskapet epilatorn får byta bransch och istället lansera en minigräsklippare för kattgräs.

Den här texten glömde jag i originalinlägget men det är sannerligen också en lite märklig sak att göra:

Så innan jag gör något annat på morgonen går jag upp, värmer upp som vatten, lite varmare än min kroppstemperatur. Sedan sveper jag det hela snabbt och hoppar upp och ner några gånger medan jag ”masserar” en punkt i mitten mellan och under mitt bröst.

Sedan spyr jag upp det. Bara vattnet, eftersom jag inte har något annat i min mage. Det är inte dåligt för dina tänder på samma sätt som vanlig spya är, utan detta har inte all syra i sig efter som det bara hinner komma ner i magen och skaka om lite. Det hjälper bara att rengöra magens slemhinnor från många toxiner som fortfarande sitter fast där, vilket kommer att göra matsmältningen under dagen värre om de inte rensas bort. När jag hörde om det här först, tänkte jag.. ”Neeeej… Det kommer att bli som en mini Kambo ceremoni varje morgon att behöva dricka och kräkas massa vatten”. Men… det tar inte mer än 5-10 minuter. Det är inte super trevligt, men det är inte heller super obekvämt.//Maxinne

Så kan du som influencer ta ansvar

Ibland läser man inlägg som känns så där extra viktiga, och tack vare min läsare Ida så missade jag inte detta och kan dela detta med er.
Sara Dahlström ”Fitnessfeministen” är chefredaktör på Hälsa & Fitness och beskriver sig själv som en kroppsaktivist.
Hon kritiserar ofta influencers för att de inte tar ansvar över sitt extremt stora inflytande. Samtidigt som hon önskar att hon inte skulle behöva skriva dessa inlägg då det absolut bästa hade varit om de slutade uttala sig på idiotiska sätt som skapar vikthets och sårar andra men än så länge verkar hennes önskan yttras inför döva öron.

Hon har skrivit ett inlägg med tips till dig som har många följare och som faktiskt vill börja ta ansvar för dem.
Det här är ett riktigt bra och viktigt inlägg, men jag tror att vissa av punkterna kommer kännas riktigt jobbiga för vissa stora influencers att testa på.

Här är Saras fem punkter till alla stora influencers:

1. Visa verkligheten

Alla vill vi visa upp våra snygga outfits och perfekta solsemestrar, och det är inte nödvändigtvis något fel med det. Jag gör också det. Men om du endast väljer att visa upp dessa tillfällen (ur de bästa vinklarna med snygga filter) är det inte särskilt märkligt att dina följare får en skev bild av ditt liv. Att de känner sig fula när de kollar på sig själva i spegeln, att de känner sig misslyckade när de inte lyckades ta sig till det där träningspasset. Att de tror att de är ensamma när de har ångest eller mår dåligt överlag.

Men ärligt talat, även om du har massvis av följare och ett utåt sett “perfekt” liv så har du förmodligen också sämre dagar. Du har också bilder på dig själv där du har dubbelhaka och där groparna i låren syns (om du inte var snabb med att radera dem då). Att dela med dig av även detta är en superenkel sak som kommer göra stor skillnad för dina följare.

2. Lyft fram personer som bryter mot normer
Ett stort problem med sociala medier idag är att de som syns mest i de allra flesta fallen ser likadana ut. De är vita och smala och tillhör normen på alla sätt och vis. Men även om du tillhör den här kategorin finns det en enkel sak du kan göra för att se till att dina följare får ta del av mer mångfald. Det handlar om att lyfta fram personer som bryter mot normer.

Istället för att du ska sitta och anstränga dig för att försöka få fram en pytteliten valk på magen kan du till exempel dela texter av tjocka personer. Och så kan du tipsa om människor med funktionsvarianter, du kan lyfta fram transpersoner, se till att personer med olika hudfärger får utrymme och så vidare.

3. Tänk efter
Har du ett stort konto kollar du förmodligen igenom dina videos och läser dina inlägg flera gånger innan du publicerar det. Mitt tips är att göra det en extra gång för att fundera på om något du säger kan upplevas som kränkande. Säger du något om din kropp som kan framkalla vikthets? Finns det något uttalande som kan framstå som transfobiskt eller rasistiskt? Att bara försöka tänka ur fler perspektiv kan faktiskt göra stor skillnad.

4. Lyssna
Nehepp, du lyckades inte följa punkten ovan och du fick kritik. Det är inte så konstigt. Om du är smal har du förmodligen svårt att sätta dig in i hur det är att vara tjock, och därmed veta vad som kan upplevas som kränkande. Du kanske sa något som upplevs som transfobiskt eller rasistiskt, även om det inte alls var din tanke.

Men genom att lyssna på kritiken får du en strålande möjlighet att lära dig. Du har chansen att ta del av fler perspektiv så att du i fortsättningen kan undvika att såra andra. Jag vet att det är enkelt att bli arg när en får kritik, men nästa gång kan du försöka sätta dig ner, ta några djupa andetag och tänka efter lite innan du slår ifrån dig den.

5. Våga be om ursäkt
Det här är kanske den svåraste punkten av alla. Men du är mänsklig och kan göra fel. Det har jag gjort flera gånger. Då är det viktigt att förstå att det handlar om att du har sagt eller skrivit något dåligt – inte att du är en dålig människa. Så svälj stoltheten och be om ursäkt. Inte “förlåt för att ni tog illa upp av det jag sa” utan “förlåt för det jag sa”. För det är extremt sällan något är helt oförlåtligt. Och efter detta så lär du såklart dig något och ser till att inte upprepa misstaget. Okej?

Tack för tips, Ida och tack Sara för det här inlägget!