Edit – Det här inlägget handlar inte om vad hennes arbete gjort utan jag har en åsikt om hur den här människan beter sig öppet på nätet mot Annica och anklagar henne för att profitera på sin cancer. INGEN vill profitera på cancer. Ingen…

Ofta när jag tar upp, nämner eller kritiserar en bloggare så kallas det näthat. Anklagelserna om uthängningar står som spön i backen och det ska vändas till att vara mobbing.
Jag tänkte ta det här tillfället i akt att visa för er vad som verkligen är näthat. Mitt tidigare exempel om Kissies lillasyster och hur hon skulle sprättas upp och våldtas verkade inte riktigt få skruv så jag tar ett annat exempel för jag är inte den som ger mig i första taget.

För några dagar sedan skrev jag om Johanna Toftbys vän Annika som drabbats av cancer och hur hon anklagas på sociala medier för att ha försökt slå mynt av sin sjukdom.
Efter att bland andra jag själv och Expressen tagit upp det här och Johanna även berättat i sin blogg om hur Annika inte är välkommen tillbaka till sin arbete på Frälsningsarmén eftersom hon inte kan visa upp ett friskhetsintyg då hon har cancer.

Här är ett utdrag från Johannas blogginlägg:

Ibland känns ord futtiga. Min tappra vän Annica hann knappt vakna upp efter operationen som räddade hennes liv så fick hon veta att hon blivit ersatt på sitt jobb – för att hon inte kan intyga att hon är frisk.
Hon är ju förstås inte frisk, hon har allvarlig cancer. Men att arbeta när hon kan, sjunga och spela för barn så mycket hon orkar fick henne att känna sig mindre sjuk.

Ändå hade hon redan i sjuksängen sagt till sin nya chef att hon ville, orkade och fick jobba med barnmusiken.
Försäkringskassan hade inte heller några problem med det, de är rädda om henne, men vill låta Annica vara Annica i stället för att göra henne ännu sjukare än vad hon är. Hon får arbeta. Inget ont om vikarien heller, det är en fin tjej som Annica önskar allt lycka i världen.
Jag (Johanna) tycker detta är brutalt. Ofattbart, jag blir så ledsen. Annica älskar sitt jobb. Hon vill sjunga med barnen och föräldrarna. Dom älskar henne.

När detta inlägget landade gick en annan medlem ut Frälsningsarmén ut – någon som Annika träffat många gånger – och skriver det HÄR på Facebook till Annika:
Konversationen är sedan dess raderad även den.

Och efter att både jag och Expressen skrivit om de påhopp som Annika får utstå så gick samma ”Frälsis-kompis” som här ovan ut med följande statement på sitt öppna Instagramflöde.
Johanna ifrågasatte omedelbart hur man kan tända ett ljus för de människor som stöttar Annika och blev så klart blockad och sedan även blockad från kontot men eftersom det då var ett öppet konto så var det ju bara att ta en skrämdump innan det försvann.

Så min fråga är:
Finns det någon lägre form av näthat än att sparka på en dödssjuk människa som kämpar för sitt liv? 
Ja, det skulle väl vara att göra det mot någon som är avliden.

Men annars – hur kan man leva med sig själv när man gör något sådant?
Anledningen till att jag tagit bort den här personens bild och namn är för att syftet med mitt inlägg inte är att starta ett drev mot henne utan att för belysa skillnaden på kritik och näthat och ge lite kärlek till Annika!

Jag är helt mållös över vad den här människan är kapabel till. Mållös. Och det händer fanimig inte ofta.