Saxat från del 1.

I måndags skrev jag om min kompis Johanna som skrivit så bra om hur hennes liv varit som förskolepedagog och nu har hon skrivit ett del 2 av sitt inlägg.
Läs gärna del 1 först för att hänga med i diskussionen.

Del 2 handlar mer om synen på föräldraledigheten och hur den används. Bland annat skriver Johanna så här:

Det som även stör mig är synen på att vara föräldraledig! Varför får du betalt av ”våra skattepengar” för att stanna hemma från ditt jobb för att ta hand om ditt/dina barn? Är det för att du skall hinna städa/tvätta/shoppa/diska/träna/jobba på datorn? Eller är det för att ta hand om just bebisen och om lite hushållsarbete hinns med är det ett plus?

För innan du fick barn så jobbade du (de flesta jobbade innan) och skötte sånt efter jobbet. I de flesta familjer är det även två vuxna. Dvs sånt kan fortfarande göras som vanligt efter den andra kommer från jobbet.

Jag tycker för övrigt att ”föräldraledig” är ett dåligt ord, det borde heta ”föräldrajobb”//Johanna

Håller ni med henne?
Har nyblivna föräldrar generellt för höga krav på sig gällande vad som ska hinnas med utöver att ta hand om sina barn? Har vi blivit prestationsprinsessor och prinsar även här?

Återigen – läs gärna båda inläggen innan ni kommenterar. Det blir trevligare och roligare då.

 

Vi nådde inte till 10 000kr men en bra bit på väg! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Min kompis Johanna har arbetat med barn så länge jag kan minnas. Vi lärde känna varandra i USA när hon jobbade som nanny och vi har hållit kontakten sedan dess.
Hon har idag världens sötaste tvillingar – Wilmer och Tyra.
Fram till för ungefär en vecka sedan så arbetade hon som pedagog på en förskola men har nu valt att lämna det bakom sig för att börja plugga.

Varför?
Jo, för att hon helt enkelt inte orkade med arbetet mer med allt vad det innebär och hon skriver väldigt bra om det på sin blogg.
Om hur barnomsorgen sakta men säkert förvandlats från vad det var då hon började till vad det är idag.

Vi som jobbar inom förskolan är inga superhjältar eller bläckfiskar med 8 armar, vi är vanliga människor som valt att jobba med det viktigaste vi har i samhället, vår framtid, dagens barn!!

Jag har vänner/fd kollegor som jobbar i olika stadsdelar runt om i Stockholms stad.. Och alla vittnar om samma sak! Dagarna på jobbet går för ofta ut på att ”klara dagen”!! Det pusslas i schemat varje dag för att kunna täcka upp barnantalet. Det STIGANDE barnantalet med långa dagar på förskolan.//Johanna

Vad är det som händer?
Så här ska det väl ändå inte vara?
Har jag några fler förskolepedagoger här inne?
Har ni det likadant?

Och läs hela inlägget innan ni kommenterar. =)